Nu funderade jag lite på böcker. Böcker är bland det bästa jag vet. Man lär sig, får nya aspekter, får vara i någon annans huvud. Jag tror de stärker empati, fantasi och personlighet.

Min mamma har alltid läst, min mormor och min morfar läste. Min moster läste. De viktigaste för mig har alltså läst. Alltså läste jag. Först mammas och mosters gamla böcker. Sedan lånade jag allt jag ville på Kungsgårdens bibliotek. Jag hade lånenummer 207. Suckade aldrig när man skulle skriva bokloggar och annat i skolan. Jag bara läste och läste. På högstadiet trodde jag det var ett skämt när svenskläraren berättade om det ytterst lilla man behövde läsa.

Förutom den uppenbara glädjen för varje enskild bok återkommer jag ofta till hur glad jag är att jag läser så snabbt och därför har haft fördelar när jag t ex studerat eller får ett material jag snabbt måste ta in och förstå, t ex i politiken. Jag tycker om att slå upp ord som är nya och jag gläds när någon bollar med språket på ett kul sätt. Som Erlend Loe. Som gör det raffinerat enkelt.

Och så finns det sånt jag inte läser. Det inkluderar drakar, trolleri och låtsasshit. Fantasy alltså. Som Harry Potter eller Tolkien. Drakryttare, Eragon… Nja. Min gräns går innan det. Faktum är att jag skrattar hånfullt åt sådant. Vampyrer med. New Moon-fansen skulle hata mig när jag höjer ögonbrynen och säger att det är utom vår begreppsvärld. Men det lockar kidsen att läsa och det är perfekt. Har alltså ett existensberättigande. Kids som läser kommer förmodligen ha fördelar framför de som inte gör det.

På RIA (öppet på lördagar 10-14, du gör alltid ett fynd) köper man tre böcker för tio kronor. Alltså kostade den här 3.33. Såg ut att komma direkt från tryckerier. Jag har sett den i bokhandlar förut men inte läst den. Det är den finaste framsida på en bok jag någonsin sett. Jag har nästan läst till mitten och tycker det är en bra bok med många dimensioner. Djurrätt till exempel. Och kompisskap.

Nu är det ganska kallt. Minus 23 hos mig. Jag tror det är kalllare hemma i Norrala. Mamma messade att utgödslingen i ladugården frusit och måste tinas med byggfläkt. Det är ett problem, men med lösning.

I övrigt är det fasansfullt gnälligt över att det är kallt. Det kan för infödda svenskar inte vara en förvåning att det kan bli mer än minus tio. Kanske i Skåne då där Markus de första dagarna berättade att det var så kallt där nere, minus sju … Det blir kallt på vintern, ibland blir det kallare. Gävle ligger en bra bit söder om halva Sverige, det blir mycket kallare längre norrut. That´s Sweden.

Det fina för oss svenskar är att vi kan flytta till vilket annat varmare land vi vill, i princip. Så passar det inte går det bra att flytta. Eller säsongsbo.

Jag gillar den svenska variationen. Och jag åker aldrig på solsemester.

Långa sockor. Jag har designat allt själv. Fantastiskt. Det trodde man inte för någon månad sedan.

Jag klippte ut Åke Durres insändare för flera månader sedan. Den har legat bredvid TVn och fått mig att tappa hoppet om människan varje gång jag passerat.

Läs sista meningen en gång till och må illa. Våldtäker beror säkert på att inte mamman är hemma och bakar bullar tills pojkbarnen fyller arton. Kanske beror det på sådana som du Åke, som tycker att kvinnor har en särskild roll att uppfylla, behaga mannen till exempel.

OBS! Jag har varken ringt hem eller postat något till Åke. Jag tror inte det hjälper honom. Han är förlorad.

Jag skållade mandel, jag malde mandel. Jag spritsade och jag kladdade. Och så fick jag macaroner. Nu är jag en lycklig människa.

För det presentkort jag fick av min arbetsgivare på Hälsingetidningar i julklapp valde jag den här. Har läst några uppslag och det känns väldigt bra och lärorikt.

Det blir så ibland. Det betyder att det är bra att det är dags att jobba på riktigt snart.

Jag kom nyss in från en promenad som bet mig i kinderna, samkörde med samtal med Ullie. Innan hag jar gjort lite av allt möjligt man kan göra. Läsa, plocka, jonglera, scrappat, badat, stickat. Förutom badet blev inget ordentligt gjort.

Tretton minus har vi. Inget anmärkningsvärt.

I morgon har jag lite schema. En kul grej är en fikadejt!

I senaste numret av Plaza Kvinna handlar reserepotaget om Zermatt, ett ställe i Schweiz (som många uttalar Sweitsch). Man ser fina Matterhorn på bilden till höger och allt.

För snart tio år sedan firade jag och en massa andra Schweiz nationaldag uppstängda på ett berg bredvid. Kabinbanan var avstängd och skulle inte köra oss förrän sent på kvällen. Fikastället med enda toan stängde. Det blev märkt och kallt. Allt vi hade var den middag vi blivit medskickade i form av en frukt, en korv och en choklad (om jag minns rätt). Åtminstone såg vi fyrverkerierna uppifrån.

När vi väl kom ner och väntade på att bussen skulle gå till stället där vi egentligen bodde hängde vi på en restaurangveranda och jag hör mig själv låta som min gamla bok i tyska.

-Herr Ober, ein Cola bitte!

Skrattade så jag grät. Jag vet, det låter inte lika kul när man återberättar det. Men så var det i alla fall.