Och allvarligt talat. Det var ingen höjare. Med undantag för ploppen och valet av Vi bygger landet som sång.

Utsikten från mitt hotellrum. Och då har jag bara sextonde våningen.

Bilden är Kolmårdens.

För något år sedan läste jag en insändare där en kvinna, förmodligen äldre, skrivit en patetisk dikt om hur hon inte längre vågade gå i skogen eftersom hon var rädd för björnar. Hon hade aldrig mött någon, utan det var rädslan som är problemet. Nu är inte det vanligast, att skraja tanter skriver prosa på insändarsidorna om rovdjur, utan att företrädare för jägarna gör det. Och det handlar inte om en rädsla för att plocka bär, utan om många gånger om att särskilt varg inte skulle ha ett existensberättigande i Sverige. Stora, tuffa män med vapen som verkar lika rädda som skraja tanten. Faktiskt helt oförklarligt.

SVTs Uppdrag Granskning valde att titta på detta då mycket är oklart kring illegala dödsskjutningar av varg. Vargmotståndare hade tillgång till rester av dessa vargar och diverse bevismaterial hade försvunnit hos polisen under oförklarliga omständigheter. På Uppdrag Gransknings hemsida står "Och vargjakten är en jakt där vanlig jaktetik inte gäller. Djuren jagas ihjäl med skoter. De slås ihjäl med yxor och kulorna som används är ibland helmantlade för att djuren bara ska skadas och dö långsamt." 41 vargar har "säkert" kartlagts döda efter kriminell handling. Hur stort mörkertalet är är omöjligt att veta.

Göran Steen, Folk för varg, säger till Expressen att han och andra i föreningen aldrig går ensamma då de är i skogen för att skrämma vargarna undan jägarna. Detta eftersom "jägarna är ofta aggressiva och beväpnade till tänderna. Det är inga man vill möta ensam. Steen berättar  att han flera gånger blivit hotad till livet av jägare. "- Jag har fått många hot. De ringer och säger att jag ska skjutas. Vargkramare ska skjutas. Det är deras lösning."

Regeringen har just lagt fram en rovdjursproposition till riksdagen. I den föreslås inga större förändringar för björn och järv. Lodjursstammens förökning ska minskas i renskötselområdet. För vargen ska det vara stopp vid 200 individer och det ska ske med licensjakt. Men den genetiska variationen ska öka, så vi behöver införliva nya vargar för en bättre genpool. Alltså inget gehör för de som vill ha nolltolerans mot varg. Alltid något.

Däremot är det upprörande att den förändring som nyligen gjorts i jaktlagen underlättar för vem som helst med vapen som har misstanke om att ett rovjur hotar tamdjur kan skjuta det.

Det är osmakligt att framställa björn och varg som bestar som använder sitt liv åt att ligga på lur på barn.  Jag vill ha en rik fauna, där vi kanske kan använda vargar som turistmagnet vilket ett företag framgångsrikt gjort. Men också för att vargen finns för sin egen skull. Riktiga viltstängsel fungerar bra och värnar man sina tamdjur investerar man i detta.

Ett trovärdigt dokumenterat fall där människa dödat varg i Sverige finns. 1821 av en varg som tidigare hållits i fångenskap. Konfrontationer kring människa och björn handlar så gott som alltid som jägare och deras hundar. Hur skulle olycksstatistiken se ut utan jägare?

Jag har inget principiellt emot schysst jakt och kompetenta jägare men när verkligheten liknar filmen "Jägarna" med hot börjar det bli dags för jägarorganisationen att styra upp de sina. Landsortsmaffia är inget vi vill ha. Jag tror de är farligare än alla rovdjur tillsammans.

Ledare i dag i Ljusdalsposten och Söderhamnskuriren.

Mejl:

Hej!
Frånsett dina funderingar om skraja tanter så har du definitivt skrivit en artikel med intressanta synpunkter som jag delar. Själv har jag skrivit ett par insändare om just varghatet som jag tycker är mycket osunt och där det finns jägare som resonerar med allt för mycket affektion. Din önskan om rik fauna delar jag. Att ifrågasätta vissa arters existensberättigande är inte något människan dvs jägare har rätt till. Jag är nog faktiskt mer rädd för jägare än vargar för egen del också!
Vänliga hälsningar XXX

Heja på Elin, jättebra att du ger dig in i debatten!

Jag håller så fullständigt med dig, det är osmakligt att framställa björn och varg som bestar.

Som tant utan vapen går jag väldigt ofta i skogen ensam och har aldrig känt mig rädd för vilda djur. Det har hänt att jag mött beväpnade jägare som "varnat" mig att gå där för att det finns älg och björn där!  Skjutgalna, ivriga jägare med stor bössa på ryggen, det känns däremot lite läskigt. Dessutom tycker de ibland att jag "stör" jakten.

Jag, som bor i XXX, med vilda djur runt knuten, har haft förmånen att se lodjur strosa förbi trappan, älgar, rådjur, tranor med ungar syns ofta. Det ger trygghet och kontinuitet i en galen värld, enl. mitt sätt att se.  

Jag är glatt överreaskad över att jag ännu inte fått några arga jägarmejl.

UPPDATERING (18:45)
Nu har första mejlet kommit. Som läxar upp mig rejält. Och vill att jag ska redogöra för var jag bor, vilka erfarenheter jag har av rovdjur och om jag känner några jägare. Och fullt av länkar till jägarförbundet. Som ju är helt opartiska i det här …

Jag sitter på tåget, just passerat Skövde, på väg mot kongresstaden. Jag har läst på mina ansvarsområden igen. Och lite i en scrapbookingtidning och lite i en tjejtidning. Snart ska jag nog läsa lite i en ny bok som jag bytte in mot en massa pocket shop-stämplar jag hade. Ute är det regn och i öronen är det Miss Li nu.

Alltid drömt om en sån där dammvippa. Men aldrig köpt någon. Stört.
Tur att jag flyttade ihop med någon som hade en. Tvätten i kväll blir toppingen liksom.

Men allt går lätt till Navid Modiri och Gudarna. Som jag sagt en miljon gånger förut.

Från Susanne Ljungs bok om skönhet.
Bilderna är hela behållningen.

Senast var det kongress med IOGT-NTO i Uppsala -07. Då fick man stå på gravhögarna fast det är superförbjudet annars. Vad kommer man att få göra för forbidden i Göteborg?
I morgon rullar mitt tåg dit och jag förutsätter att det kommer att bli trevligt med tanke på sällskapet. Vi ska också välja ny förbundsordförande till IOGT-NTO. Anna Carlstedt. Det ser jag fram emot. Jag ska vara ombud så jag ska få vara med och rösta fram första ordförandekvinnan. Det är stort. I kväll ska jag tvätta så jag kan packa precis vad jag vill. Jag hatar att packa. Och jag hatar ännu mer att packa upp.

I den här stan finns inte en enda klänning som jag vill ha. Det är väldigt tråkigt det. Jag gick hem och diskade lite istället.

Den moderna civilisationen är spännande. I kväll har jag, Eva och Ellinor suttit i rad vid badkaret med fötterna i vattnet och provat diverse produkter som Christine ville sälja till oss. Som vanligt lyckades hon bra med det. men det är svårt, för medan hon ska berätta för oss hur fantastiska godsakerna är har vi en hel del att avhandla. Roligt är det i alla fall och jag ska sätta över pengar för shoppingen snart och känna mig lite slösaktig. Men lyxig.

Markus tittar på Sopranos, boxen, och jag har skrivit en ledare. Ska läsa lite i boken jag håller på med nu och äta chokladen jag fick av Ellinor. Jag skulle lätt kunna leva på choklad.

Här var det glass som gällde dock. Handlade av ambulerande affär. Så var det i min barndom.