Har lördagsmys. Har gjort en långpromenad till mataffären för att köpa till exempel päroncider. Glatt konstaterade jag att det såldes munkar utanför. Jag bejakar alla frestelser.

Shit vad fult det tenderar att att bli när man fotar med blixt. Det kan ju inte vara motiven som är halvdana.

Annelee och jag visar den fina nödprovianten som hon sett till att ta med. Renée Voltaires Snälla Karameller. Syrlig citron, vaniljkola och chokladmint. Rekommenderas.

Jag kunde ha satsat lite mer på puder i morse, men det är inte precis som man behöver vara snygg på det här eventet. Handen på axeln på den kille som jag umgås med mest i mitt liv. Peter.  Hasch. Han gillar inte att man skojar om hans efternamn. Av vaken tid är det honom jag träffar oftast, inte Markus. Tur att han är så fryntlig. Det kan man tydligt se.

Ibland är det ROLIGT att läsa insändarsidorna. Till exempel när en speciell centerpartist dundrar. Som idag. Man vill som riktig fjortis dunka en näve i pannan och säga döhhh!

Jag jobbade på Gröna Lund en sommar. Då fick jag lära mig yttepyttelite om nöjesbranschen. Det räcker dock för att förstå att det inte är någon lek precis.

Det skojiga med det här är att om ”kommunledningen” inte fäljt med på en resa för att kolla framtidsmöjligheter hade samma insändarskribent kunnat skriva ”jag kräver att kommunledningen ska bry sig om företagarna”.

Men jag ska vara uppriktig, jag anser inte att kvinnan i fråga är representativ för centerpartister. Hon är bara en missnöjespolitiker. Som i fullmäktige gärna pratar om sitt eget arbete. Galet.

Jag saknar egentligen ord.

Konstaterade alldeles nyss att det är lite ledsamt med de orter som ändå har en sådan storlek att man förväntar sig något. Av positiv karaktär. Och så händer inget av det.

Jag gick efter att två killar (så klart) hade gjort sina stapplande försök. Dåliga skämt med sexanspelningar och som gör en grej av att ingen skrattar, och de ”men tack för att ni ger mig den”. Man får vad man förtjänar liksom. Både de och jag kanske.

 
Marie, eller ”Fröken Elsa”, skapar underbara, små möss som gör olika upptåg på hennes blogg. Jag smälter likt choklad i vattenbad. Tack för tipset Christine.

Det finns en skarp missuppfattning om att mitt parti, Socialdemokraterna, vill ge en massa ”bidrag” till folk som ändå bara vill gå hemma.

Det är inte sant på en fläck. Själv tycker jag att alla ska jobba. Hela tiden. Och att vi ska ha ett krav på alla som uppbär pengar att göra något för det. Om man kan. Inget blir bättre av att hänga hemma.

En arbetsför människa som inte vill göra erbjuden sysselsättning mot ersättning (t ex plugga för att bli mer anställningsbar) ska inte ha ersättning.

Snacka om att blixten bränner ut mitt blonda hår. Jag stickar och lyssnar på Sven-Erik Österberg som sitter på en liten mörk fläck på scenen. Han pratar just nu om a-kassa.

Here I come. With a tear in my eye.

Delar en den kära lägenheten har ingen el. Mycket störigt. Kan inte koka ägg. Ser inget. Men TV:na har klarat sig så jag får bita ihop.

För den ultimata upplevelsen ska jag vispa grädde till denchokladpudding jag redan förberett.

I tidningen teasar de med: När Lena låg på BB spelade sambon Peter poker. Och han förlorade. Han spelade bort hela deras sparkapital innan Lena hunnit återvända från sjukhuset.

Det är ett stort mysterium för mig att de nu är med i Lyxfällan TILLSAMMANS. Lena borde ha dragit till ett helt annat ställe än där Peter är.