Inte alla jägare är så skickliga …

Artikel i expressen. Alla är ledsna utom Jägareförbundet som är besviken och inte tycker det är bra, men att det inte är så roligt för alla djur som blir påkörda på vägarna heller.

Nej, det är inte kul för de djuren HELLER. Två fel gör inte ett rätt. Men vad tycker han om den jägarhets som Länsstyrelsen beskriver? Det skulle jag vilja veta.

Back on track

Här är jag i köket i Norrala. Fast nu är jag inte där. Nu är jag tillbaka i Gävle. Omställningen känns.

Eller så är det trötthet. Satt uppe och debatterade med jägare på nätet i natt. Man blir aldrig besviken. De uppfattar aldrig ett huvudargument och kan inte stava. Ibland förstår man faktiskt inte vad de menar. Men de som kan stava och förstår är förhöppningsvis de som sysslar med viltvården.

När jag trodde jag skulle sova skulle jag inte det, utan istället äta äpplen och se ett avsnitt av the mighty boosh i Saras säng. Somnade runt tre. Det gör ju inget om det inte var för att jag behövde gå upp nio. Möttes av en fantastiskt soluppgång.  Life is good. Men lite ensamt, fast det går snart över.

Vad vi alltid gör …

… när vi inte vet nåt särskilt annat vi ska titta på. Då kollar vi (jag, systrar, mamma) på någon sv Svarta Hingsten-filmerna. Till jul såg vi tvåan, så nu kollade vi ettan igen. Praktiskt för man kan prata och handarbeta mycket samtidigt. Vi kollar inte så mycket för storyn, som för hur gullig pojken är samt hur vacker hästen är.

Hopikok

Min mamma tycker det är ungefär lika roligt som jag tycker att laga mat. Det resulterar ganska ofta i hennes klassiska hopikok. Det betyder att hon leter upp saker som skulle kunna passa ihop, och så tvingar hon dem att göra det. Ofta med lyckat resultat.

I kväll fick vi ris till hopikoket.

Gränsen gick dock en gång när hon blandade ihop två olika pulversåser.

Den kompetenta jägarkåren

Vid 14-tiden på lördagen hade nio av nio vargar skjutits i Dalarna. Dessutom letade jägare efter ytterligare sju djur som blivit beskjutna. Ännu på kvällen sökte man fyra av dem. De tre beskjutningar som utreddes under eftermiddagen visade sig samtliga vara bommar. Och Stig-Åke Svenson, miljövårdsdirektör vid länsstyrelsen i Dalarna, berättar för DN.se att ”magkänslan säger att även de andra är bommar”.

(Taget från artikel på DN.se)

Jag vill inte ha jägare i skogen som jobbar på magkänsla. Det kan innebära att de skjuter på varandra. Det kan innebära att de skjuter på mig. Det kan innebära att de inte vet om de träffar eller inte. Det kan innebära att de har så svårt att motivera sin dödshets att de föredrar att vara anonyma i på bilder på aftonbladet.se.

Posera med döda djur är bland det vidrigaste jag vet. Ungefär som att betala för att posera med exotiska djur utomlands (-Hej, jag är född dum).

Hej, jag är född dum

Här har jag lånat en kommentar från Aftonbladet.se. Skriven av 51-årig svensk appropå vargjakten:

Tänk om ni vargkramare engagerade er lika mycket i dom miljoner barn som svälter ihjäl varje år som i denna debatt? ,man blir bedrövad och fundersam över hur det kan bli så. Förmodligen för att empatin inte sträcker sig längre än inom landets gränser och det som händer i dom afrikanska länderna är inte på riktigt.

Sådant här provocerar mig enormt. På vilken enda grund tror denna människa att den som föredrar en lite fylligare fauna i skogen, inte bryr sig om Afrika. Ska vi som värnar mångfalden redovisa hur mycket pengar vi skänker till respektive världsdel? Fy fan, jag blir så här arg att jag bubblar. Beredd att säga riktigt fula saker. Eldsflammor i ögonen. Okej om detta hade varit en tolvåring, de har sällan tyngre argument. Men detta!

Som om det ena utesluter det andra.

-Jag tycker det vore bra om vi värnade om miljön.
-Jaha, du bryr dig inte om AIDS?

-Jag tycker det vore bra om vi tog oss an AIDS-bekämpningen bättre också.
-Men cancer då, ska vi bara skita i det?

Måste man leva tillsammans med människor som tänker kortare än en tändsticka blir jag rädd.