Jag ser en stor fabrik. Det känns tryggt. Bilden är från i går när det började skymma. Nu är det ljust och fint. Och lika mycket fabrik. Det är folk och bilar i olika storlekar på väg ut hela tiden.

Glad midsommar på er!

Det är skönt att se hur man själv förändras. Åtminstone när det gäller åt det positiva hållet. Det som handlar om jämställdhet hände för länge sedan. Ganska nyligen har en personlig kulturrevolution skett, något jag kom att tänka på när jag gjorde det tidigare inlägget.

Jag har sagt att kultur är mest skit. Varpå alltid lika kloka Ullie har frågat mig om jag inte gillar musik och böcker. Ordet kultur sammanknippades för mig med opera och annat (för mig) svårtillgängligt. I dag tänker jag att kulturen är nödvändig. För att roa, uppröra, få folk att tänka… Det är en mycket viktig del av den viktiga ständigt pågående demokratiprocessen. Muhammedbilderna, rondellhundar och rondellutsmyckningar i Gävle är några exempel som har gjort att vi talar om det mest genuina, nämligen vad vi människor är.

Inget annat än kultur verkar få folk att gå igång på samma sätt. Se bara detta med vår motion om lagliga vägger, vilket genererade en tidningsartikel så fort den hamnat i diariet, igår ringde lokal-TV och ville göra en grej. Varför är det så stort/provocerande med lite målning mitt i stan?

Sverigedemokraterna i Gävle har tidigare motionerat något i stil med att vi ska bara ha konst som är vacker att se på /som man förstår.

Kopplat till det vill jag citera Horace Engdahl ”Stil är det som folk retar sig på utan att bestämt kunna säga varför”.

Jag tycker det roligaste med knasiga kulturyttringar är att de får mig att tänka nytt, och till skillnad från Sverigedemokraterna pallar jag med det. Tycker om det!

Den absolut viktigaste kulturfrågan för mig är att alla ska ha god tillgång till bra bibliotek.

På Gävle Konstcentrum. Det ska jag också se i sommar.

Även om det egentligen är en kompdag så är det uppstarten på semestern. Som i år mest kommer att bestå av valarbete. läsning (nu Elsas mode) och glass.

Men så kommer jag heller inte från en bakgrund där minst en utlandsresa om året är måttet på ett gott liv. Sommar för mig är att vara uppe seeeeent på kvällarna och sova länge. Jag är fullt nöjd med att hänga i Gävleborg. Kom hit, spana in allt vi har!

I morgon är det ett bröllop jag ser fram emot. Mina vänner Sergio och Linnéa ska gifta sig (jag får viga tack tack) och det ska bli så roligt! Många vänner jag borde träffa mycket mycket oftare som ska dit.

En liten road trip väntar alltså. Jag har målat naglarna glansiga. Det kommer jag långt med.

För två veckor sedan tog vi bilder till valaffischerna. Tyvärr hos en inte tillräckligt kompetent fotograf då resultatet som levererades inte uppfyllde kraven. Och då kan man ju skämta och skoja om att det inte är så underligt utifrån motivet.

Men nu har vi varit i Söderhamn hos en något proffsigare fotograf och då står det tydligt att det inte var det som var framför kameran som var problemet. 

Ibland byter jag kanal när det är om krig på nyheterna. För jag orkar inte. Ibland låter jag en smygrassekommentar passera för jag orkar inte. Men oftast funderar jag mycket på varför saker ser ut som de borde vara istället och engagerar mig.

Och folk frågar hur jag orkar. Någon gång då och då undrar någon hur jag för orkar skriva om politik på bloggen. Min fundering är hur någon orkar med att inte fundera på omvärlden. Hur någon orkar prata om nonsens hela tiden. Eller bara blogga riktigt menlöst. Om shopping eller vad de äter. Undantagslöst.

Så lyder titeln på den motion til kommunfullmätkige som jag skrivit tillsammans med två kamrater. Den har bara precis ankommit diariet men redan fått uppmärksamhet i Arbetarbladet.

Utred möjligheten till att låta konstnärer smycka det offentliga rummet. Läs artikeln.

Nu skulle jag ha varit i Gävle. Fast det är jag inte så klart. Jag är bara lite norr om Uppsala. På grund av en olycka. Alltså är jag inte uppgiven, för det är förmodligen mycket värre för någon annan än mig. Spår- eller signalfel däremot hade jag inte känt en acceptans för.

Oavsett har det varit en mycket lång arbetsdag då jag trots en viss trötthet klarat dagens uppgifter på ett ganska bra sätt. I morgon är sista arbetsdagen på ganska länge. Men hey, jag kommer så klart att göra vissa jobbrelaterade saker under semestern, och det kan vara okej. För jag älskar mitt jobb och måste ta tilvara på det den korta tid det är kvar …

Hem och sova lite och sedan på det igen alltså.

Vad har jag för kommentarer om gårdagen som gick och det långa kommunfullmäkigemötet. Tja. Inget särskilt. Jag är nöjd med mina inlägg, men som varje gång lite förvånad över att jag låter så snäll och beskedlig.