När jag ser in i den mörka spegel som tågfönstret förvandlas till i svenskt urvintermörker känner jag mig inte riktigt hemma. En rufsig rackare med mörka ringar under ögonen och något dött i blicken. Ingen man tror det är kul att hänga med. Det är det kanske inte heller just nu, men ingen drabbas. Killen bredvid mig läser Fursten. Viktigt!
Nåja, allt går över. Särskilt eftersom jag ska träffa frisören om ett halvt dygn. Man kan ha sämre framtidsutsikter.
Ikväll blir det sent hem. Det är möte med Riksstyrelsen som jag snart ska förflytta mig till. Det är en mycket viktig tilldragelse i organisationen. Som tjänsteman står man rak i ryggen och lyssnar på alla tillsägelser, beredd att agera på kommando.
Framför ett program om hur romska barn utrnyttjas som tjuvar av vuxna (vuxna är ibland riktigt onda varelser), har jag presterat veckans ledare. I samband med det läste jag en mycket spännanade avhandling som jag får återkomma till.
När jag läste den får jag ett rikigt sug efter att plugga. Sedan Geografi B tog slut strax efter årsskiftet har jag inte behövt plugga. Eller, jag har ju valt bort det. Men det är så kul att läsa massa litteratur, sitta med överstrykningspennan, ifrågasätta… kanske har det bara ett glamouröst skimmer över sig just när man inte är mitt i det.
Det blev den. 2-3/5. Skulle jag säga. Ett bra tidsfördriv. Med popcorn till blir det en trea.
Gick genom regn hem. Det är svårt för städer att te sig snygga i regn. Allt blir sorgligt.
I bondeprogrammet rödfärgade de ett garage. Oj oj oj, jag har röfärjat i mina dagar jag. Ladugårdar och maskinhaller. Jag är ganska grym på det. Men det luktar vidrigt.
Så fort Bönderna slutat rulla så ska jag ut med M på myskväll. Det är inte min starkaste sida. Det ska ändå bli kul. Mat och bio. Mer fantasi har jag inte. Och äta måste man ju!
Bonderoger har kamobyxor. Kamokläder går bort.
I välskrivna, väljobbade tidningen Filter läser jag om mannen bakom clownen Manne. Han verkar vara en härlig man. Man vet inte när man inte levt nära. Men av den skildring som ges i artikeln. Han pratar om mjuka värden, till exempel att forskning visar att män som är närvarande vid sina barns förlossning tenderar att slå sina barn i mindre utsträckning än de som inte är med.
Han talade också om vita, välmående män… han menade egentligen gubbar. Som mycket annat är det ingen ålder, bara en attityd. Jag är snuskigt less på gubbar. De är överallt. De goda männen märks alldeles för lite. Men det är inte så lätt eftersom det ligger i gubbens natur att äta upp all plats som finns.
Sov sov sov. Klockan ringde tio. Konstaterade att jag hade gott om plats eftersom Markus var borta och spelade match. Bredde ut mig och ställd ekockan på elva. Inga problem somna om. När jag vaknade en timme senasre var Markus hemma och hade köpt frallor och båda kvällstidningarna med alla bilagor. Lite västerbottenost och ett par mjukisbrallor på det så är söndagen gjord.