Tappade tydligen nycklarna när jag var ute och gick. Märkte jag när jag kom hem. Gick ut för att leta. Passerar ett par som höll i mina nycklar och undrade hur de skulle bete sig. Stor glädje för mig! De blev också ganska glada.

I dag blev jag bjussad på en semla på jobbet. Och en semla på kvällens möte. En god dag.

I Gävles kommunfullmäktige finns en ledamot som inte drar sig för att hitta på. I går hittade han på att Gävle kommun tycker att ideella organisationer är ett hot. ”Det står i texten”. Jag läste och läste men kunde bara hitta positiva kommentarer om ideella organisationer. Och goda samverkansexempel.

Jag är jätteläskunnig. Men tydligen tycker han att det är helt okej att bar hitta på, vi skulle kunna kalla det ljuga, om vad som står i handlingar.

Makabert.

För det första fick man ha sådana urlöjliga blå skoskydd. Jag hatar det.
För det andra behandlas jag alltid i ett rum med barndekor. Jag gillar inte Puh.
För det tredje tar det alltid så sjukt lång tid att rikta in kameran och gå ut ur rummet för att ta de fyra bilderna av mina tänder. Under slow motiongången sitter jag och bitter ihop om den gigantiska brickan som skär upp hela min gom och försöker hålla tårarna tillbaka. Det går inte.
Pickningen med vass grej i varje liten gnutta tandkött jag kan uppbåda. Skrapandet av tandsten så hela huvudet durrar. Uff!

Det är inte kul hos tandis. I dag pratade vi för första gången om mina visdomständer nere. Som inte syns. Men de är tydligen en potentiell risk. De kan komma att trycka på alla mina andra tänder och då kanske de måste opereras. Om detta har jag intet fått veta innan, trots att de ser likadana ut nu som för några år sedan enligt röntgen.

Men nu var de viktiga, för nu placerade de mig i en högre riskgrupp om jag ville förnya mitt tandvårdsavtal. Fast det ville jag.

Trots detta är jag ändå lite euforisk. För min tänder var så fina så, och jag behöver inte komma tillbaka på 18 månder.

Jag rekommenderar. Smakligt.

Gästerike Återvinnare informerar om sin verksamhet på kommunfullmäktige. Skitduktiga är dom!

Jag är så glad över att bo i en kommun som jobbar så bra med hanteringen av sopor. Att det sedan några år är en självklarhet att kunna kompostera oavsett var man bor.

Eftersom många är lite lata/lite oomtänksamma är det viktigt att det är lätt att slänga på rätt sätt. Det har Gästrike Återvinnare tagit på allvar. Thanx för att ni gör det lätt för mig att leva bättre!

Förmiddagen har jag spenderat på soc, och när det var klart har jag tränat på gymmet. Känns bra. Ätit upp resterna av den av mig konstruerade pizzan från i går. Framför Top Model.

Svarat på ett antal jobbmejl har jag nu gjort.

Dags att styra upp mig själv samt lägenheten lite på ytan innan jag drar iväg på nästa politiska uppdrag. Det vanliga åtta timmar långa fullmäktigemötet.

Bävar för min tandläkartid i morgon. Det är inte skoj med tandis. Det gör så förbannat ont att ta bilderna. Det kommer alltid tårar på mig.

Efter mer än fyra timmar i bil med Tommy hade vi avhandlat ganska mycket om musik och litteratur. 

Kom hem. Took a rahter long walk. Nu jäser jag degen till pizzan jag ska ugna ihop.

Jag fick en önskefilm av Markus: Ponyo. Jätteglad blev jag. 

Ett begrepp som jag starkt ogillar är ”unna sig”.

När någon unnar sig något antyder det att man inte borde men man lyxar till det lite. Att man sysslar med något förbjudet, för att trots allt är man värd det.

Jag tycker inte man ska unna sig något. Jag tycker att man har rätt att göra vad man vill med sina pengar utan att behöva tänka sig att man unnar sig.

Tråkigt nog är det mest också kvinnor som unnar sig saker. Lite försiktigt och ursäktande så där. Män unnar sig aldrig choklad. De äter för att de känner för det bara.

Jag tänker eller säger aldrig att jag ska unna mig något. Jag bara tar det. Och skäms inte det minsta.

Peter tyckte det var en bra idé att ta en bild på mig med Fryken i bakgrunden så man kunde se hur fint det är i Dalarna. Sedan konstaterade han raskt att vi är ute för mycket eftersom vi är lite som kungen, vet egentligen inte var vi är. Det är ju Värmland som är location.

Jag är trött och sliten. Inget är bättre än en rejäl hoodtröja då.

Nu är det redovisning av hälften av grupparbetena. Konstaterar ytterligare en gång att somliga tycker det är roligare att prata än att reflektera över vad som bör sägas.