Hopikok

Min mamma tycker det är ungefär lika roligt som jag tycker att laga mat. Det resulterar ganska ofta i hennes klassiska hopikok. Det betyder att hon leter upp saker som skulle kunna passa ihop, och så tvingar hon dem att göra det. Ofta med lyckat resultat.

I kväll fick vi ris till hopikoket.

Gränsen gick dock en gång när hon blandade ihop två olika pulversåser.

Den kompetenta jägarkåren

Vid 14-tiden på lördagen hade nio av nio vargar skjutits i Dalarna. Dessutom letade jägare efter ytterligare sju djur som blivit beskjutna. Ännu på kvällen sökte man fyra av dem. De tre beskjutningar som utreddes under eftermiddagen visade sig samtliga vara bommar. Och Stig-Åke Svenson, miljövårdsdirektör vid länsstyrelsen i Dalarna, berättar för DN.se att ”magkänslan säger att även de andra är bommar”.

(Taget från artikel på DN.se)

Jag vill inte ha jägare i skogen som jobbar på magkänsla. Det kan innebära att de skjuter på varandra. Det kan innebära att de skjuter på mig. Det kan innebära att de inte vet om de träffar eller inte. Det kan innebära att de har så svårt att motivera sin dödshets att de föredrar att vara anonyma i på bilder på aftonbladet.se.

Posera med döda djur är bland det vidrigaste jag vet. Ungefär som att betala för att posera med exotiska djur utomlands (-Hej, jag är född dum).

Hej, jag är född dum

Här har jag lånat en kommentar från Aftonbladet.se. Skriven av 51-årig svensk appropå vargjakten:

Tänk om ni vargkramare engagerade er lika mycket i dom miljoner barn som svälter ihjäl varje år som i denna debatt? ,man blir bedrövad och fundersam över hur det kan bli så. Förmodligen för att empatin inte sträcker sig längre än inom landets gränser och det som händer i dom afrikanska länderna är inte på riktigt.

Sådant här provocerar mig enormt. På vilken enda grund tror denna människa att den som föredrar en lite fylligare fauna i skogen, inte bryr sig om Afrika. Ska vi som värnar mångfalden redovisa hur mycket pengar vi skänker till respektive världsdel? Fy fan, jag blir så här arg att jag bubblar. Beredd att säga riktigt fula saker. Eldsflammor i ögonen. Okej om detta hade varit en tolvåring, de har sällan tyngre argument. Men detta!

Som om det ena utesluter det andra.

-Jag tycker det vore bra om vi värnade om miljön.
-Jaha, du bryr dig inte om AIDS?

-Jag tycker det vore bra om vi tog oss an AIDS-bekämpningen bättre också.
-Men cancer då, ska vi bara skita i det?

Måste man leva tillsammans med människor som tänker kortare än en tändsticka blir jag rädd.

Kvällsprojekt

Jag har satt igång stickningen av sockor till mig själv. Jag gör direkt ur huvudet faktiskt. Men det är inte lätt och mamma har fått supporta. Jag frågade henne om hon inte kan lära mig göra tummar på vantar. Då frågade hon raskt hur lång semester jag har … vänligt.

Till höger Monkans bakben.

What a day!

Men den rubriken skulle man ju kunna tro att både det ena och det andra glammiga har hänt. Men det är precis tvärt om.

Jag har fortfarande pyjamas och sockor på mig. Vi åt lite kylskåpsrens nyss. Sett dålig TV och stickat lite. Sett snön falla.

Totalt jävla värdelös dag. Och skön.