Lagom liten kase, lagom kort tal och många trevliga människor. En bra summering av kvällen som avrundades på Österns Pärla med Markus och Mattias.

Snyggt va? Jag jobbar med kort. Nu går jag.

Det har varit mina missions i dag. Jag har varit på arbetsplatsbesök och lärt mig massor och haft möjlighet att prata politik.

Än är dagen långt ifrån över. Jag sitter precis och filar på vårtalet jag i kväll ska hålla i Stenebergsparken. Om bra precis två timmar faktiskt.

Ska nu skrivas ut och sättas på talarkort. Så jobbar jag bäst.

I morse ordnade Malin mitt hår. Det blev bra tycker jag. Bilden är tagen medan jag går och jag kan alltså inte göra någon posemin. Är inte nöjd med bilden men nu är det den ni får.
Man ser klart och tydligt håret och det räcker. Resten får man på köpet.

I kväll har jag träffat kommunal i Hudiksvall. Det var roligt och viktigt.

Innan träffade jag min gode vän Krister.

-upplev mer! upplev mer!

Den är klämmig reklammusiken i Bredbansbolagets marknadsföring. Jag har sjungit lite på den i duschen.

Det är klart vi ska uppleva mer! Det är både skrämmande och roligt. Om jag kan gå utanför fåran ibland kan alla.

”Den största friheten för kvinnor är egenförsörjning och slippa vara beroende av statsmakten eller någon annan”. Så skriver Eriksson och Andersson från Moderatkvinnorna i Arbetarbladet i söndags. Och vet ni, jag håller med. Det är bland annat därför jag ställer mig så frågande till avdrag för hushållsnära tjänster. Alla de här jobben som Moderatkvinnorna påstår att avdraget har skapat är ju ett resultat av en statsmakt som bestämt sig för att subventionera just de här tjänsterna. I praktiken betyder det att mina skattepengar används till att rika människor ska få biligare städning hemma. Så ser det ut. Dit går den allra mesta av skattesubventionen. Om branschen nu blommat så mycket efter reformen som Moderatkvinnorna påstår, skulle den då sluta med det om avdraget inte fanns?

Om svaret är ja, så betyder ju det att de kvinnor som städar hemma hos andra kvinnor i allra högsta grad är beroende av staten och inte alls särskilt fria?

Att avdraget för hushållsnära tjänster skapat 11 000 nya jobb ställer sig nationalekonomen Roland Spånt sig frågande till. Enligt hans beräkningar skulle branchen ha cirka 2200 arbetande- totalt. Generöst räknat skulle 900 av dessa kunna var nya jobb. Kostnaden för oss som betalar skatt blir då 800 000 kronor per nytt jobb, utslaget vad reformen kostat oss.

Jag tycker det vore trevligt om vi höjde barnbidragen rejält och lade våra skattepengar på det.  Då kunde barnfamiljerna fundera över hur de använder pengarna allra bäst. Är det att betala för städning eller är det att kunna sätta riktig guldkant på alla barns vardag. Alla barns. Även alla de som i dag lever under fattiga förhållanden i Sverige.

Vidare undrar jag också hur Moderatkvinnorna ställer sig till vårdnadsbidraget. Erbjuder det frihet till kvinnor? Eller skapar ett beroende av staten och en partner?

Elin Lundgren
vice ordförande för
Socialdemokraterna i Gävle

Arbetarbladet i går

Det vill säga att skriva in lite i kalendern sådant som inte är möten men som ändå ska göras för att inse att det också kommer att ta tid.

I dag stod bland annat hantering av PAS-ansökningar på agendan. Och det var gjort. UNF-landet sprudlar av goda ideér.

Snart ska jag gå iväg och lyssna på Anders Carlberg. Tar med Eva så vi båda blir ännu klokare. Och så kan vi prata under promenaderna.

I dag åt jag sushibuffé på Ellinors pappas ställe. Det var helt okej, även för vegetarianer. En god nudelsallad hade de också. Så himla tråkigt att de inte har kollektivavtal. Verkligen.

En gång i gymnasiet diskuterade vi i klassen om det fanns tillfällen då man inte tänkte. Jag och Maria var stenhårda med att man alltid tänker på någonting. Sedan kan det vara av större eller mindre vikt. Men om man frågar någon vad den tänker på och den svarar inget. Då vet man att det är för banalt eller för fult för att vilja säga.

Eller så är det så att inte alla tänker jämt. Det spelar egentligen ingen roll.

Jag vet att jag alltid tänker på saker och allra bäst när jag promenerar. Själv. Då löser jag många problem och det känns fint. I dag har jag varit på Borgarskolan och träffat tre elever som har filmat och ställt frågor till mig. Det var roligt. Hade jag vetat att de inte hade laddat med följdfrågor skulle jag definitivt ha brett ut mig mer. Nu gjorde jag nog ett ganska snällt intryck när jag talade om minskade klassklyftor. I vanlig ordning pratade jag också för fort.

En lärare ville också vara med och ställa frågor, det är roligt. Han upplyste lite om hur resonemanget gått bland i folk i kärnkraftsomröstningen och tyckte att det vore spännande om vi talade mer om hur vår iver att konsumera faktiskt är det som skapar behovet av så mycket energi, och hur det är kopplat till kapitalismen. Sedan blinkade han och sade att det kanske är lite för radiklat. Jag svarade ärligt, att för somliga i partiet är det det.

Alla tankar jag har kommer inte alltid ut riktigt så bra som de lät i huvudet. Det är ett problem. Måste jobba på det.

KF blev överraskande kort. Jag fick tid för en promenad som rensade huvudet. Och kunde se Maria Montazami i hennes flimsiga klänning.