Jag har ägnat dagen åt att förrätta två vigslar. Den första var i Enneska salen på Stadshuset och den andra var hemma hos ett par på Gävle Strand.

Så här fint är det i Enneska.
Fotade mig själv i en jättespegel för att skicka till min syster. Jag älskar min svarta klänning med vita prickar.

Vigslarna gick bra och jag hoppas de ska leva lyckliga resten av sina liv!

I tisdags till kvällsmyset lånade jag tre filmer, ni ser ju att det är extra förmånligt. En kollade vi på då. Nu kollar jag ytterligare en. Filmer vill jag ska roa mig, för tankekraft använder jag hellre på böcker. Därför blir det tjejfilm. Den här var väl medioker. Scenen på rutan är när de rusar in på ett BB, vilket är ett ganska otäckt ställe.

Jag kan inte springa längs en fem kilometer lång snitslad bana utan att springa vilse. Sade jag att det var snitslat?

Fick blommor av kollegor bara så där. Överraskande. Det har aldrig hänt förut att jag blivit tackad av mentorer i en annan klass för att de har varit nöjda med det arbete jag lagt på deras klass. Jag blev väldigt glad. En annan kollega sade också att jag nog inte förstod hur omtyckt jag var på jobbet. Det var snällt sagt, men visst vet jag att det finns celler som är av annan åsikt. Typiskt att man tänker så, fast… det gör inget att det förhåller sig på det sättet. Kollegan sade också att den lärt sig så otroligt mycket av mig. Då blev jag ännu gladare.

I måndags fick jag presenter av Erika, också som uppmuntran. Det kan man se på disktrasan. Lite blandade saker jag älskar. Observera nagelfilen i form av ett äpple där man bryter av respektive fil som en klyfta. Genialt! Läppglanset med texten Queen of fuckning everything är mest en sanning. Tack Erika!

Jag skriver och skriver och skriver. Och äter kinapuffar och dricker vatten med passionsfruktsmak. Jag har också skrivit ut cirka en miljon gamla mejl från föräldrar som jag ska lämna vidare.

Det känns faktiskt inte så konstigt att göra avslut nu. Faktiskt inte.

Fast jag jobbar ju nästa vecka också.

I dag har jag ändrat i min ansökan till högskolan. Jag har lagt till de poäng i samhällskunskap som saknas för gymnasiekompetensen. Hur svårt kan det vara att plugga in?

Nu ska jag fixa med en bok från min riktiga studietid som en kille i Tranås vill köpa av mig. Den ska packas i bomull och silkespapper för att åka till honom.

Mitt i natten är den bästa tiden. I kväll tänker jag nog inte lägga mig alls. Bara tänka på hästar och hundar som jag skulle vilja ha, och som jag nog har i mitt parallella liv. (as if jag tror på sånt)

Tack kära kollegor!

Hela mitt arbetslag håller på att packa ihop sina arbetsplatser. De ska flyttar unt, jag ska sluta. Det blir S J U K T mycket saker. Ser ut som en fredlig krigszon hos oss.

Mitt roligaste idag är att jag fått reda på att vi klockan halv fyra ska rida islandshäst till min ära. Underbart!

Robinson-Christian berättar att han börjat gå i grupp för att tala om sina eskalerande alkoholproblem. Schalgerkända Jessica Andersson har släppt en bok om hur det var att växa upp med en missbrukande mamma och KDs kommunalråd i Uppsala har varit på behandlingshem ett tag. Detta är bara några av de som drabbats illa och kommit ut om det på sista tiden.

 Förmodligen är också den här tidningen fulla av små kantnotiser om helgens misshandelsfall och rattfyllor. Alla har en person bakom sig som uppenbarligen har ett problematiskt förhållande till alkohol och kanske också ytterligare ett offer.

Jag har glatt mig åt att alkoholfrågan ändå har fått ta relativt stor plats inför parlamentsvalet. Kristdemokraterna har valt att profilera på införselkvoterna och även annat drogrelaterat, bland annat genom att som andranamn på sin lista ha Sofia Modigh, en kvinna tungt förankrad inom nykterhetsrörelsen. Tufft!

I valdebatten som var diskuterades frågan om införselkvoter och bortsett från Moderaterna så såg de andra partierna problemet. Någon lyfte också det aviga i att EU behandlar alkoholen som en jordbruksfråga och inte en folkhälsofråga. Vinbönder är en stark grupp i EU och de vill gärna sälja sina varor och när det jämställs med havre och hö så känns det snett.

Moderaterna har också pläderat för det som kallas gårdsförsäljning, att mindre alkoholföretag ska kunna sälja sina varor till exempelvis förbipasserande turister. Många bäckar små är ett uttryck som jag tycker att det är lämpligt att fundera på det nu med. Varför är det så viktigt att kunna köpa, sälja och förtära alkohol överallt, när som helst?

Alla känner någon med alkoholproblem, trots det verkar det finnas en utbredd tro att det finns något statiskt i att en andel människor "ska" hamna i missbruk. Att det inte spelar någon roll vilka grepp man tar på frågan. Det är självklart inte sant. Om man genom ett trollslag såg till att alkoholen inte fanns tillgänglig som dryck skulle ingen ha problem med alkoholmissbruk i någon grad. Det är enkelt att förstå. Men detta är förmodligen inte att tänka på eftersom nubben för många är fast rotad i vad som ingår i de mänskliga rättigheterna. Vi måste därför slåss för monopol och åldersgränser, något som bevisligen håller nere alkoholkonsumtionen och därför är en vinstaffär.

Det är ett klart samband att ju mer det dricks (och det gör det om det är billigt och lättillgängligt) av folk som tror sig ha koll, desto fler kantnotiser om slagsmål och rubriker om missbrukande kändisar får vi. Kommunalrådet, Gustaf von Essen sade till tidningen Dagens Samhälle att han ofta befunnit sig i sammanhang där det bjudits på alkohol. De många bäckarna helt enkelt. Robinson-Christian berättar att han i rampljuset haft massor av tillfällen att dricka och tagit dem, men bland annat ett krossat förhållande och rattfyllor som följd. Jessica Andersson kommer att få leva hela sitt liv i vetskapen om att alkoholen tog en del av hennes barndom.

Varför reagerar inte fler ännu hårdare och ännu mer på att vi i ett så kallat civiliserat samhälle låter detta fortgår? Är vi Moderater allihopa?

Publicerad i Söderhamnskuriren och Ljusdalsposten 9 juni 2009.

Ikväll har jag och Peter hängt på Stolt & Nykter i Furuvik hela kvällen. 3000 ungdomar från massor av kommunder inklusive vår egen. Körs in med buss för att roa sig efter att ha blåst noll. Perfekt. I övrigt är skolavslutningsdagen redan förebyggd genom kasst väder. Det är bra. Då vill inte kidsen vara ute och supa lika mycket.

Peter har fotat mig med min mobil. Han kunde inte hålla riktigt still så jag blev lite suddig i kanterna. Eller så är jag så diffus for real. man vet inte. Lyckan är stor med en sockervadd. Observera de färgglada ankorna i bakgrunden. INGEN fiskade ankor.

Såg en glimt av "Idol-Robin" när vi gick. Det var nog som Peter sade, att han ser så galet stel ut för han fokuserar mer på att se cool ut än på att göra en spelning.

Det var många som fokuserade på coolness där i och för sig. Så många tjejer som lär ha frusit något otroligt. Vad skönt det är att vara så gammal så att det enda som spelar någon roll är att vara varm.

Och vad gäller gammal. Det känner man sig verkligen när man blir omkringgudidad i grupp för att titta på ungdomar. Det kändes lite bättre när vi släpptes fria ur gruppen. Jag konverserade vilt i sockervaddskön. Det var väldigt kul.

För övrigt är Stolt & Nykter ett ganska tråkigt namn. Men arrangemanget är fantastiskt. Tack alla!