Det är konstigt med kroppen. I onsdags var den helt ur spel. I går hade jag inte en gnutta feber men tvingade mig själv att göra stillasittande saker för det har bestämts att man ska göra när man varit krasslig, trots att allt spritter.

I går kväll kunde jag inte somna förrän sent för jag hade så mycket saker jag funderade på kring jobbet, hur vi löser allt roligt på bästa sätt. Övervägde att gå upp och sätta igång med mejlingen, men jag vill ju inte att Markus ska tro att jag är en pshycho som sätter igång med jobbet 01.30. Det hör inte till normen för vad som är normalt.

Men nu har jag åkte tåg en timme och gjort skapligt mycket av det jag tänkt. Jag har tjuvjobbat lite under sjukan (inte onsdagen direkt) med att svara på enkla mejl också. Fast då fick ajg ett ilkset mejl från kassören om att jag inte fick det.

Skönt att kunna vara på plats i dag i alla fall och se att skrivborden är på plats och att mina anställda ser glada ut.

Jag tror det är det jag ser. Ett gäng tjejer mellan 20-30 som skriker av glädje när lite brudklänningar kommer inom synhåll. Som pratar om ett kvällsbröllop i kyrkan med svärdslukare.

Söta, roliga tjejer.

-Jag skulle kunna gifta mig när som helst. Som om giftermålet är viktigare än objektet.

Det är liksom inte svårt att hitta en kille, att bli ihop med nån. Men rätt svårt att hitta någon vars negativa sidor man kan leva med.

Precis vad mänskligheten behöver. Mer glamouriserande av alkohol. Ett vodkahotell. En dryck som får människor att slåss, säga saker de ångrar, kräkas, akut förgiftas, köra rattfulla, vara otrevliga, gå hem med fel personer, inte kunna ta hand om sina barn och så vidare. Det är klart vi ska bygga ett hotell över eländet.

Fyllejulfester. Vi behöver i alla fall inte oroa oss på mitt jobb. Skönt. Fulla människor är sällan trevligare än samma personer nyktra.

Det är också ett gäng chefer som kommer att ge bort alkohol i present till sina anställda. Både fantasilöst och korttänkt.

Jag är inte typen som vanligen skriver om saker kopplade till underlivet. Jag brukar säga att jag bara pratar om sådant när jag får betalt, som när jag hade samlevnadsundervisning i skolan vilket jag tyckte var mycket roligt.

Hur som helst har vänner missionerat över menskoppen och nu har jag provat. Jag har bara positiva saker att säga. Jag berättade för en av vännerna att jag var nöjd och hon svarade: Jag vet. Aldrig mera kemikalier på blekt bomull å plast närmast mitt heligaste. Å hör sen. Billigt är det också. Bonus. Kul att du också är nöjd.

Ni kan läsa mer på www.menskopp.se Våga prova!

Vilken klippa hon är i den politiska debatten. Enda positiva med att vara hemma, att de riksdagsdebatt på SVT 24.

I Valbo Köpcentrums magasin finns en liten artikel om Mackmyra Whiskey. Eftersom det ligger så nära Valbo Köpis så har de komplett sortiment av utbudet från Mackmyra. Tex kan man köpa Mackmyra Preludium: 01 500 ml för 6 995 kronor. Det är mycket pengar. Kanske så mycket pengar som all alkohol borde kosta.

Trots feberdimman har jag inte missat ”nyheten” om att många grisar i Sverige behandlas illa. Folk verkar förvånade. Ungefär som när det avslöjades att gäss fick fjädrarna avslitna. Det vittnar bara om en enda sak, dålig bildning. Utgår ni från att djur i kommeriell verksamhet blir väl behandlade? Naivt. Har man läst på det minsta om animalieprodukter man använder så vet man att det ser ut så här. Men eftersom ni är förvånade har ni väl inte brytt er.

I dag är det en jätterolig insändare i Arbetarbladet. Den slutar så här: Kan jag, en 53-årig trebarnsmor, ta avstånd från att äta griskött, kan fler. Jag förstår inte det minsta. Är det extra svårt att avstå just griskött för att man är över femtio? Eller för att man har barn?

Jag har sovit hela natten utan att frysa ihjäl. Markus var förvandlad till vårdare i går kväll och satte på mig sockor. Somnade med 39 grader. Vaknade nyss helt normal. Förutom att jag känner mig skitig och ful och hungrig. Fast… febern har ju gått upp och ner så jag ska inte ropa hej. Inte tro att det är över.

En gång i tiden var det sanning att jag ”aldrig” blev sjuk så när som på en mindre förkylning då och då. I början av oktober låg jag en helg helt slapp. Nu har jag en nära döden-upplevelse. I går pinade jag mig igenom KS. Nu har jag frossat mig igenom natten och legat i björngrottan i mörker hela dagen. Stundtals helt utslagen. 39.8 i feber när det var som värst. Visste inte ens att jag kunde komma upp på den nivån. En lite hemlig sak om mig är att det inte krävs mycket feber innan jag får en annan personlighet. Förstå hur jag blev av detta, ujag varit ensam hemma.

Nu kallsvettas jag bara lagom mycket och har ont i kroppen efter att ha legat ner hela dagen. Ett par alvedon gör att jag orkar sitta upp. Ska det vara så här i fortsättningen vill jag inte bli gammal.