Idag är min dag uppdelad i ett stort antal hållpunkter. Den första var 08.30 på soc i Gävle, för att prata om de mål som Socialnämnden arbetar fram för nästa år.

12 minuter kvar till nästa.

I dagens Aftonbladet finns den här artikeln som ”Fettdoktorn” sedan kommenterat på sin blogg. Först ska jag säga att jag har något emot personen Dahlqvist. Åtminstone baserat på den bild hon gett av sig själv i media. Hon verkar helt befriad från humor och distans. Hon ser dessutom alltid galen ut på bilder där hon ler. Den i Aftonbladet inget undantag. Själva LCHF har jag inga åsikter om, för vissa verkar det bra. Inte för andra. Precis som alla andra dieter.

Men i den här artikeln finns sådant som får mig att undra om hon är rättkopplad. ”-Det är urlarvigt att hålla på med mammografi och cellprovstagningar när folk dör av felaktiga kostråd medan bara enstaka får bröst- och livmoderhalscancer.” ”Äter man en riktig kost får man inte cancer”.

Jo, tjena.  

Man förstår att de plockade hennes läkarleg. (för visst gjorde dom?). En läkare som hävdar att det är urlarvigt (moget uttryck) att kolla sig för olika, inte helt ovanliga, sjukdomar.

Dessutom hävdar hon ju att de som äter LCHF skulle klara sig bättre mot infektionssjkdomar, som svinis. Jag äter massor av socker, det är dåligt för min vikt, men jag är en av de friskaste människor jag känner.

Nu är det höst. Man jobbar, det är mörka kvällar. Det är ingen stor sorg. Jag gillar att vara igång, ha rutiner och höstkläder.

Men ändå. Det är en charm med sommaren. Jag tror att det är den långa sammanhängande ledigheten och att alla andra verkar lite gladare på sommaren som gör det. Jag tror till exempel att alla kor som får komma ut på sommaren är gladare då än på vintern.

I natt har jag haft grava alkoholproblem igen. Jag läser om att mina skattepengar i natt gått till sjukvård och polisiära insatser eftersom fulla människor betett sig illa. Mycket misshandel på lönehelgen, lite som vanligt.

Men återigen, vi har väl inte alkoholproblem? Det är väl bara en liiiiten liiiiten grupp?

Eller så har vi mansproblem, för det var bara män jag läste om som varit gärningsmän.

I artikeln bredvid, om en annan ensam mamma från grannstaden Sandviken, så berättar hon att hennes ex inte var särskilt nöjd med att hon skulle delta.

Tydligen ska han ha sagt:
-Varför kan du inte träffa någon annan från Sandviken som alla andra?

Det är roligt ur många aspekter. Den ena är den uppenbara, ytterligare ett exempel på att man inte ska sticka ut i mina trakter. Gå i räta led och så vidare. En annan är att till och med att skaffa partner från utanför kommungränsen räknas som avvikande.

Det är rubriken i Nöjesbladet igår, då artikeln handlar om en av de nya ensamma mammorna. Hennes första möte med männen som ville träffa henne slutade med att hon fick skicka hem ett antal av dom, eftersom de blev väldigt berusade.

Jag är inte förvånad. Många, många har inte förmågan att umgås och träffa nytt folk utan att först berusa sig. Många kan inte heller känna att de har riktigt roligt eller att festligheten är lyckad om de inte fått dricka. Det är väl därför en antibiotikakur och att behöva köra bil ses som det värsta som kan hända, för många.

Fast alltså, det är ju inte alls så att svenskarna har alkoholproblem i någon större utsträckning. Det är bara en liiiten liiiten grupp.

För att vara tydlig, nu var jag ironisk.

You can’t please everyone, so you got to please yourself

Min vän Peter hade det som status på facebook nu på morgonen, inser att det är en låttitel. Någon har alltså tänkt till innan mig. Så jag bara snort. Som ett bra saying.

Utan topz vore världen ett sämre ställe.

En av mina vänner får en massa tips om barnsaker på facebook. Hon har inte bett om dom. Diskuterar det med en annan vän som skriver så klokt:

dom liksom bara kommer, bubblar som om man som mamma inte kan hålla all sin outtömliga barnakunskap inom sig.

Mycket roande. Och oroande. 

I Gävle finns inte precis en variant av Åhléns flaggskeppsbutik. Alltså hittar vi deras grundsortiment. Kanske knappt det. Men trots det så är deras hyllor fulla av snygga höstkläder.

Jag köpte bland annat de två klänningar ni ses här. Inser att jag nu för tiden mest har något klänningsaktigt. Då är jag en tjej som till för cirka fem år sedan knappt ägde annat än jeans för underdelen på kroppen. Konstigare saker har väl hänt. Men jag kommer aldrig att tatuera in ett asiatiskt tecken, det kan jag lova!