Kolla vilka fina jag hittade i vårt materialskåp!

Ellinor fotar mig med mobilen åt fel håll.
Hon skulle fota mig med våra mellanmålsbullar.

Ellinor läser psykologprogrammet.

Nu kan jag öppna sitt sinne och säga som det är. Det är någon vecka sedan som jag sprang sist. Jag ska inte skylla på tid, alla har lika mycket. Jag har medvetet valt bort det för andra saker. Hade 1,5 timmes fritid i går, då hade jag kunnat. Men jag lurade mig själv med att om jag gör andra jobbiga saker, som att packa in ren tvätt, så är det okej ändå. Det är det inte. Jag borde ha promenerat istället. Det kan jag göra i evigheters evighet.

Nu får vi veta mer om Maria. Den sympatiska av fruarna over there. Jag gillar bäst när hon berättar att hon blev fast i USA för att det fanns fem olika sorters frukostflingor. Den biten kan jag så mycket förstå!

Det var otäckt när hon var hos läkaren i går. Jag hörde inget av pratet för jag hade telemöte samtidigt, men jag såg hur fumlig han var.

Maria är cool. Anna Anka är läskig och osympatisk.

När man åker med tåget så ser man små fina hus som ligger enskilt i en skogsdunge. Då tänker jag att jag skulle bo där, och göra kottkransar hela dagarna. Men ser ni mig flytta till ett torp? Icke!

Medan mörkret föll såg jag och Therese över budget 2010.

Nu skulle vi ligga däckade allihopa. Nu skulle alla välskrivna pandemiplaner sättas i verket. Men nej. Inget sånt.
Minns ni alla insändare från folk som ville skjuta upp skol- och dagisstart. Vilket waste det hade varit.

Läste på en blogg där en tjej skrev att det är helt normalt att somliga dagar ha ångest. Som om man har det lite nu och då. Det har jag aldrig varit med om. Och jag tror mig känna väldigt många där ångest inte tillhör någon form av vardag. Eller inte tillhör alls.

Eller handlar det om att missbruka begreppet. Må dåligt kan man väl göra, men det är något annat. Är det verkligen så att ångest är vanligt förekommande? Alltså vanligt? Det tror jag inte.

Det var så jag inte ville ha det.