El Choco började jag läsa för länge länge sen (hade två ex, gav ett till syrran. I bet hon inte har läst den för hon läser  mest Hänt Extra) men förlade den innan jag läst slutet. Hittade i går och läste klart. Jag vet inte vad jag ska säga, vad det är meningen att jag ska tycka. Knark är bajs? Svenska fängelser är lite mer ordningssamma än Bolivias? Som annat än dokumentärt ganska kass bok.

Sågverksungen däremot rekommenderar jag. Slutet av 1800-talet. Sågverken i Sundsvall. Den första stora strejken. Barn dör av svält. Då som nu påtagligt klassamhälle. Viktigt att veta Sveriges historia. Var och en av oss kan göra skillnad.

Jag har alltid gillat berättelser om Sverige förr i tiden som fokuserar på vanligt folk. I mellanstadiet läste jag Sven Wernströms Trälarna-serie och nu har jag den i min bokhylla.

När det regnar får man vara inne. Skicka små vykort, skriva i sin dagbok, bläddra i tidningar, läsa böcker och absolut inte behöva skyla pannan från sol (för att slippa få stora pigmentfläckar).

Jag har piggat upp dagen med en vigsel så Stadshuset. Det var mycket roligt. Fixat någon småsak på stan och om ett tag ska jag till Furuvik för att lyssna på Jane Goodall.

Via Underbaraclara hittade jag den här fantastiska Susanne som gör typ de snyggaste illustrationerna och det känns som om jag vill ha varenda en! Kolla in henne!

Här då den käcka underskriften ”En som vet”. Jag skulle också kunna föreslå ”En bitter jävel”. Det här är alltså en lärare som några stackars elever måste ha och träffa massor. Redan under lärarutbildningen tyckte jag det var konstigt med de som sade -Om man bara fick undervisa! Hur skulle det vara möjligt att vara när elever utan att också få ta del av de problem som de har med vänner och familj. Elever har mycket att stå i med sina föräldrar ska ni veta. Inte alla vuxna förstår alls sina barn. Eller vill försöka förstå. För de måste vara med sina nye kille eller så. Mamman alltså. Så ser livet ut. Skolan är ingen skyddad verkstad.

Läraryrket är ett fantastiskt jobb. Jag har skrivit det tidigare, efter ett år utan en klass att hitta på kul med saknar jag det oerhört. Att upptäcka saker tillsammans med tonåringar (säkert gäller detsamma med mindre barn) är störtkul och ingen dag är den andra lik.

Det finns så mycket drivna, professionella vuxna pedagoger skulle kunna göra av sin yrkesroll och sin arbetsplats. Men alla är inte varken drivna eller proffsiga. En sådan som tänker så här, skriver så här ska genast omskola sig och hitta på något annat.

Inga barn förtjänar att ha bittra lärare. På mitt nuvarande jobb skulle vi ha sagt -Avgå!

En mycket välmenande mormor/farmor (kul om människor började definera sig utifrån annat än avkomma) har skrivit en insändare riktad till tjejer.

”I sommar är modet så att unga tjejer har ”strumpbyxor” och ett urringat linne eller en t-shirt och det lämnas mycket lite åt fantasin. Visst, ni är så fina, men vissa killar/män klarar inte av att se allt detta utan att bli uppphetsade och ”tror” att ni bjuder ut er.”

Jag är ledsen, men inga tjejer ska behöva anpassa sig efter killar. Alla killar måste lära sig att tjejer äger sig själva och har inte fötts till den här jorden för att behaga någon annan än sig själva. Därför väljer de också klädsel utifrån vad de själva vill ha (och utifrån vad modebloggarna skriver) men att tänkapå hur mycket någon gubbe ska flåsa ska ingen tjej behöva göra.

Däremot ska gubbslemmet sluta flåsa.

Ellinor fyllde 22. Vi hade kalas. Roligt att träffa Ellinors mycket trevliga kompisar som jag inte ser så ofta! Hon kan vara lycklig som har så fina kompisar! (vilket inkluderar mig).

Hade just en försäljare från Eniro på kontoret. Hon sade i en bisats, jag hoppas verkligen att vi byter regering i höst. Sedan pratade vi en god stund om politiken. Det var en fint stund.

Dessutom plockade hon med sig UNF-material till sin son som hon var bergis på ville vara medlem. Och han var inte 13 utan 24.

I Katolska kyrkan, I svenska kyrkan. Läs Arbetarbladet när killen från Gävle ska förklara sig.

– Jag känner inte igen mig under benämningen sexuella trakasserier, jag har inte använt hot och tvång mot någon. Det här handlar om samtal med mina vänner, som kanske misstolkats av några.

Vuxna män gentemot unga i beroendeställning. Nej, då ser inte trakasserier ut så att man behöver binda fast någon. Det handlar om en attityd.

Titta väldigt noga. Bredvid det flytande gula huset som ligger bredvid tågspåren i Gävle bor en andmamma och hennes två dunbollar. De rör vid mitt hjärta varje gång jag går förbi.