Inte vårens första löparrunda jag nyss varit ute på, men i alla fall den första ute i riktiga naturen. När jag behövde stanna för att inte dö passade jag på att plocka en tussilago som jag körde upp i näsan och tänkte att även om det är sällan jag träffar dom känner jag dem rätt väl, och det känns bra.
Vid ett senare tillfälle körde jag näsan i bark i stället. Det luktade också gott.

Vädret ändrar sig hela tiden. Kan också vara jag som ändrar destination. Nu tänker jag att det är mittemellanväder så går det ganska bra med kläderna.

På väg hem efter en intensiv och rolig dag på jobbet. Igen. Lite hade jag trott att vi skulle gå in i en lugnare fas. Jag vet inte varför jag inbillade mig det. Det var skitdumt!

Blir mött på stationen av ett par jag ska viga om någon vecka och vi ska åka och kika på stället. Det blir roligt.

Bredvid mig på tåget sitter en kvinna vars man hånglat med deras svärdotter. Om detta har hon talat i telefon med sin psykolog. Tycker så sjukt synd om henne.

Det går bra så länge den kommersiella bloggen har den här reklamen. Men det kan komma andra tider.

Ibland. Tar. Ett. Möte. Aldrig. Slut.

Kvällens möte är ett sådant. Då har jag förståelse för de SMS jag annars hatar.
-När kommer du hem?
-Vad ska du äta?

En del av dagen försvann eftersom jag somnade på soffan. Det var en skön somning som höll i sig någon timme. Slängde sedan snabbt ihop mat till Markus och Peter som kom från en trist fortbollsmatch. Peter och jag har sedan jobbat med dokument inför valet. Spännande och trixigt.

Betalade just en räkning från Fuji Direkt. Bra ställe jag alltid anlitat för att skriva ut min adigitala bilder. Skitsnabbt går det. Och nästan inget kostar bilder nu om man jämför med vad det kostade att framkalla, på tiden det begav sig.

Alla gillar foton. När jjag var liten var ett foto något lite heligt och man var ytterst rädd om de man hade. Inget jämfört med när mormor var ung så klart. Nu är det både enkelt och billigt att få hur mycket bilder som helst.

Det är en teknisk revolution jag älskar.

Det är lite jag, lite jag och Jan och absolut bäst… Daniel.

Sist jag tänkte laga min jacka, en månad sedan eller så, gick det åt helvete. Symaskinen ville inte sy, bara låta. Jag gjorde tricket. Lät den vara och började om. Och då gick det hur bra som helst. Så nu är ångesten över den dragkedja som behövde sys fast över. Nu är det bara att tvätta min älskade Tenson-jacka och sedan sommarförvara. Känner mig mycket nöjd.

Läs Ales Schulmans krönika om modernt engagemang.

I morgon är det 1 maj. Jag är inte en av dom som tycker att det är nog nu, att alla har det tillräckligt bra och därför skita i att demonstrera för rättvisa och solidaritet och så.

Jag har också förmånen att hålla ett kortare tal i Gävle i morgon. Ingen kommer att vara där för mig. Alla vill lyssna på Jan Eliasson. När det är min tur alldeles sist har folk hunnit gå. Men fanbärarna kommer att lyssna och det är nog så viktigt.

Jag har nu ägnat en timme åt klurande. Jag har jobbat med en anekdot och en röd tråd. Tänkt mycket på att säga vad vi vill, snarare än vad regeringen gör för skit.

Jag är faktiskt inte ett dugg nervös. För två år sedan eller så höll jag på hoppa ur skinnet. Men jag vet att jag kommer att vara lite shaky i morgon när jag vaknar. Det är sunt.