UNF kommentrerar på dn.se att föräldrars bjussande till kidsen är att jämställa med langning. All forksning visar att de som blir bjudna hemma kommer att dricka mer än de som inte blir det. Man kan inte ”lära” sina barn hantera alkohol. Man kan bara lära dom ATT de ska dricka. Och varför skulle man vilja det.
Kvällens julfest
Brynäs s-förening. Hög stämning. 3,5 timme kul.
Kärlek
Jag älskar Robbie Williams.
Hemlängtansbilder
De här bilderna har min syster lagt upp på sin blogg idag. My old hoods.
Det finaste samtalet
Vid lunch ringde min mobil. En gammal man. Han hade ett namn som jag tänkte googla vilket visade sig inte fungera. Under 40-talet var han ordförande i Sveriges Godtemplarungdom (SGU), det som 1970 blev UNF. Han har uppmärksammat via Accent och AiP att jag står bra till på riksdagslistan och han ville säga att han är stolt över mig fast han inte känner mig. Och att det är alldeles för länge sedan någon som var aktiv i UNF hamnade i riksdagen. Och gav några exempel på andra SGU-ordföranden som suttit. Underbar man. Roligt samtal.
Lill-Börje
Jag har sedan i tisdags den stora äran att vara sköldpaddsvakt. Det är första gången i mitt liv. Lill-Börjes matte och husse ska åka till hans hemland för att gifta sig. Fem veckor är han nu mitt ansvar. Han ska matas, bytas vatten på, motioneras, bajas och smörjas in i olja.
Det roligaste med honom är att han ser ut som en Bliw-tvål. Ni ska få se.
Julkortsångest
Jag har fortfarande inga fina uppslag för i år. Ledsen ni som ingår i den skaran som brukar få nåt frankerat i lådan. Det kommer att bli som det blir.
En inte vill ha-present
Jag tror jag tidigare skrivit om presenter. Jag tycker inte om att få presenter från folk som inte känner mig. Antingen får man något man verkligen inte vill ha. Det är bara helt fel. Eller så får man något som man uppenbart vill ha, och därför redan har.
Nu får kommunstyrelsen julklappar. Föga förtjust i den typen av masspresent heller. Jag kunde gärna vara utan. Och vad får jag? En bra biljett till Furuvik (med mitt namn tryckt på så jag absolut inte kan ge bort den till någon som skulle bli ännu gladare för den än jag) och två onamnade till Järnvägsmuseét. Det är okej.
Men så får jag också en stor påse med hackat whiskeyfat från Mackmyra (Alla här älskar Mackmyra, som om just den spriten är lite finare och mindre farlig än annan sprit. Eller … -Alkoholister har inte råd att dricka whiskey som gammelmoderaten sade så insiktsfullt) som det är meningen att jag ska grilla på för att få whiskeysmak på det jag grillar. Kontrolläste, det står faktiskt inte på köttet. Jag varken äger någon grill eller vill ha någon whiskeysmak. Så jävla osmart att ge bort något alkoholromatiserande.
Vad gör jag nu? Kan jag bara kompostera?
259
Nu har jag reducerat till 259 mejl. Fick svar på några jag mejlat under arbetets gång och det är bra, men frustrerande för samtalet.
Nu måste jag försöka äta nåt. Har nobelfesten på. Festligt! Fast mest intresserad är jag ändå för de upptäckter de naturvetenskapliga priset delats ut för. I love science!
Rensat mejlbox
Hela vägen hem på tåget, samt trekvart hemma nu har jag lagt på genomgång av mejlboxen. Det kan tyckas vara en ynklig uppgift men det är det inte. Jag tror jag snittar drygt 50 mejl om dagen. Försöker ta bort efter hand. Men ni vet hur det är -Det här kan vara viktigt. Och två veckor senare är det helt okej att rensa bort. Nu är det två veckor senare. Eller fyra veckor senare. En gång för inte jättelänge sedan bestämde jag att fredagar är rensdagen, men jag har inte riktigt hållit det.
Rens innebär som ni vet inte bara ett tryck på en deleteknapp. Utan man måste också åtgärda somliga saker. Det är ju det som tar tid. Ibland börjar man bita på naglarna för att något fallit mellan stolarna. Det är en jobbig känsla.
Men nu har jag fått från 573 i inboxen till 340. Det är helt okej.