När jag skulle plocka upp rabarber ur frysen i vintras för att göra något gottis så googlade jag fram det här receptet hos Linda Skugge. Det är fantastiskt gott. Fungerar nog också på andra frukter/bär.

Ni som inte jobbar i dag, prova detta ikväll. Ingen blir besviken, alla får änglar i munnen!

500 g rabarber i små bitar
Lägg dem i ungsform, strö på socker

Blanda detta med den varma geggan. Bred geggan över rabarbern. Grädda i 25-30 min i 175 grader. Ytan ska vara knäckig.
Ät till glass eller vaniljvisp.

Jag är så bra på att åka tåg. Därför gör jag det hela tiden. Den här veckan har internet på tåget strulat. Det har stört mig något oerhört.

Det är många byten för att ta sig till Borås.

Det var skönt att vara på jobbet tre timmar på förmiddagen och fixa.

Ganska mycket saker. Min kalender är proppad av diverse. Jag vill bara sova på tåget. Men det går inte. Det går bara inte. För jag behöver rensa och svara på mejl, och lite annat.

Men snart är det onsdag och då betyder det fem dagars blankt i kalendern. Blankt. Fem dagar.

Jan Eliasson talade gärna om att vi ungdomar måste hålla ihop. Absolut, tänkte jag.

Ellinor fotade.

I kväll har några vänner med kurdiskt ursprung bjussat på mat. Det var en riktigt härlig, lärorik och skapande kväll. Mycket märkligt visade det sig helt oväntat att kommunalråds-Per brukar fota sin mat. Oklart till vad. Då fotade jag också hans mat för jag kan i alla fall göra nåt av den. Förlåt om jag avslöjade någon hemlig böjelse nu Per.

Jag åt inte likdelar. Jag fick annat kolgrillat gottis.

Höger- och vänsterpolitik diskuterades under Belindas varsamma ledning. (Fortfarande lite bitter för hur hon uttryckte sig gentemot Vidar bara).

Johan Ehrenborg och Blondinbella. Jag vet inte. De lär ju ha skrattat när de lät dem vara kombatanter. Johan Ehrenborg är en god man som drivit företag i hundra år. Trots det är han inte Moderat. Blondinbella … hon hade liksom inte en chans i den diskussionen.

Jag tittade hårt. För första gången tittade jag också på efterspelet på nätet. Klassamhälle var en del av diskussionen. En kille sade i eftersnacket att han inte ville ha det därför behövde man inte prata om det. Enkelt! Syns inte, finns inte.

Andra skrev på sidans chatt att Åsa Linderborg inte skulle få delta i debatten eftersom hon tjänade 58 000 kronor och då kunde man inte prata ur vänsterperspektiv. Löjligt! Det är viljan att betala skatt till allmän välfärd som gör en vänster, inte hur mycket eller hur lite man tjänar.

Men huvudpoängen är ändå tydlig. De flesta anser att den trygghet (enligt forskning) som allmän välfärd (då behöver man betala skatt) är viktig. Andra inte. Jag vill att någon ska förklara också det för mig. Kan inte någon lömsk liten Moderat som inte kan hålla sig härifrån bara förklara. Varför vill ni inte hjälpas åt? Ska man behöva vara rädd för att behöva svälta om man blir sjuk?

Det finns ett klassamhälle. När jag var 16 år hade jag varit en sväng till Norge när jag var så liten att jag inte mindes det. Några elever i samma ålder som åkte på bussen med mig i dag sade -Hon ska åka till Spanien. Vem fan vill åka till Spanien liksom? Och ett påföljande snack om var men hellre ville åka utifrån bred erfarenhet.

Tja, vi är ganska många som i den åldern och i vuxen ålder hade varit glad för Spanien.

Å ena sidan lider jag med nikotinisterna för att de har gjort sig slavar under ett gift. Å andra sidan tänker jag att om man är under åtminstone 50 i dag så är man fullt medveten om vad man gjorde när man började ägna sig åt det. Driven av en mekanism jag inte förstår.

 I dag stod det i Arbetarbladet precis det jag alltid vetat.  Hälften av allt skräp som slängs ute i naturen är tobaksrelaterat. Ciggpaket, fimpar och snusar. Helt vidrigt är det.

Alltså, tobaksanvändare är mindre betänksamma än andra. För nedskräpningen är inte precis proportionerlig.

Men som vanligt är det väl andra rökare och snusare än just du?

Inte vårens första löparrunda jag nyss varit ute på, men i alla fall den första ute i riktiga naturen. När jag behövde stanna för att inte dö passade jag på att plocka en tussilago som jag körde upp i näsan och tänkte att även om det är sällan jag träffar dom känner jag dem rätt väl, och det känns bra.
Vid ett senare tillfälle körde jag näsan i bark i stället. Det luktade också gott.

Vädret ändrar sig hela tiden. Kan också vara jag som ändrar destination. Nu tänker jag att det är mittemellanväder så går det ganska bra med kläderna.

På väg hem efter en intensiv och rolig dag på jobbet. Igen. Lite hade jag trott att vi skulle gå in i en lugnare fas. Jag vet inte varför jag inbillade mig det. Det var skitdumt!

Blir mött på stationen av ett par jag ska viga om någon vecka och vi ska åka och kika på stället. Det blir roligt.

Bredvid mig på tåget sitter en kvinna vars man hånglat med deras svärdotter. Om detta har hon talat i telefon med sin psykolog. Tycker så sjukt synd om henne.