I går träffade jag Elin och Greta. Elin är 34 år och Greta är tre månader. Jag gillar båda. Men Elin är mer väluppfostrad för hon spydde inte på bordet upprepade gånger. Dock har Greta de sötaste tjocka kinderna som jag  någonsin sett. Det var en mycket behaglig stund, för Greta skrek nästan inte alls. Jag pratade med Greta om att undvika färjor och kryssningar under det kommande livet.

Jag är så glad för det. Har inte satt en fot i vår fina korridor på ett par dagar och nu finns det massor att fixa med. Och jag ska fixa fixa fixa. Längtar.

Jag köper alltid neutrala saker till små barn. Det borde alla göra.

Blått verkar ju ha fått gruppen män att slåss så otroligt mycket mer än gruppen kvinnor.

 Härifrån

Musik är inte ett av mina stora intressen. Jag lägger inte ner tid på det. Jag har en skapligt grund musiksmak. Jag köper skivor, jag laddar inte ner. Skåpen är ganska fulla dock för trots allt finns det mycket musik jag gillar. Men synliga skivor tycker jag är en lika ful inredningsdetalj som spritflaskor. Jag har Spotify men kan inget om det.

I den posthög som efter tre dagar tar över köksbordet fanns Robbies nya skiva. Och Weezers (jag lyssnar sen Buddy Holly 1994). Nu lyssnar jag på Mr Williams och trivs bra med det.

Ibland lyssnar jag på Alcazar när jag vill peppa upp mig inför att jag måste gå iväg och prestera. Markus tycker jag har dålig musiksmak. Jag vet inte om det är för att jag inte vill lyssna så mycket på Nisse Hellberg eller för att jag inte gillar gubbrock.

På slutet har jag mest lyssnat på Regina Spector, Fever Ray och Lady Gaga.

Många skratt under en timme teater med Bock och Tack-gänget på Enheten för daglig verksamhet.

Ett teaterstycke innehöll blinkande lampor, eurodisco och rök. Hej högstadiet!

Det är tröttsamt när högerpolitiker snackar frihet. Den typ av frihet de avser är nämligen en liten typ av frihet. Att kunna välja mellan massor av olika varor, vårdgivare och skolor.  Det underbara ordet och innebörden har frihet har plötsligt krympts ner till möjligheten att kunna välja mellan en oöverskådlig mängd chips. Eller vilken vara som helst. Eftersom den blå friheten handlar om att kunna köpa eller sälja som man känner för det.  Apotek eller så till exempel.

När arbetarrörelsen använder begreppet frihet, handlar det om fenomen av en helt annan dignitet. Frihet från förtryck och orättvisor. Frihet från sådant som verkligen inskränker livsmöjligheterna. Frihet från fattigdom och hunger. Friheten att kunna fatta egna beslut för att man har fått möjlighet att kunna inhämta den information man behöver.

Frihet att kunna skapa sitt eget liv, utan att behöva följa fotspår från förr. Därför har vi i Sverige skapat ett system där du kan få vilken utbildning du vill, utan att du måste ha föräldrar som kan betala för dig.

Vi har byggt upp välfärdssystem som ger alla rätten till vård och omsorg, inte bara de som kan betala. Det skapar frihet, en känsla av att veta att man räknas.

Att tro att system med massor av vårdgivare eller massor av skoldrivare är ett spel. När det konkursas får kommunen plocka upp rester av det som blir kvar. Det sker i dag när friskola efter friskola går omkull i Stockholm. Marknaden och den falska friheten styr, och elever hamnar i kläm.

USA är ett land med enorma klassklyftor. Samtidigt som du kan göra dig sjukt rik, kan du vara helt utblottad och utlämnad till välgörenhet. När Obama föredömligt försöker utjämna klassklyftorna genom att reformera sjukvårdssystemet får han skit för det.  Ur mitt perspektiv ter det sig oförståeligt.  Jag är helt säker på att blåmoderaterna sitter och njuter av detta, att det finns fler egoistiska människor som hellre vill konsumera med ännu fler av sina kronor. De vill minsann inte betala för att patrasket inte kan ta hand om sig själva.

I USA vill man inte att alla ska få sjukvård. I Sverige vill Moderater inte hjälpa till med ensamkommande flyktingbarn i Vellinge. Och i ganska många andra blåmärkta kommuner. Pengarna ska användas till att välja mellan en ohygglig mängd märkesprylar, elektronik eller hus och andra statusmarkörer. Absolut inte gå till den gemensamma välfärden. Absolut inte till barn med trasig bakgrund.  Det är den moderata synen på frihet.

Det är ju förresten de rika människorna som tär mest på planetens resurser med sitt glada handlande och stora, energislösande bostäder. Ytterligare en global orättvisa. Somliga roffar och roffar och förstör för andra. Vilken frihet är det för de människor som inte längre kommer att kunna bo kvar där de bor i dag för att klimatet och vattenståndet ändrats?

Frihet är dock något alldeles för viktigt för att kidnappas av högern. En produkt är aldrig att jämställa med frihet. Frihet är att kunna bli det du vill. Men inte bara du, utan också du, du och du.

 Publicerad i tisdags.

Markus hade tipsat om Stockman. Kollade av detta med några andra som hävdade att det var Finlands NK. Stackars Finland. Jag gillar att kolla i glammiga butiker. Men glammigt var det sista Stockman var. Det var bara stort och hade märklig ordning.

Jag gillade att hänga i en fin Marimekkobutik (utanför Stockman) och köpte lite prylar som tillhör min favoritserie.

I övrigt handlade shoppingen om taxfree. Det roligaste då är reseförpackningar som inte finns i vanliga butiker. Ellinor triggade vår shopping till max.

Drog några klassiska kartonger med choklad. Marianne gillar jag.

Det känns fortfarande som att jag gungar. Jag är inte nöjd. Inte ens stolt.

Jag avskyr avskyr avskyr att åka färja. Jag skulle kunna fördjupa resonemanget, men jag måste då se bilder och känna luktar jag inte önskar ens mina ovänner.

Här är tre glada lirare med röda ögon på väg till färjan. Linnéa, Ahmed och Helena. Vi sitter på ett södergående tåg och är ganska spända för det som väntar.