Ytterligare en dag då jag inte vill byta med någon enda i hela världen. Det är jag tacksam för.

Expressen skriver om en voltande bil med nio personer i. Fredagkväll, berusad förare som säger sig vilja ha mer öl.
I min staddel hittades ensamma småbarn på natten. Lägenheten full av berusade, inklusive mamman.
I Sundsvall har polisen fått plocka in sju för tillnyktring. Fast det var tjugo som var ett stort problem.

Tja, en snabb tur på tre tidningar där jag bara plockade en artikel som tillkommit nyligen. Men i det här landet har vi väl inga som helst problem med alkohol. Det är ju kul ju! Skål!

 Bild från aftonbladet.se

De här tror att de gjort nåt bra. Men deras alkoholkunsumtion driver alkoholproblemen vidare. Jag tog med flit en bild med färjeanknytning. För att åka färja är det sunkigaste jag kan tänka mig att göra. Det räcker med att de tio minuter av Färjan på TV för att fatta att jag ALDRIG i mitt liv frivilligt kommer att göra det. Tänk så mycket liv som slösas på de där båtarna. Inte vill de tala så mycket om de våldtäkter som sker under resorna heller.

50 procent av befolkningen. Men LÅNGT ifrån så stor del av pengarna. Mindre än 10 procent. Vi talar om världens kvinnor.
I Bangladesh är mikrolån en stor grej för att hjälpa familjer ut ur fattigdom. Om man lånar ut pengarna till kvinnan. För hon vet hur de ska användas för att växa och gynna hela familjen.

Skulle världsekonomin fungera bättre om den till större del styrdes av kvinnor? Skulle världen fungera bättre om den till större del styrdes av kvinnor? (Fast världen och världsekonomin är tyvärr lite samma sak)

Jag ser lite på  Berlufsens pengabinge. Intressant program.

VI når aldrig jämställdhet förrän vi har lika mycket pengar. Och dit är det långt kvar. Så många mammor som tar ut majoriteten av föräldraledigheten utan att kompenseras för detta av sin så kallade man. Som inte tänker på all pension som försvinner. Vars bankkonton krymper. Suck.

För att inte tala om alla pappor som aldrig skaffar en bra relation till sina barn. Som tror att man skriker dom i ordning…

-Nu är det eftermiddagsfika!

Markus kan verkligen hotta upp dagarna. VI fick ta vad vi ville ur kylskåpet. Jag kompletterade med en passionsfrukt från utanför. Till detta läste man mina finfina scraptidningar. En bra stund!

Det absolut fulaste en kille kan smycka sig med är ett läderband runt halsen och ett smycke som hänger fram. Det tänker jag varje gång jag ser det.

Inte alltid, men ofta, kombineras det med en skjorta lätt uppknäppt. Som om det ska dra någon fräsch vind över personen. Det gör det inte. Ha ha!

Nu har jag gjort något jag tänkte länge, men faktiskt inte vågat. Jag har lagt en order till staterna (på nätet). Det är något jag väldigt gärna vill ha (dock inte Mango Juicy Tube, men hade kunnat vara) och jag kommer att gråta om det inte kommer fram. Men varför skulle det inte? Folk gör visst sånt här hela tiden?

Nu kom det största regnvädret i världen till mig.

När man sopsorterar så upphör jag inte att förvånas över ur mycket av det man lämnar efter sig som är mjukplast. Jag tänker spontant att det inte blir så särskilt mycket, men den behållaren känns full oftare än vad den "borde".

Jag H A T A R när tidningar jag prenumererar på, eller reklamtidningarna från matföretagen som man är medlem hos, paketerar sina tidningar i plast. Inte främst ur miljöaspekten. När jag öppnar den blir plasten liggande vid soffan eller på köksbordet, och att få den till insamlingen känns som ett moment jag bara inte orkar. Kan de inte sluta. Nu.

Det är litet, gulligt och billigt.

Jag har en uppsjö av laster. Choklad, damtidningar, pennor, pyttiga söta saker och kanske främst cola light. Upprepade gånger har jag druckit så mycket av det att jag inte kunnat sova properly på kvällen, utan vrider mig med lätt hjärtklappning. Känns som en horrorfilm varje gång. Alltid tänker jag att det här ska jag inte utsätta mig för igen. Det har hittills varit lögn. Men nu säger jag det och nu menar jag det. Jag ska aldrig dricka mer än ett glas cola efter kl 18 på kvällen. Glaset kan dock vara stort. Jag ska också försöka att begränsa intaget till helger och restaurangbesök. Önska mig lycka till.

Bild från http://www.geocities.com/asoberget/bld_Utsikt.jpg

När min mormor var liten fick hon en apelsin i julklapp. Jag tror att det var den första apelsin hon någonsin fått. Hennes syskon slukade sina men hon ville dra ut på det. Apelsinen ruttnade. Sorgligt så det gör ont. I dag kan min mormor köpa hur många apelsiner hon vill och det gläder mig och säkert henne. Tiderna har ändrats. Jag minns inte min första apelsin. Apelsiner, en frukt från fjärran, är standard för mig. Jag har ätit apelsiner av alla sorter. Hårda, sura, goda, äckliga, svårskalade… ingen av dem minns jag men mormor minns sin första apelsin.

Under våren har jag läst Per Anders Fogelströms bokserie om Stockholm. Den startar i slutet av 1800-talet i ett äckligt Sverige. Folk svalt, frös ihjäl, utnyttjades, kvinnosituationen var ingen lek, man söp och slogs och bodde tio personer i ett yttepytterum. Man jobbade tills man dog ung. Om man inte var rik så klart. De rikas situation var en helt annan, då som nu. Men höjningen av lägstanivån för levnadsvillkoren är fantastisk. Fogelströms böcker rör sig fram till sextiotalet och det är helt otroligt hur en människans värld under den tiden förändras. Om man har turen att leva länge vill säga. Fascinationen för den utveckling som vårt land, och andra länder går igenom är fantastisk.

Härlige Hans Rosling, professor i internationell hälsa, håller underbara föreläsningar där han talar om hur mycket snabbare den här utvecklingen sker i världen. Hur länder som vi tror fortfarande simmar i träck närmar sig oss med en mycket snabbare hastighet än vad vi någonsin utvecklats. För den som har det moderna, men i dag nästan självklara, Internet kan man enkelt höra och se honom visa det. Jag tänker på de människor vars liv får en helt annan mening. Hur vaccinering, ett hem och utbildning ger möjligheter de inte trodde fanns. Hur tågräls läggs i deras länder så att det får lika stor betydelse som när tre resdagar mellan Stockholm och Göteborg kortades ner till fjorton timmar med tåg. Hur avstånden minskar och möjligheterna ökar.

Det är spännande att tänka på hur det skulle vara att vara född i en annan tidsålder men när man luktat sig igenom Fogelströms böcker skrattar hela min själ över att inte vara född 1880. Det var säkert spännande att se hur utvecklingen rusade, mest för de som kunde göra med en mätt mage, det rikare ståndet alltså. Men jag är glad att det mesta var gjort när min mamma föddes.  Det resultat som vi fått i Sverige är fantastiskt. Jag älskar Sverige. Jag älskar att leva ett fritt och rikt liv. Trots att jag är kvinna och inte har rika föräldrar.

I förra valrörelsen talade jag med en kristdemokrat som sade att hon nog var sosse, men att socialdemokratin har spelat ut sin roll nu för allt är redan gjort, därför kan man satsa på de mjukare värdena. Den där kladdiga KD-geggan om familjen och abortmotstånd och sånt. Tror hon att det är klart? Att historien stannar här? Inte! Nu går kampen vidare. Fortfarande finns hemlösa och hungriga. Fortfarande finns de i världen som aldrig ätit en apelsin. Som svälter ihjäl. Mer utveckling, rättvisa och apelsiner, det är vad världen behöver!

Ledare i Söderhamnskuriren och Ljusdalsposten 21 juli 2009