På måndag börjar jag jobba. Jag längtar verkligen.

Här är en käck artikel till bilden som Arbetarbladet tog i dag.

Så här snygg är den gröna anoraken jag köpte.

Ingen kväll är egentligen komplett utan lite Di Leva, så i dag är en bra dag.

Arbetarbladet ringer och vill fota. Jag frågar om ni de inte har några gamla bilder. Jo, det är just det de har så därför måste vi ta nya. Tur att jag är så lös och ledig så jag kan stryka på finklänningen och lägga på masken.

Men kolla min näsa. Den ser så skojig ut. Jag har alltid tänkt på den som stor och bred. Men kolla ytterst. Det är som en grej där. Jag kommer att behålla den dock.

Det är som en sorglig följetång det här. Ni ser att det är tomatplantorna. Jag klippte ner dem förut, inte snyggt men jag gjorde det. Så här ser de ut nu. Och nu går det inte. Det här var mitt livs mest misslyckade projekt.

Jag skulle skicka ett sms och berätta att vi har Marinfestival i Gävle i helgen. Då blir det med T9 Mariofestival. Och det tror jag faktiskt skulle vara ännu bättre! Tänk er alla spelintresserade kids i en Mario- eller Luigiutklädnad. Massor av rör och massor av spel och radiobilar och andra tillbehör. Man kan också få vara prinsessan från Super Mario 2 och ha raketer eller så så man kan sväva en bit. Jag har inte riktigt konceptet klart ännu men jag tror på det!

Det här galet söta djuret postade jag till ett nytt barn som jag inte känner än. Som vuxen är det inte okej att köpa sånt till sig själv så det var en bra nödlösning. Den har suttit i min bokhylla och väntat ett bra tag.

Innan jag läste en bok om en bärgningsbil så ville de prova min kamera. Under ordnade former. Jag lär dom allt jag kan. Och det lär väl gå ganska fort.

Strega är vacker.