Efter klockan 13 i dag är det inte meningen at tjag ska göra något svårt. Alltså läser jag senaste Elle, Femina, Damernas Värld och engelska Elle. Och stickar på mina sockor. Och klappar Blues. Och hör om hur Monika ska avmaskas. Sånt.

I morgon ska jag göra lite ”vettiga” grejer. Ja, det ska jag!

Rådhuskonditoret är lite kult i Söderhamn. Med rätta. Inredningen är från förr men bakverken är fräscha.

Efter lite förträff inför kongressen så gick vi dit och fikade. Medan vi valde, vilket är svårt, fick vi frågan om inte kunde tänka oss kakbuffén. OM vi kunde! Jag älskade allt. Av det jag provade. Konsekvent vill jag inte fota med blixt så då blir bilderna lite mörkmysiga istället.

När folks hår verkligen ser ut som en peruk har jag en svårstyrd längtan efter att dra i håret för att kolla. Inte för att vara dum för det finns många skäl till peruk, utan för att jag blir så nyfiken. Men jag gör det aldrig. Precis som mycket annat.

Kampanj på stationen kring milleniemålen. Bra grej. Wanja pratade. Jag lyssnade ganska länge. Många hade skrivit på skärmen bakom att man skulle satsa på kvinnorna. Något som också Wamja pratade hårt om. Jag håller med. Hittills har världens styrts av män. Det blir inte så bra. Mikrolån till kvinnor har funkat skitbra. Kvinnor verkar fatta beslut med större hänsyn till barn exempelvis. De två mål som lyckats sämst hittills är de som gäller att minska dödlighet bland mödrar och barn… ganska talande. Tyvärr.

Eller så kan man bara säga att världen har alltid varit orättvis så vi behöver inte bry oss. Som en egoistisk, osympatisk människa uttryckte sig en gång.

Jag längtar till jul. Om två månader är det dags för julmustkväll och om man är snäll mammas knäck. Man kan bädda ner sig i flera dagar och läsa böcker, sova och äta kakor. Allt det bästa. Och ja, det är längesedan jag började köpa julklappar. Jag tycker det är roligt. Snart dags att börja förbereda julkorten. Men i år har jag inga ideér.

Jag blir som en riktigt vresig unge när klockan ringer. Jag hatar det. Hatar det innerligt, vill att natten ska hålla på tills jag bestämmer att det är slut.

Den här ilskan som ofta dyker upp hos mig kommer varje tidig morgon. Jag blir förbannad och har ingen att ta konflikten med. Ilskan sitter i ganska länge.

Trots det försover jag mig ytterst sällan. Och aldrig någonsin har det hänt med flit.

Vilket mjukt program det är. I dag om bävrar. Han åker runt och kollat landskapsdjuren den här mycket sympatiske programledaren. En gång badade han med blodiglar, så det aldrig slutade blöda på honom. Modigt! Man blir inte stressad av sådana här TV-sändningar. Men man blir smart.

Fick massa trevligt prat hos Eva. För att inte tala om trattkantarellsoppan. Jag har längtat efter det hela hela dagen. Njutningsfullt.

Nu är jag hemma. Seg. Snart Lyxfällan. Men det enda jag behöver göra är att packa för helgen. Jag ska vara hemhemma hos min mamma! I paradiset Norrala alltså.

Tror ni han vara framme och tyckte i dörren några gånger?! Hur trodde han att vi andra skulle komma med?

Fräsch eller ofräsch, det är frågan.

Själv åt jag cannelloni.