Då är det andra bullar.

En sådan här klänning har jag köpt i dag. Ganska smakligt mönster.

Och snart kommer deklarationen också. I år ska jag göra avdrag för jobbresor. Säkert skitsvårt det med.

Kollegorna tittade på mig med skräck i blicken när jag delgav att jag tvättar håret varje dag. Varje gång jag duschar. De verkade fascinerade över att det ännu sitter på plats, mitt hår.

Någon hade en moster som tvättade var elfte dag. Någon tvättade var tredje, eller tre gånger i veckan.

Jag vet inte jag. Borde jag testa att tvätta lite mer sällan?

Det är roligt att tvätta håret med det blå silverschampot.

Så typiskt min vanliga (o)tur att hamna när balla killgänget som ska till ÖStersund och supa i skidbacken. Nyss skröt en kille som är 30 om att han dejtar en tjej som är 17. Med tillhörande smackljud och avisljus. Fy fan. Nu berättar han att han jobbar på att bli av med babyhullet för att få ligga lite mer.

Jag avskyr skräniga killgäng. Avskyr.

Jag har aldrig varit morgonpigg. Aldrig. Jag är den typiska kvällsmänniskan. Jag hatar när klockan ringer och de inre rösterna är höga när de skriker att de inte vill gå upp. Men upp släpar jag mig. Extra illa är det när jag inte har sovit särskilt gott. Jag blir så grinig och önskar bort hela världen.

Som en fin bonus efter att ha varit ordförande på möten brukar man få blomster. Minns man på slutet när man får det. Av kommunal fick jag den här jättefina.

Pratade också om vilket Sverige vi egentligen ska ha och hur man bör tänka när man röstar. Körde helt utan manus och det gick bra. Inte mitt bästa men bra.

I dag fick jag tipset på jobbet att åka hem och sova. Det betyder att jag ser risig ut. Det är otrevligt. Mycket otrevligt. För mig. Och för de som behöver se mig. Och snart är det ett helt årsmöte.

Jag har en sminkväska med mig. Kan nog kamouflera en del.

Var fjärde ensamstående mamma är relativt fattig. Så kan vi ju inte ha det. Barn ska inte behöva växa upp i fattigdom. Inte i Sverige. Inte på andra ställen.

I dag var det en insändare i GD igen om hur bra jobbskatteavdraget är för de fattiga, ensamstående kvinnorna. Nåja. De är ändå relativa förlorare mot rika män. Det är det relativa som är det intressanta. I det här fallet. Inte det absoluta.

Intressant uppföljningsartikel på forskningen som visar att svenska män är förtjusta i asiatiska kvinnor. Kommentarerna är av typen att jag älskar eller hatar dem.

Kenneth vill att hans älskade ska vara tacksam när han gör sådant som borde vara självklart. När kvinnor gör saker i hemmet är det en självklarhet. När män gör det är de ”duktiga”. Precis som när de är föräldralediga. Vilket borde vara en självklarhet.

I dag uppmärksammar inrikesnyhetssidorna i dagstidningarna vilken orättvisa det blir i pensioner när kvinnor stannar hemma med ungarna, utan att männen kompenserar för det. Ganska många skiljer sig och då är det riktigt risigt. Så många kvinnor hamnar i ekonomiskt underläge. Hela tiden.