Gillar annat jag läst av Sittenfield, som ”I en klass för sig”. Men den här var storslagen. Vilken litteratur. Bra skrivet av en kvinna som har tänkte mycket. Det jag gillar allra bäst är att hon skildrar personer så hudlöst.

Tid jag prioriterar träning på
En snyggare handstil
Ett sömnbehov på fyra timmar per natt
Ett piller istället för att behöva laga mat
En inbyggt hårddsik för alla sifferkombinationer jag behöver komma ihåg
Blippar till jobbet och hemmet inbyggda i handen
Hembesök från frisör på kvällstid
Snabbare tåg till Stockholm
Ögon som inte är närsynta

Och så en hund. Som vanligt.

Jag tänkte också ganska många politiska tankar i går. Nästan allt är ju politik så det är väl kanske inte så konstigt. Men lite triggad av Uppdrag granskning blev jag ju.

Det finns partier som pratar om företag som om de dels var levande organismer, minst att jämställa med människor, dels som om de vore sända från Gud.

Om någon, till exempel jag, vill prata om brister som förekommer i somliga företag, till exempel att man organiserar svartjobb för egen vinning eller inte redovisar ekonomin korrekt på andra sätt eller inte tar sitt mijlöansvar eller beter sig riktigt risigt mot sina anställda… får jag veta att jag är företagarfientlig. Löjeväckande. Att vilja diskutera problem som vi vet finns handlar inte om att vilja stjälpa alla företag (för varför skulle man vilja det?) utan om att skapa en sund kultur bland ALLA företagare (inte alla är ju blommor uppenbarligen). Det är nog också bra för seriösa städföretag att de övriga i branschen sköter sig.

Varför vill inte borgarna (för det är ju de partierna) prata om ekonomisk brottslighet bland företagare som kostar samhället miljarder?

Som kanske hade kunnat användas för företagsutveckling för de goda.

Och ja, jag jobbar gärna med begrepp som ond och god.

Man är ganska gammal när man vill poängtera att tiden går snabbt. Men så är det. Mitten av april redan. Saker jag har haft liggande framför mig är nu passerade. Utan att jag egentligen hann med.

I går hade jag massa härliga ensamtimmar hemma efter jobbet. Skulle softa för att det ska sluta göra ont på vänster sida i min hals när jag gapar eller sväljer. Tur jag inte gapar så mycket.

Först trodde jag det rörde sig om en evighet, men knappt något hann jag. Kollade på Uppdrag granskning, tog en promenad, vek in kläder och plockade undan efter NY-trippen, sådant som varit uttippat på golvet. Åt ciabatta med brie och plötsligt var det sängdags utan att jag ens hade hunnit läsa. Så då läste jag på övertid med konsekvensen att jag, som dessutom behövde ta astidiga morgontåget, är så där trött som man inte vill vara.

En sanning är också att tiden går fortare när man har roligt. Och det är väl det jag har.

Rapport rapporterar att genomsnittsbröllopet i Sverige kostar 54 000. Pengar som man vanligen spar till eller brudens föräldrar betalar.

Tjejen som intervjades och filmades när hon provade klänning berättade att de avsatt 200 000 kronor. Och att de 24 000 kronor klänningen hon hade förälskat sig låg inom smärtgränsen.

Jag vet inte vad jag ska tycka. Har folk inte läst skilsmässostatistiken? Manifesteras kärlek i pengar? Bara 54 000 är asmycket pengar. Och jag förstår ju att när klänningstjejen betalar 200 000, betyder det att många andra nöjer sig med att betala några hundringar och vigser sig i Stadshuset. Och käkar middag hemma med glada vänner och skiter i otäcka farbröder och sånt.

Jag tycker det känns lite sundare.

Somliga anser att ett par riktiga solglajjer är pricken över iet, toppen av toppsen när man ska vara cool, häftig och ball. Många dagens outfitbrudar hänger på sig ett par sådana för att komplettera den rockiga, hårda looken.

För mig är de ungefär som gummistövlar, praktiska och ibland oumbärliga. Som soliga dagar. Det här var en av de varmaste och skönaste dagarna. Som sommar. Tjugo grader. Och jag sitter i Strawberry Fields med de plastiga 5-dollarsbrillsen jag köpte.

Visst kan man väl ändå säga att de är 80-talsfina. Och att jag därmed är retro. 

Jag vet inte vilken värld det är när man blir ombedd att lägga ut saker man shoppat på bloggen. Men vi gillar saker. Det är väl bara så. Jag shoppade krasst sett tre kategorier i New York (och nästa gång jag shoppar är det julklappstider). Pyssel, smink och sneakers. Kanske får ni se skorna också.

Det märke jag köpte absolut mest är Urban Decay, för det finns inte att shoppa live i Sverige. Det är inte testat på djur och jag tycker massor om det. Dessutom ser jag ju mest ut som baksidan på en buss (citat) så det är klart att jag måste försöka pigga upp mig när jag kan.

Jag shoppade så mycekt på Sephora att jag fick fyra gratisprodukter. Jag gillar också att personalen konsekvent kallade mig sweetie. Det gör inget att de kanske säger det till alla.

Okej. Gissa vilka två saker i den här varukorgen som jag INTE köpte?

Härligt ställe på tips från Therese Johansson som också varit där och … småshoppat lite nödvändigheter.

I dag fotade vi en begränsad kollektion tröjor som världens bästa Anna-Karin Nilsson på Tusen Nålar tryckt. Den här bilden valde vi att INTE använda i shoppen.

Så här ser trycket ut:

I kväll hade jag förmånen att prata med tjugo andra politiskt intresserade om vilka samhällsmodeller man kan välja mellan, vilket samhälle vi till ha. Välfärd åt alla eller åt några. Det var väldigt roligt. Just till det här pratet har jag inte varit det minsta nervös. Jag är inte rationell! Det stör mig. Jag vill bara hem och sova.