I dag fick jag den sjukt dåliga tvättstugan vilket jag redan visste. Maskinerna tvättat i otakt och en tar sjukt lång tid på sig. Torkskåpet har sett bättre dagar och annat klag. Dessutom var ju Elin och Pierre här och jag ville ha så få moment som möjligt under den tiden. Alltså har jag hängt stor del av tvätten i lägenheten. Jag använder ofta skåpdörrar i köket till detta. Och givetvis själva tvättkorgen. Just idag tror jag att det kommer att gå snabbt. Det är 28 grader inne i lägenheten. Min utetemp visar just nu på över 40 grader i solen och lä. Jag har varit ute på en sväng med min hundgäst. Hon ville gå hem hela tiden. I år känner jag att jag inte har någon särskild dragning alls till solen. Jag har också en nacke som just nu fjällar efter Lisebergsbesöket. Skugga är bäst.

Juice Newton

Hennes Angel Of The Morning var den första låt jag hörde ute i går. Den var mest poppis i nykterhetsrörelsen 1995. Men som somliga vet… 1995 är nära. Det är också en bra låt. Mycket bra.

Och som uppföljning på mitt förra inlägg … Just hemkommen från Mingel och Bar där jag och några vänner hängt på uteserveringen några timmar. Vid halv tio dyker ett par i 25-årsåldern upp med sin drygt ettårige son. Så vitt jag vet ska barn i den åldern sova då. Istället fick han hänga med föräldrar som drack och rökte och lät honom tulta runt barfota på uteserveringen.

Det gör mig så ledsen. Och det fungerar för att det finns för lite motstånd mot principen att alkohol alltid passar. Anser de föräldrarna att det de gör är normalt? Eller har de missbruksproblem? Är missbruksproblem normalt?

Jag funderar ofta, oftare på helgerna, varför ni på bloggar, på Facebook och säkert på Twitter som jag inte sysslar med, har ett sådant behov av att berätta om vad ni dricker. Är det cider? Är det öl? Och hur mycket? Och hur kul man har just därför. Vuxna människor som alltså har ett behov av att berätta om att de dricker alkohol. Är det på något sätt förenat med att visa att man lever upp till alkoholnormen. Att man är en av de vanliga? Att man hör till? Eftersom jag inte hör till så vet inte jag om man visar något särskilt med att berätta vad man dricker, men jag tänker mig att den som skriver "då har man sprättat första ölen" vill uttrycka annat än "är ute och sippar på Cosmopolitan". Men jag tänker samma sak oavsett, har man pengar att lägga på alkohol får man aldrig, aldrig säga att man har för lite.

Och så tänker jag att det är vansinne att barn behöver träffa berusade vuxna. Där har min tolerans minskat galet mycket. Barn har rätt att slippa tjatiga, slippriga, stapplande, otäcka, högröstade vuxna utan förmåga att ta ansvar just då.

Men det är det värt?

Förutom att jag är galet söt på bilden (kommer bara min mamma och kanske Markus att tycka) så ser man här vilka åtgärder jag tvingas vidta gällande hudvård. Vitmarkerade områden i mitt ansikte är vita för de är täckta av kräm (en med antirynktfunktion, fast det är mest en tillfällighet) som ska bota torrheten. Fläckvis blir jag galet torr och fjällig. Det är alltså inte herpes. Eller munsår om man vill uttrycka sig snyggare. För det är jag en av de lyckliga som inte har. Eller. Vad vet man. Herpes kan ju ligga och gömma sig i nervknutor så det kanske blossar upp någon dag. Let´s hope not.

Men man kan gott sitta hemma och se på när KD pratar miljö och energi med vita klickar i mungiporna. Kanske kan det tolkas som ilska-fradga. (Fast miljöpolitiken känns ärligt talat inte osm ett område där mina åsikter divergerar massor från deras). (Jag älsker att skriva saker inom parantes)

KD har haft den goda smaken att bjuda in Hans Rosling till sin stämma. Och nu ska han prata lika länge som jag tänker lyssna. Han är fantastisk. Verkligen. Han pratar om sådan jag älskar. Utveckling, framtid, rättvisa …

-Det finns inget vi och dom.

I dag på sammankomsten framförde jag att jag tyckte det var tråkigt att mitt partis program inte ska fräschas till. Nu ser jag på SVT 24 att även motionärer på KDs stämma önskar det av sitt parti. Men ingen av oss får vår önskan fram. Det blir alltså "gamla" partiprogram som slåss 2010. Rafflande.

Innan sängdags, runt midnatt, kollade Markus text-TV. Michael Jackson död. Kändes mycket märkligt. Messade syster Sara som genast ringde upp och så pratade vi lite om detta. Och så pratade vi lite om vilka låtar vi älskar. Nyss på nyheterna så spelade de Will you be there? som vi glömde då.

En av de galet bra skivorna. Den som jag troligen lyssnat på mest. Minns också citatet
I´m a lover, not at fighter, från en annan äldre skiva. Det är vackert.

I dag är ytterligare en dag i socialdemokratins tjänst. I´m off to it now.

Nu är det dags för Grannfejden igen då. Program jag inte sett tidigare. Handlar om en mamma som tar sina söner i försvar och lite annat.

Då tänker jag på mitt jobb och konstaterar igen det som jag efter sex år lärt mig, de föräldrar som beskyddar sina barn får de barn som det går sämst för. Det känns värdelöst när man ringer hem till en förälder för att till exempel berätta att man sett deras son (av någon konstig anledning får man oftast ringa om söner) slagit sönder ett skåp, eller hört dem använda mycket olämpliga ord eller liknande. Och de bara -Nej, det har han inte gjort för det säger han. Troligt!

Då gäller det att bita ihop. Men man gråter för att det finns så många pojkföräldrar som inte kan få ordning på killarna. Nästa diskussion är så klart varför det är så, och det vet inte jag.

I Skåne kan man bara stanna bilen och fota nåt som skulle blivit snyggare om det varit sol ute. Nåt är ett gäng blomster som ser underskönt ut. Mer vallmo i den gävleborgska floran skulle vara önskvärt.