Om man känner mig vet man att jag inte gillar berusade människor. Att jag inte gillar machotyper. Och att jag absolut inte gillar att inte ha kontroll. Allt detta sammantaget skulle ju vara att sitta fast på en finlandsfärja.

Stackars. Jag hoppas någon hjälper dom. Men förvånas över att folk åker iväg på sånt här frivilligt. Inte alla är väl tvingade av ett jobb eller en konferens eller så? Nej. För några är det höjden i livet att åka. Helt obegripligt.

Jag är i alla fall glad att jag slipper.

Tittade någon timme i går och tyckte allra bäst om Mats Ekholm, professor på Karlstads universitet. Han lyfte tre punkter om skolan.

1. Innehållet i skolan måste förändras. Skolämnen formades i tider då lärande utanför skolan var mer begränsat i dag. I dag ser samhället annorlunda ut och fokus kan ändras. Mats ironiserade över att han och hans barnbarn i princip fick samma ämnen från skolan.

2. Skolan har misslyckats med sitt jämlikhetsuppdrag. Ekholm pratade i termer av klassutjämning och ger skolan ett allvarligt underkännande. Friskolereformen är en ekonomisk reform som slagit fel och inte alls är med och uppfyller det här syftet. Alla elever kommer inte från samma ekonomiska förhållanden och behöver därför inte samma lösningar.

3. Lärarna sitter fast i sina förhållanden till eleverna. Lärarna har inte tagit sitt ansvar över att reflektera kring vad de gör som bidrar till punkt två. Lärarna harvar på och vill inte studera sig själva, inte diskutera lärandet. Kräv av lärarna att de ska kompetensutvecklas inom området lärande. Kräv att lärarna beter sig professionellt och förhåller sig till det de gör. ”Kan vi inte diskutera med lärarna om de dåliga resultaten sitter vi i skiten”.

Jag gillade alla tre skarpt. Många lärare jobbar hårt och vill utvecklas, många gör det inte.

En annan kvinna, vars namn jag tyvärr inte minns, sade saker som var både bra och dåliga. Men hon pratade om att nivån på det vi förväntar oss av lärare är för låg. Hon sade det vi vet att duktiga elever drar med sig mindre duktiga, är applicerbart på lärarrummet också. Är det inte ett klimat för spännande diskussioner blir inte arbetet så givande.

Jag vill inte dissa mina gamla kollegor, många är helt fantastiska. Men inte alla hade något att tillföra. Några hade aldrig annat än suckar och klag. Några såg bara elever som problem, och var aldrig en del av lösningen. Någon annan skulle alltid hantera deras situationer. Och runt den lärartypen blir det alltid en del att lösa … Var det inte problem med chefen, var det det med politiker eller med pengabrist eller med föräldrar eller med elever, eller med utrustning eller med… Inte så stimulerande att vara kollega då.

Ganska ofta gör lärare sig till offer. Tycker synd om sig själva, sin situation och sin lön. Med ytterst få är beredda att kanalisera missnöjet till något konstruktivt för att förändra. Det är alltid tråkigt. Folk som gnäller men inget gör. Inte bara i skolan.

Det var en speciell dag i går. På förmiddagen var jag rätt okej, även om jag kände mig slut. Klarade att skriva och mejla och det där. Efter lunchtid gick allt utför och jag hade ganska hög feber. Lillasyster var också sjuk och hävdade att det är mysigt att då försjunka in i fantasy och släppa greppet, bättre än alla droger tillsammans.

Jag gillar inte fantasy, men jag provade att se tecknat, Ponyo. Det var nog ungefär samma, fast gulligare.

Framåt kvällen backade febern igen och jag har sovit lugnt och länge hela natten. Nu är jag på väg till jobbet, få se om jag stannar heldag eller löser det på annat sätt.

Gårdagens diet bestod av två liter proviva Mango och en halv påse dillchips. Saltsuget satte in mot kvällningen. Ingen vidare aptit i morse, men tre Ballerina kladdkaka gick i.

Varje morgon kikar jag på hur det gått för nattåget. Inte så bra går det i dag. 7.15 är ordinarie ankomsttid. Nu var det 16.20 som gällde. SJ beklagar detta.

Jag ska få en bonusmånad på mitt årskort som kompensation. Det känns under omständigheterna okej.

En karta 11 år gamla pressbilder satt på personalwhiteboarden i går. Pierre tog dom på kongressen i Gävle -99. Jag tittar och förundras över att JAG faktiskt varit så där smal. På bilden i mitten näst högst upp såg man ett jag hade ett midjemått på tolv cm.
Dessutom var jag en väldigt söt 21-åring. Detta var en natt helt utan sömn, efter att ha hängt med en kille jag var rätt förtjust i. Vi tog en promenad runt hela Gävle. Dit jag sedan flyttade den hösten.

På att se den här skräckfilmen efter att ha sett de här affischerna. Verkar så läskigt. Jag gillar inte utklädda, förställda människor.

I går hämtade jag mitt jättepaket med prylar jag handlade på Pandurorean. Det är ganska dyrt ananrs men när de rear är det billigt. I förhållande till kartongen var det ganska lite innehåll, men eftersom väggdekalen med kristallkrona var stor så måste allt bli stort. Mest färger har jag köpt. För jag hade inga kvar, så jag liksom passade på.

Men nu tar jag det lugnt så jag pysslar inte ens. Jag kollar mejlen, svarar i telefon och har skrivit dokument hela förmiddagen. Nu ska jag läsa så att alla små, sjukliga celler hinner återhämta sig. Till tonerna av Navid Modiri och Gudarna.

Jag lider med människor som är kroniskt sjuka, som inte kan förlita sig på att kroppen ställer upp.

Min gör det så gott som alltid. Upp och stå bara. Utom ett fåtal dagar och nu skulle jag vilja säga att jag blivit sjukare efter 30. Tyvärr. Åldern tar ut sin rätt…  Det var bara senast i november eller så som jag låg avdomnad i två dagar. I går kände jag mig matt och slut, och natten har varit jobbig. Febrig. En halv grad är massor för mig, jag är känslig för feber. I morse kände jag mig döende. Sov ett par timmar till.

Nu är jag i soffan och gör ett skrivjobb, som måste bli klart. Ska bli klart. Tillräckigt klart inför samling i morgon. För då ska jag vara frisk. Ska!

Polisen på nyheterna:
-Vi ska varna missbrukarna om att det kan finnas narkotika på marknaden som är farlig.

Apropå misstanke om mjältbrand i heroin.

Jag försöker upprätthålla en viss image. Hård och tuff. Och så tar Mamma udden av allt genom att skriva kram gullebarn i en kommentrar. Fast ändå gillar jag det. Även om jag har svårt med kärlek så där offentligt.