Pratar de om på morgon-TV. Det är en paradox.

I dag hade jag bestämt mig för att arbeta hemma, redan i början av veckan. Har massor att läsa och fundera över. Och ska ha ett telefonmöte med en försäljare (som jag kontaktat själv) och mejla och kolla allt i Baltzar innan helgen.

 Varför var det sådan tur att jag planerat för det och därför tagit med mig rätt saker hem? För att jag är lite vissen. I halsen. Den gör jätteont. Jätteont!! Jag ska gå ett ärende som inkluderar postande lsenare under dagen och då ska jag köpa lämpligt bedövningsmedel. Fast jag är pigg, det är alltid något.

Åt lunch på Karin på ön med Vidar och Andreas. Jag åt hälsotallrik. En timme senare var jag hungrig igen. Köpte mellanmål (pucko, energibar) med Ellinor på eftermiddag. Klockan sex träffade jag äntligen Jenny och vi åt på Lams terass. Gott! Och ja, vi toppade med banan och glass!

Nu ser jag som vanligt på torsdagar den här tiden Lyxfällan. I dag från Söderhamn. Jippie!

Många saker har gått rätt i dag. Men några har gått fel också. Både för mig och för andra, men det verkar lösa sig till slut. Det är en jobbig känsla när det plötsligt känns som att allt hänger i luften och man inget kan göra.

Bland annat försvann det HELT ur mitt huvud att jag skulle på GS-nätverk i dag. Trots att jag hejade på kursledaren och allt. Jag är vanligen verkligen inte den som glömmer saker. Jag roade mig glatt ovetandes om att jag saknades på annat ställe med att tejpa kartonger i källaren för att skicka ut tröjor till hugade spekulanter i UNF-landet.

I dag har jag haft arbetsuppgifter som gjort mig svettig!

Jag gick runt Brynäs på min promenad. I Gasklockorna hade frigymnasierna information så det var många kids på väg dit. Två av dem var J och M som går i den klass jag lämnade före sommaren. Jag har haft dem vansinnigt mycket. Som ensam mentor och som lärare i nio ämnen under förra läsåret och så sjuan så klart. Vi har brottats, skrattat och labbat ihop. Förra veckan fick jag reda på att de nu ska få byta lärare igen, och efter jul eventuellt igen. Jag blev låg i flera timmar. Jag hade jobbat upp en härlig grupp med mycket schwung i och jag tror att mycket av det är raserat. J och M kramade mig och sade att ”alla” ville ha mig tillbaka.

En extra sjuk grej är att läraren de har nu inte tidigare varit anställd av kommunen, så nu har de sagt upp lärare så att de ligger på minus… alltså sades jag (och säkert flera) upp i onödan.

Jag vet att jag en dag är tillbaka i skolan. Jag trivs med eleverna. Men för just de här eleverna ger det ingen glädje just nu, att jag lever high life i Stockholm och förvånas över att få betalt för sådant jag tidigare gjort på fritiden.

Jag bryr mig så mycket om dem, jag vill dem så väl. Men jag kan inget göra.

Clara är snygg, smart rolig, och mycket mer kristen än mig (det krävs inte någon större mängd tro för det).

I dag skriver hon:

Dagens citat Sofie Fahrman
Jag är ingen superfeminist, det är jag faktiskt inte.

 Från svt.se

I dag ringde P3 till Linda Nyberg och gjorde Moraltestet på henne. Jag tyckte hon svarade väldigt bra på många saker, att hon var klok, genomränkt och resonerade väl.

Med det som bakgrund vill jag bara säga att jag hyser en galen kärlek till människor som vill vända och vrida på saker, och som inte är så fucking enkelspåriga.

Jag formulerade i går ett uttryck, att vara djupt nere i den obildade svenssonfåran. Det betyder inte att man inte har pluggat tusen år, det betyder att man inte av olika skäl hamnat i så många situationer så att man inte förstått av vilken mosaik världen består. Och som därför inte orkar eller förmår att tänka längre än vad den omtalade näsan räcker.

Jag tycker inte som Anna Kinberg Batra att lantisar är dummare. Men jag ser en stereotyp framför mig som är döden att träffa för mig. Som inte kan resonera något om sånt som den blir sjukt provocerad av som har med mig att göra fastän jag inte ens snackar om det. Nästan alltid är det en man. Nästan alltid har han inte har ett brett kontaktnät. Nästan alltid är han äldre än jag. Nästan alltid läser han inte böcker. Nästan aldrig har en en tillvaro han själv verkar särskilt nöjd med. Som inte kan prata nyanserat om kättätande, jämställdhet, alkohol, politik eller liknande som han tvingar mig att prata om fast jag sannerligen inte bett om det. Men jag är så vansinnigt provocerande när jag äter svamp istället för kött och dricker cola istället för öl. Nu orkar jag dessutom inte längre dalta med folk utan svarar ärligt och inte undanglidande på frågor. Åldergrej. Tacksam.

Linda var inte så, hon var klok och utgick inte främst från sig själv utan hur världen blir bättre för alla. Noll ego alltså. Jag hatar egoism i rättvise- och frihetsfrågor. I love Linda!

Är det Elin som jobbar på Pigalle?

Svar: Nej, men jag äter ganska mycket Pigall.