Alla nämnder rapporterar om framtiden. Curt har det lite besvärligt med snön. Tre snöveckor har kostat mer än fem miljoner. Vi har haft fler än tre veckor med snö …

… verkar man ha en stark förkärlek för att skicka vidare allehanda märkligheter som bilder på små, söta hundar på Facebook. Eller blommor. Eller kramar. Eller massa grejer som verkligen inte betyder något.

Det tar massa onödigt tid att klicka Ta bort, på dessa.

Morgan Alling pratar i inledningssessionen också. Allvar med humor.

Nyss kom två kvinnor lite sent och gick framme vid scenen. Morgan skojade med dom och sedan frågade han
-Mår ni dåligt av att jag skojade?
-Nej, vi är från Värmland, svarade de.

På bilden överst folkhälsominister Maria Larsson. Hon talade om barnen som inte riktigt växer upp i så trevliga hem. För att föräldrarna super så mycket till exempel.

Hon talade också om föräldrarnas kärlek som så viktigt för barnen. Absolut. Sedan sade hon att faktiskt kunde det ju också vara så att familjens ekonomi kunde påverka hur barnen skulle komma att må. Men det var i en bitsats.

I det här samhället Maria, kan vi inte leva av luft och kärlek. Vi vehöver det, men barn behöver också få växa upp i icke-fattiga hem. I dag är de massor. Massor av fattiga barn i Sverige. Det kan påverka deras mående. Lite enligt Larsson.

Det är väldigt mycket möten på G just nu. Det är inte så konstigt eftersom det egentligen är huvudingrediensen i mitt jobb och på min fritid.

Men i går, några minuter innan jag var på väg till Söderhamn med tåget, på ett möte ringde det och beskedet var att stanna hemma pga snöoväder. Så jag fick ett helt gäng timmar till inget. Jag läste, tog hand om krukväxter, sorterade saker i väskor och så vidare. Ganska okej. Det betyder att jag bara hade två istället för tre politiska möten på min komplediga dag.

I dag ska jag på konferens till Stockholm men på tåget jobbar jag med mejl och läsning av dokument.

I kväll är det gruppmöte hela kvällen. Räknar med att vara hemma 21.15. I det riktigt glammiga liv det innebär att vara fritidspolitiker. Man gör i princip inget.

Det är fantastiskt. Men det liksom kryper lite i hårbottnen. By the way, varför kan man inte ha hur många böcker som helst? Inget hem är komplett utan ett ton böcker.

Och kollega faktiskt. Våren 2003.

OPI Green-wich village

Rolig färg.

I går kväll var jag biblioteket (älska bibblor) med Eva. Hon hade uppmärksammat att Gustav Fridolin skulle prata om ungdomar utifrån sin bok Blåsta. Måste höras tänkte jag och var glad att mötet innan avrundades så det var möjligt.

Gustav är enkel och rolig att lyssna på. Det bäddar för att man ”orkar” ta till sig innehållet. Kort och enkelt handlade det om att vi har dragit ner på den gemensamma välfärden (trots att 90 procent säger sig vara villig att lägga mer på den) medan privatkonsumtionen av bilar och hemelektronik har ökat. Krasst sett, vårt ”behov” av snygga mobiler gör att vi har struntat lite i att vi får färre lärare i skolorna. Ett hårdare samhälle pga egosim alltså.

Fridolin lyfte fenomenet att om DU inte lyckas är det DITT eget fel. Vi har liksom förlikat oss med att vi inte längre kämpar för alla, för att det ska gå bra för alla (dock jobbar ett parti med att alla ska med). Vi pekar ut de som ”lyckats”, som Zlatan och framhåller honom som ett gott exempel. Lyckas inte du, shame on you.

Alla ska kunna lyckas.

Är det verkligen så att männen inte var sugna på att vara hemma med sina barn? Visste vi inte det redan?