Jag var och köpte lite garn och broderitråd i dag. Sen jag gick till en liten affär och köpte mjölk och sånt. Sen började jag gå hemåt och inser att garnet inte är med. Hade gått kanske 100 meter från affären. Men påsen fanns inte längs vägen (typ inget folk där) och inte på affären.

Störigt. Mycket störigt. Och helt obegripligt.

Jag blev lite ledsen så klart. Nu måste jag gå tillbaka till affären i morgon och köpa typ samma saker en gång till och det är ju dessutom lite skämmigt.

Den sista insatsen jag gjorde för jobbet, innan jag nu har bestämt mig för att ha julledigt är att lägga upp ytterligare tjänster.

Vi har duktiga medarbetare, vilket gör att de går vidare i sina karriärer och därför behöver vi rekrytera mer kompetent folk.

Jost nu behöver vi två fältkonsulenter (Norrbotten samt Örebro/Värmland) och så en pressekreterare och en kampanjledare som ska sitta med mig (och de andra) i Stockholm. Läs mer på www.unf.se.

Somligt kräver utbildning, annat inte.

Jag tror inte det går att fånga på bild hur vackert Sverige är just nu.

Amigurimi. När ska jag kunna hantera detta?

Jag har inte en endaste hyacint hemma, vilket gör att julkänslan brister en aning. Men, i dag är sista dagen på jobbet och jag ska knyta ihop det mesta av det jag inte kom i mål med i går.

Ser med spänning fram emot hur det kommer att gå att åka hem från Stockholm i dag. Ner går med 20 min försening, inte så illa.

Alla, varenda en, av julklapparna är kärleksfullt fixad och inslagen. Jag tycker om att ge bort julisar och tänker till mycket på varje. Det måste bli helt rätt. Somliga är dessvärre svårare än andra.

Knäck är det jag längtar mest efter.

Jag är så glad över att jag har det finaste Norrala att åka till i jul. Jag är glad för allt jag har.

Roande. Ser du Elin, jag har köpt massor av dina tips!

Läste en bra grej om att skrika för sina idoler i dag i Arbetarbladet. När yngre tjejer gör det för snygga popkillar tycker andra det är lite muntert och kallar killarna för just idoler.
När fullvuxna män skriker på fotbollsmatcher, är det INTE något helt annat. Men då kallar man gärna killarna förebilder eller så. Som vanligt görs det som ses som tjejigt ner.

Nu bakar jag, igen. Ryckte ut det närmaste förklädet. Ett med HIF-tryck. Det är inte mitt. Men blått och rött är ju snyggt.

Så här såg det ut i snömörkret i morse. Nöjd över att inte vara beroende av bil i mitt jobb! Men mest nöjd över att det är så mycket fluffsnö. Jag vill bara krama om den.

Allt som fanns på min lista är nu klart. Och lite till. Det känns bra. De två kaksorterna blev dumlekakor och korintkakor. Det är rejält och gott. Det är dock lite press att ha kakansvaret för man vill att de ska bli fina. Riktig press hade varit att ha matansvaret. Då hade de andra fått gråta tror jag. Jag hade eventuellt bjudit på tacos, bara Sara hade varit julemys efter det.

Ett paket kvar att hämta ut på Fjällbacken. Lite ska slås in. Sedan är allt klart. Inte ett paket till ska det bli. Fast jag gillar paket. Som kommer från de man känner. Annars blir det, som jag tidigare sagt, lätt så fel.

Markus gjorde himmelsk tomatsoppa. Plus vitlöksbröd. Nu kan jag läsa lyckligt i soffan.

… får ni gärna tipsa mig om enkla julsmåkakor att göra.