Gröna näsan

Kom igen CUF-Magnus. När du bär grön näsa och skriker att LAS hindrar ungdomar på arbetsmarknaden. Hur vore det då om du också sade att av de ungdomar som är arbetslösa i dag är det 2,5 procent som är det eftersom de blivit utlasade?

Om man istället för LAS säger ”Lagen om anställningsskydd”, låter det inte lika fint att vilja ta bort den.

Lagen om anställningsskydd handlar om att arbetsgivare inte hur som helst och efter dagens behag ska kunna peka med sitt finger och säga vem som får gå hem. Jag brukar ge exempel som de som är utslagna av pollenallergi hela våren, de som blir gravida, de som ofta behöver vara hemma med sjukt barn, den som skadar sig svårt i en skidolycka… Hur säkra är dom på sin arbetsplats om LAS inte finns?

Full dag

I dag har jag träffar massor av roliga människor som jag tycker om. Några träggar jag alltför sällan. Lite av en lyckodag.

DÅ kan jag också tänka på den tid jag använder till att träffa människor jag faktiskt inte har någon lust att träffa. Människor som inte ger mig en bråkdel av vad de här gör.

När jag vaknar i Gävle

så händer inget. Jag läser tidningen och äter någon frukost som finns hemma.

I Norrala går jag ner och tittar på ett program om satansim/hårdrock/Norge som mina systrar kommenterar. Mycket roligare. Bonus är två söta djur som sötar sig.

Planerar vigslar

Jag har nio stycken inskrivna i almanackan nu. Det är fler än jag någonsin haft på G på en och samma gång. Det känns väldigt roligt. Om en vecka är det två stycken på lördagen av skiftande karaktär.

Två veckor senare är min första på engelska. Jag tror jag hanterar det klockers.

Det är också soft att sitta i en stor mjuk soffa i Norrala och planera detta. Här finns trådlöst. Det har jag inte ens hemma hos mig till mångas förtret.

I dag är det folknykterhetens dag!

Det tänkte jag celebrera med lite olika bilder på mig i nykterhetsrörelsens tjänst genom åren.

Högst upp är jag och Åsa på kongressen i Gävle 99.
Under det är det jag, David, Tetta och Lovisa som funderar på Zenit i Leksand 00.
Jag och Marléné på Saxenborg kanske 99.
Jonte, Sara, jag och Jens på ett distriktsårsmöte i början av milleniet.
Längst ner jag och andra Söderhamnschicks i Norge, på väg hem från Färöarna 1996.

Det var tider! Jag är verkligen sjukt glad över det här året då jag fått jobba mitt i UNF igen. Men lite ledsen är jag att ingen frågat mig på länge om jag vill folknykterhetstala. En gång fick jag åka ända till Vetlanda!
Kanske nästa år?