Arbetarbladet skriver om mitt kongressdeltagande i dag. Jag tycker bäst om
-Frukt och vatten satsar jag på för att hålla mig vaken. Dajm är inte lösningen, även om jag kommer att förledas redan på torsdagkvällen.

OBS! Jag vet att det stavas Daim.

Det är klart att jag är ett fan av Bellysarna. De är som gjorda för mig. Finns på Delikatessingen nära mitt jobb. Bland annat.

Jag längtar aldrig bort, men jag längtar ofta hem. Och det är väl för att jag är så priviligerad att jag får drälla runt en hel del och äta sunkig konferensmat. Nu är det dags för Jobbkongressen. Fem dagar och fyra nätter på Älvsjömässan. Är rädd för att jag klagade väl mycket på det här med nätterna för Arbetarbladets reporter i dag. Framstår som en tjurig barnunge, men jag tycker inte det är varken normalt eller önskvärt att förhandla på nätter. Done it, know it. Så jag packar, usel sysselsättning. Inte fjolligt för att ha en massa att välja på, utan precis exakt. Lyssnar på Lady Gaga och har skickat efter några finfina julklappar. Men lite packning kvar. Det är så tråkigt med necessären (även om den är en av 10-gruppens skitsnygga som jag haft i många år, faktiskt en kärleksgåva på sin tid) för den måste man packa sist och då kan man inte stänga väskan innan. Så det blir på morgonkvisten. Lyckligtvis är det inte något askalastidigt tåg. Jag skulle till och med kunna kalla det sovmorgon.

På kongressen kommer jag att ha tillgång till datorn mest hela tiden, så om du är intresserad av riktig politik kan du finna det intressant att läsa några dagar. Är du världsfrånvänd kan du stå över till på måndag igen då livet återgår till det normala, mer mixade innehållet.

Nu är det här.

Men bara bokstavligt. Inte som känsla hos mig.

Nu är det här.

Men bara bokstavligt. Inte som känsla hos mig.

Läs vad den nya nykterhetstanten skriver.

I mitt jobb är jag begåvad med ett Eurocard. Nu har jag fått min första faktura och lite skakigt konstaterade jag att jag ÄR en ordningssam person. Alla kvitton finns!!

I helgen började jag läsa ”Berättelsen om Herr Roos” av Håkan Nesser. Den är mycket, mycket bra.

Cissi, om du läser… hur gillade du Svampkungens son?

Slog på morgonnyheterna en kortis innan jag drog. Hamnade mitt i ett inslag där mans tuderat sjukfrånvaron genom i urvalsgrupper beroende på alkoholintag. Måttligt skulle vara bäst. Nykteristerna låg lika illa till som högkonsumenterna.

Som vanligt nämndes det i en bisats att i gruppen nykterister fanns de före detta alkoholisterna. Det är inte riktigt samma sak att alltid ha avstått alkohol, som att nu avstå det efter hårt krökande.

En lustig kille pratade också om att man måste komma ihåg att alkoholen skänker människor glädje. Men jhan glömde säga att den glädjen för många, många strax slår över i diverse problem. Men just ja, man ska helst inte låtsas om att hela samhället är infekterat av alkoholproblem. Att det i sig borde vara ett problem att vuxna inte kan slappna av på fredagarna utan att sippa rödvin. Att vi har så trista vänner att vi vill droga oss för att hänga med dom…

Grannfejden i går. Vanligen kan det programmet servera en uppsjö av talande exempel på att det inte är ens fel att två träter. Men inte i går. En mycket speciell gubbe var bland det suraste och mest griniga jag sett. Man kan också kalla honom omöjlig. Robert manglade honom för att mjuka upp honom och lyckades skapligt, efter att ha mutat honom med en ny brunn, och det är ju värt tillräckligt för att en snål surgubbe ska bita ihop programtiden ut. Eftersom jag satt på andra sidan blev det ganska roligt, men att ha med honom att göra i verkligheten är knappast en dans.