Lunchrastshäng

Vi har 90 min matrast. Smart när vi ligger två timmar efter i schemat. Vi tror att man lovat utställarna det för att de ska ha någon chans att träffa ombuden, annars behöver man verkligen inte så lång tid. Inte som att maten är så fantastiskt så man vill sitta länge och njuta. Jag hängde lite i LO:s monter. Med Ellinor och Markus (han måste ju jobba i montern). Ellinor var sur för hon hade blivit försenad på grund av fel resväg. Markus är alltid bara glad han.

Och så underbare Johan. Han har flugit ner från Umeå i dag för att gå på kongress. Han pluggar där men är egentligen från Hudik. Duktig, duktig SSU:are. När jag träffar honom förstår jag att jag längtar efter honom.

Sikta högre!

Kongressen har beslutat att lyfta bort en mening i riktlinjerna som pekade ut metadonbehandling och sprututbyte som viktiga i behandling. Jag anser att det är helt galet att framhäva två harm reductionmetorder särskilt när Socialdemorkaterna säger sitt om missbruksbehandling. Som inledning till avsnittet om diverse Ssciala problem sade partiets föredragande Veronika Palm att alla människor enligt vår politik ständigt ska få nya chanser. Ska detta då inte gälla människor med missbruksproblem? Ska dessa istället ges upp på och få någon typ av underhållsbehandling?

 
Det finns studier på detta, som visar helt skilda resultat beroende på vad i landet, var i världen de är gjorda. De är av olika skäl svåra att jämföra. Således saknas forskning som faktiskt pekar ut sprututbyte och substitutionsbehandling som alltid framgångsrikt. Ibland funkar det, ibland funkar det inte alls.
 
Redan utsatta människor ska inte behöva ”nöja sig” med behandlingsmetoder som vi inte ens vet är de bästa.
 
Somliga hävdar att det är galningar som sådär generellt är emot substitutionsbehandling och sprututbyte, att man låter en ideologi som förespråkar drogfrihet stå före människors väl och ve. Väl och ve i det fallet handlar alltså om att erbjuda fortsatt missbruk, men med nya sprutor, istället för annan hjälp som kanske skulle varit bättre.
 
Det är mycket kanske när det gäller det här. Det säger mig två saker. Mer forskning behövs kring missbrukssjukdomar och vi ska inte särskilt peka ut behandlingsmetoder som vi inte med säkerhet kan säga är bra.
 
Jag älskade när de sade att kongressen har beslutat enligt Elin Lundgrens förslag. Efter både votering och rösträkning. Jag har också blivit intervjuad i AIP om detta. Vi får se om de skriver något i morgon.

Här finns ett pressmeddelande.

Inte riktigt än

Egentligen är det alldeles för tidigt att lägga ut en bild av mig själv där jag ser trött och ledsen ut. Den bästa har jag dock SMSat till några vänner för att de ska förstå hur överjävligt det är att sitta på nätterna. Fast de vet ju redan. De har gjort det. Är kloka nog att försökta undvika det …

Jag räknar med att vara klar kanske två. Kanske. Hotellt tre. Upp igen sju. Men jag vet att när klockan ringer i morgon så kommer jag att tro att det bara är på lek.

Svenska Biodynamiska föreningen

En kongress är fylld av utställare. Det är kärnkraftsmaffian, Bilda och annat blandat. På middagsrasten ville jag prata med Biodynamikerna. Här representerade av gubbe. Både till ålder och attityd. Jag fick dricka hans KRAV-must en lång stund innan han uppmärksammade mig. Under tiden lade han stor tid på att slöprata med damer i den egna åldern. Plockade stolt fram en tom vinflaska för att berätta om att vinet var giftfritt. Eller hur … Sedan blev det min tur.

-Det där vinet, var det inte 12 procent gift i det?
-Eh va?
– Ja, det står ju att alkoholhalten är 12 procent.
– Men jag kan inte moralisera och bestämma vad folk ska äta och dricka!
– Men din monter handlar ju om att det ska vara giftfritt bland annat.
– Inte på det sättet!

Så är det med hälsokostmänniskorna. Det äts KRAV och pysslas med olika konstiga andlinga grejer. Sedan dricker de rödvin. I mängder. Löjligt.

Men i sak är jag skeptiskt till genmodifiering och gift i markerna naturligtvis. KRAV och liknanade är viktigt.

Ett Sverige där fördomar inte hindrar arbete

Nu går vi in på det området, men bryter om en halvtimme för att ta det internationella avsnittet som bedöms vara av särskilt intresse för internationella gäster. Sedan går tolkarna hem. Tolkarna måste ju vara här!

Men nu är det problem för Carina Jämtin som är föredragande är borta. Borta! Hur vågar man lämna stället bara för att man hört att vi ligger lite efter. VAD SOM HELST KAN HÄNDA. Det vet man ju. Rutin Carin, rutin!

Skolkatalog

Minns ni hur det var? Hur man läste sönder skolkatalogerna? På kongressen får man en liknanade grej. Alla utom en Johan Pettersson från Skåne har lyckats skicka in en bild som man tycker man ser snygg ut på. (Nu säger Peter att det inte alls är säkert ”man ser ut om man gör”) Det borde man få göra till skolkatalogen med!

Så nu kan jag bläddra fram och tillbaka bland en härlig hög med sossar. Vi är 350 stycken på plats och i boken. Medelåldern är 46 år. Granskningsutskottets yttrande handlar till en del om hur partiet måste jobba med föryngringen. Det tycker jag sannerligen. Men minns, gubbe är ingen ålder, det är en attityd.

Rika barn får fler vänner

Rika barn får lättare kompisar. Artikel i Aftonbladet.

Det intressanta och viktiga kommer först i slutet av artikeln, att det är en spegling av vuxenvärlden… Självklart. Allt kidsen gör är det. När de super sig fulla för att ha kul på Halloween, är det för att de sett vuxna göra samma sak i hela sitt liv.

Den här meningen ”Erika Lundby menar att det framför allt är barn från familjer med dålig ekonomi som upplever prylarnas betydelse för vänskapen som ett problem” är ju som ett skämt. Det är den stora självklarheten. För rikingar har ett enklare liv. Det är inbyggt. Det är därför de vill behålla sina pengar. Det är därför borgarna röstar mangrant, de vill behålla alla pengar själva!