-Det är en rättighet och en skyldighet, säger min lillasysters väninna om att rösta i valet till EU-parlamentet. En tjej som precis passerat tjugo och som får det att bubbla i min mage av glädje. Hon säger det inte med ironi, eller med en suck utan som en självklarhet. Det känns som en skön kontrast mot de i tidningarna så populära enkäterna där de stoppar folk på stan och tar en bild och skriver några rader om hur de tänker. I valtider är det låga odds på att vi översköljs av just sådana. I riksdagsvalet förutsätts alla rösta och då kan frågan vara om man bestämt sig för parti, nu frågar tidningarna istället om man ska rösta alls. Snacka om att media då är med och sätter en dålig agenda. Signalerna blir att du är helt normal om du är en av de som ger fan i att lägga din röst. Dåligt ansvar från media.

Mitt viktigaste argument för att alltid rösta i allt man har möjlighet till, från kårval till kyrkoval och riksdagsval är att den som inte röstat får heller inte klaga. För klaga, det är de flesta grymt bra på. Men att ta sig den relativt lilla tid det krävs för att få det hum som behövs kring val verkar inte intressant.

Jag utgår från att samtliga med rösträtt ska ta sig till lämplig vallokal innan eller allra senast den 7 juni. I år. För det är nu vi har möjligheten att påverka vilka som ska föra svenskarnas talan i EU-apparaten. Jag har hört så många argument, samtliga undermåliga, för att inte rösta.

Det vanligaste jag möter är att man inte gillar EU. Det har man självklart rätten att göra, men det är inte ett hållbart argument för att avstå. Faktiskt precis tvärtom. Finns det en apparat som man tycker fokuserar på fel saker så är det extra viktigt att man hittar det parti, kanske en särskild person, som man vill skicka dit för att EU:s potential skall tas tillvara.

Ett annat argument är att man inte förstår hela EU-apparaten. Uppriktigt sagt, hur många gör egentligen det? Men det är inte viktigt att veta exakt vad kommissionen är eller hur förslagsgången är. Det viktiga är om man vill se ett rött eller ett blått Europa. Och det tankesättet är detsamma som i valet till riksdagen. Dessutom… hur många kan redogöra för beslutsgången i kommun, riksdag och landsting? Det går utmärkt att rösta i alla fall!

I fotoenkäterna har en del äldre mage att svara att de är för gamla för att bry sig. Det måste vara ett skämt. Har man gått till urnorna i 60 år är det inte tid att sluta nu. Även pensionärer omfattas nämligen av all den lagstiftning som kommer från EU.

Oviljan står i skarp kontrast mot en farbror jag hörde talas om som alltid förespråkade att man ska rösta så fort man har möjlighet, första dagen man kan. Detta ifall man skulle falla död ner innan valet. Sånt beundrar jag, en stark övertygelse om att den egna rösten räknas. Och det gör den. Självklart toppades historien av att just den här mannen föll av pinn efter att han poströstat men innan valdagen. Vi ska inte utgå från att det händer, men den 7 juni kan bli en vacker, underbar sommardag. För att kunna käka glass obehindrat hela dagen, så rösta imorgon!

Publicerad i Söderhamnskuriren och Ljusdalsposten 26 maj 2009

Jag sjunger sådär för mig själv för att jag är så pinsamt nöjd. Jag hade gjort sånt grymt bra förarbete med bedömningar att två hårt koncentrerade timmar räckte för slutklämmen vad gäller betygssättning. Det är skönt att jag haft min klass så mycket så att jag känner dem så bra. Trodde ju natten skulle bli sen, och det kan den ju bli. Men nu med riktigt roliga saker.

I dag torsdag är dagen innan betygssättning. I dag torsdag är dagen då jag ska till Sätra och opinionsbilda lite.
I kväll ska jag jobba precis hela natten!

I tisdags när jag inte kunde sova spärrade jag upp ögonen av förskräckelse och var i en kvart i mycket jobbigt läge eftersom jag plötsligt inte visste var en bunt papper jag skulle fylla i om en elev hade hamnat.

Bestämde mig för att inte fungera mer på det förrän idag då jag var åter på jobbet. Fast det hade jag ju gjort ändå…

Snabba steg in här i morse, och hittade! Glädje.

I dag har jag haft socialnämnd hela dagen. Från kvart över åtta med litet förmöte till halv sex när presskonferensen var slut. Lunchen blev förkortad pga personärende som tog mycket tid, och så måste det ju få vara.

Det finns ett särskilt parti, ett av de små, som i min nämnd beter sig på ett skojsigt sätt.

Vi fick en redogörelse från biståndsenheten (de som delar ut det som gammaldags kallas socialbidrag, vi fräschare säger försörjningsstöd). Det blir dyrt i år. Vi beräknas betala över 20 miljoner för detta, något som beror på ett gäng av de lagändringar som den så kallade regeringen drivit igenom. Dessa angavs som hårda orsaker till detta av vår personal.

Lilla partiet:
-Men skulle du inte kunna ge några exempel på grupper som tack vara lagändringarna istället fått en chans.
Personal:
-Eh… nej…

Annat litet pari säger då:
-Nä, nu ska vi inte prata politik!

Förutom att det uttalandet är anmärkningsvärt i sig på ett politiskt möte, så är det också förståeligt eftersom det parti hon representerar liksom bidragit till situationen.

Det första lilla partiet visade sig hade ringt pressen efter det att vi diskuterat och fattat beslut i en del serveringsärenden. Partiet hade redogjort för både det ena och det andra. Anmärkningsvärt eftersom vi lärt oss den hårda vägen att DETTA SKA INTE KOMMUNICERAS MED PRESSEN INNAN DET KOMMUNICERATS MED BERÖRDA.

Men roligt, det har vi.

Pasta
Getost
Spenat
Pinjenötter
Soltorkade tomater

Kräver ett minimum av ansträngning men ger glad mage.

När jag skulle sova i går låg Ardalan under min kudde.
Sånt som bara händer i en valrörelse.

Jag tycker svenska folket som helhet är som en tjurig unge:
-Vi tänker inte rösta för vi skiter i EU.

Hur kan man skita i något som bestämmer över en?
Jag är inte kär i EU men nog röstar jag. Jag är inte dum. Som en tjurig unge.

åkte jag till Waynes och hardcorerättade. Fortsatte till ett gruppmöte, satte mig längst bak och rättade (vilket är helt okej, men man vill ju inte flaxa med papper längst fram) och sen blev rättningen klar. Helt otroligt.

Fortsatt läsa nämndshandlingar till morgondagens nämnd. Fast snart måste jag nog sova.

Trots att det är tungt nu så ligger jag skapligt till ändå.