Har man tur som lärare så får man presenter vid skolavslutningen.
Mina världens bästa klass gav mig blomma, choklad och presentkort på en restaurang. De hade noga kollat upp så det fanns vegetariskt. Goa ungar!
Av en familj fick jag också en urgullig blå skål med vita prickar. Full med godis. Hur kan de veta vad jag älskar?
Efter skolavslutningar och personallunch vid kusten (kust är överskattat) är jag nu hemma och packar om inför kvällens övningar. Det blir nog så bra som helst det.
Signera betyg.
Riktiga kor i utemiljö. Närby 2007.
Såg nyheterna nyss och blev GALEN. Jan Andersson som säger sig företräda de svenska mjölkbönderna vill slippa undan kravet på att kor måste få komma ut minst två månader per år. Han hävdar att korna mår bättre av det. De gillar konstmat bättre än gräs.
Jag mår illa av den här djurindustritanken. Andersson var iofs tydlig med att det var en ekonomisk fråga, så han hymlade inte. Kommersiella intressen är intressen som inte riktigt går i takt med etiken. Djuren kan inte tala för sig själv och jag är bergis på att varje ko väljer möjligheten att få vistas utomhus. De älskar utomhus!
En veterinär i studion tog död på allt Andersson sade och berättade att kor som får vara ute har MYCKET bättre hälsa.
Det känns bra att inte äta kött, och därmed inte konsumera en industri som alltför ofta hoppar etiken. Hur är människan funtad?
Bara för att jag inte skriver när jag springer, betyder inte det att jag gett upp. Jag springer cirka varannan dag och det känns bra. I dag var trean inget problem alls och jag har bestämt mig för att gå på femman. Men det kommer att bli tufft.
Varför är det här viktigt? För att jag aldrig vill att min kropp inte ska klara de vanliga sakerna? En människa bör kunna springa minst ett par kilometer och i början av året orkade jag INTE det. Jag har en mycket bra kropp. Den är i princip aldrig sjuk, den är stark, skadefri och ganska vig. Men det är inte som att jag utnyttjar potentialen just nu. I perioder har jag haft bra mycket mer muskler och bättre kondis än nu. Nu fokuser jag på flåset och skiter i musklerna.
Det töntiga uttrycket lyfta skrot vill jag helst inte använda, men jag gör det ändå. Men att just göra det är bland det tråkigaste jag vet, så musklerna får vara.
Det som finns i huvudet är jag oftast också väldigt nöjd med. Utom när jag är trött. Då går allt så fel. MEn jag skiljer mig nog inte åt från andra på den punkten.
Nu stundar myskväll. Det ska bli spännande. Det var minst en evighet sedan.
Jag skojar inte om jag säger att minst femton personer bemött min uppsägning med
-Kan du inte jobba politiskt?
Som om det bara är att stövla upp till kommunalrådet och få ett jobb i någon skrubb. Sitta där och leka lite politik. Hur kommer det sig att människor som jag faktiskt ser som relativt allmänbildade verkar tro att det när som helst finns tillfälle att bara få ett jobb för att man är politiskt aktiv?
De sista fem stackarna har jag bemött med den burdusa frågan -Hur menar du?
De vet inte hur de menar.
Som gör att jag får åka på Socialdemokraternas kongress i höst.
Jag ska göra er stolta!
Jag har haft kväller sedan klockan 17 nu. Det är tråkigt eftersom då gick jag på ett av kvällens två möten.
I dag har jag INGET mer att säga.
Fick veta att jag inte får jobbet där jag var på intervju. Jag var skitbra, men hade inte alla poäng. Ingen bitterhet i det, bara ledsamhet.
Och sedan lite annat, fast det vore osnyggt att skriva om.
I dag är jag helt helt slut. Jag ser ut som något katten släpat in, tuggat på och spottat ut. Vad gäller dryckasvanor har jag problem. Intaget av cola blev för stort under gårdagskvällen och min kropp klarar inte så mycket koffein. Som nade med hjärtklappning bortåt halv tre. Har sedan vaknat och vaknat och vaknat.
Nu försöker vi och de andra lärarna få ihop Soffanspelen. Solen hjälper sannerligen till. Tack för det i alla fall.!