I kväll har vi haft lite mjukstart med politiken. I alla fall för min del. Ett gäng yngre sossar har varit ute och ätit. Bara ätit och pratat. Det var kul och mysigt och gör att det känns roligt.

Stackars den här lilla elefanten som Aftonbladet skriver om. Som ramlade ner och satt helt fast. Tur tur att det gick bra.

Ni känner igen slemmige bonden och hans fru?

I Aftonbladet Söndag får de frågan om de vill ha ett flick- eller pojkbarn. Emma tycker att det finns en finess att ta reda på det innan -Ja, för att veta hur man ska tapetsera barnkammaren och vilka kläder man ska köpa.

Magnus säger att könet inte spelar någon roll -Det är lika charmigt att skjutsa till ridskolan som till fotbollsträningen.

Här är unga, till synes ändå okej personer. Men nej. Könet är tydligen helt avgörande för vilka tapeter man kan stå ut med. Och Magnus förutsätter att beroende på kön kommer man att ägna sig åt någon särskild idrott, det var så han menade.

Stackars deras barn. Och så många andras barn. Jag tycker inte det är särskilt bra ställt med det här.

Jag ser ingen direkt sol! Det känns väldigt skönt efter en veckas massiv värmebölja. Det är ju bara jobbigt. Lite på allvar har jag funderat på att flytta till Island. Inte bara för hästarna utan också för klimatet.

Alldeles ensam hemma är jag nu. Borde vara läge för att hitta på något riktigt roligt. Till exempel sortera allt pyssel som kom i går.

Furuvik är trevligt. Inte så många människor i dag. Det underlättar.

Haft en alldeles perfekt eftermiddag med Lena och sjön Trösken.

Få hem 3.5 kilo pyssel är lite som en dröm.

Fick just ett mess på msn från en tidigare mattelev som ville berätta att den nu kompletterat det den behövde för att komma in på ett program. Och att den var glad för att jag hade hjälpt till så med matten så att den redan var klar. Då blev jag glad. För att de tänker positivt på mig ibland. För precis när man påtvingar hjälpen är de inte alltid så nöjda.

I dag när jag käkade på det där fiket läste jag Mama. Då var det några sådana mor-dotter-repotage. Jag skulle vilja göra ett sådant med min mamma någon gång. Naturligtvis kommer hon att berätta vilket förträffligt barn jag alltid har varit. Klok och välartad, en ständig källa till glädje. Jag kommer att säga att hon aldrig har tjatat, är otroligt händig och den absolut bästa på att klura ut saker. Lägger sig aldrig i saker och säger aldrig något negativt.  
Vi hoppar av pur lycka för att vi är så fab.