Mobilhjälp

Jag är inte entusiastiskt om mobilen. Jag har klämt mig på den tre gånger, den är seg och knapparna är jobbiga. Dessutom, trots att jag trodde jag sparde på rätt sätt får jag tillbaka en massa gamla kontakter och förlorar nya.

Anna, Lina, Mamma, Peter, Ellinor, Sergio… plötsligt är era fräscha nummer inte längre hos mig. SMSa och skicka kontakter som du vill försökra mig om att jag behöver. Det kan ju vara lite blandat. Skriv Hej! Och ert namn bara så är ni tillbaka igen. Jag skulle bli gladast.

Nu är jag surast.

Djup bekymmersrynka

När jag får sådana här papper vill jag ha en personlig assistent. Någon som kan berätta för mig om min pension. Vad händer om jag inte väljer nåt här? Då kasnke jag får leva på kanter i ålderdomen. Nu ser jag en ljusning eftersom jag fått tips på Susanne om en bra bankkvinna. Marianne är inte klockren för mig. Vi connectar inte.

Nya visdomsord inför helgen.

Andreas och jag har typ tävlat i att vara kortast mot försäljare i dag. Jag sade till Com Hem att jag absolut inte vill ha några gratis filmkanaler i tre månder för jag är inte ”en sån som lever för TV-soffan” utan jobbar hellre. Då blev han sur. Alla försäljare är lättstötta.

Change of plans

Jag är irriterad. På två saker. På mig själv för att jag trots min fina almanacka och min idoga läsning av mejl fuckat upp min lördag. Trodde att jag hade en ärlig chans att gå på scrapmässa i Bomhus och har ett längre tag fantiserat och drömt om vad jag ska köpa. Så inser jag att jag kanske inte kan det och lägger ett mejl för att dubbelkolla, och jag hade haft rätt från början enligt det mejlet. Sedan visar det sig att jag inte alls hade det så nu kan jag inte åka till det enda roliga (på fritiden) jag hade tänkt göra på länge.

Två gånger har jag nu på grund av att saker kommer emellan fått ställa in en träff med Eva, då vi bara ska ha kul. Partisaker. Alltså, Partiet får lugna ner sig lite. Jag vet att när Partiet kallar ställer man upp. Och jag gör alltid det. Är på plats i tid och tycker nog att jag gör min del. Trots det verkar inget räcka, inget vara nog. Jag vet att INGEN styr över de situationer som dyker upp, men jag tycker att partiet har fel kultur. Man ska träffas jämt jämt jämt. Det tråkiga med dom träffarna är att de tar alldeles för lång tid för att en grupp medelåldersmän tycker alldeles för mycket om att höra sin egen röst. Det välkände fenomenet har slösat bort otroligt mycket av min värdeulla tid. Har de själva inte har någon rolig fritid att värna om?  Jag vill göra alla möten, men jag vill ha valfritt kul med. Nu är det nästan inget valfritt kul.

Äntligen lite krispighet

Att det varit lite kyligt några dagar nu har varit ett problem. För jag har haft för tunn jacka (även om den inte var papperstunn mot slutet) och för lite vantar. Men i morse hade jag min underbara Tensonjacka (den är en av mina bästa vänner) och nu är allt perfekt. Myskylig luft men jag är varm.

I dessa temperaturtider blir min kropp som fnöske varför det är extra viktigt att smörja in min annars fnösketrossa kropp efter dusch. Det betyder att det kommer att gå extra mycket hudkräm framöver. Men det är trevligt, att kanske botanisera bland hyllorna efter nya grejer. Men visst, okej… jag borde nalla på lagret först. Men av någon anledning är det inte riktigt lika kul.

Nu lyssnar jag på Kate Nash, och funderar på Markus som fixar med bilen. Och så åker jag tåg. Svarar mest på mejl

Sällskap i loungen

Ja, så här kan de se ut, farbröderna som huserar i SJs lounge på Centralen i Stockholm. Jag åt några snabba digestive med phillyost innan jag kom på att det var dumt för jag var inte hungrig. Då gick jag och köpte några böcker för att roa mig större.