Att du orkar

Ibland byter jag kanal när det är om krig på nyheterna. För jag orkar inte. Ibland låter jag en smygrassekommentar passera för jag orkar inte. Men oftast funderar jag mycket på varför saker ser ut som de borde vara istället och engagerar mig.

Och folk frågar hur jag orkar. Någon gång då och då undrar någon hur jag för orkar skriva om politik på bloggen. Min fundering är hur någon orkar med att inte fundera på omvärlden. Hur någon orkar prata om nonsens hela tiden. Eller bara blogga riktigt menlöst. Om shopping eller vad de äter. Undantagslöst.

Och dagen gick …

Nu skulle jag ha varit i Gävle. Fast det är jag inte så klart. Jag är bara lite norr om Uppsala. På grund av en olycka. Alltså är jag inte uppgiven, för det är förmodligen mycket värre för någon annan än mig. Spår- eller signalfel däremot hade jag inte känt en acceptans för.

Oavsett har det varit en mycket lång arbetsdag då jag trots en viss trötthet klarat dagens uppgifter på ett ganska bra sätt. I morgon är sista arbetsdagen på ganska länge. Men hey, jag kommer så klart att göra vissa jobbrelaterade saker under semestern, och det kan vara okej. För jag älskar mitt jobb och måste ta tilvara på det den korta tid det är kvar …

Hem och sova lite och sedan på det igen alltså.

Vad har jag för kommentarer om gårdagen som gick och det långa kommunfullmäkigemötet. Tja. Inget särskilt. Jag är nöjd med mina inlägg, men som varje gång lite förvånad över att jag låter så snäll och beskedlig.

God översikt

Eftersom dagen varit innehållslös går den enkelt att sammanfatta. Jag sov länge och några extra timmar på eftermiddagen, läst, ätit jordgubbar, hämtat och ätit pizza, ordnat med tvätt. Ja, en helt menlös och en helt underbart skön dag. Lite små jobbgrejer har jag gjort också. För att det ska kännas lite bättre.

Söndag är vilodagen och den ska helgas.

Gårdagens stora bröllop

Jo, jag såg det. Och rätt stora delar av festen också. Samtidigt som jag gjorde annat, som allltid när jag kollar på TV. Det som slog mig under själva vigseln var hur mycket prellen pratade om att vi människor inte är fullkomliga och hur mycket fel vi gör … ett ganska långt stycke om det. Varför är det relevant att tala om på bröllopsdagen? Det är ändå inte som att någon av oss undgått att både vi själva och andra agerar korkat ibland.

Roligt att SVT först sade att Ockelbo ligger i Dalarna och sedan i Hälsingland. Sedan ursäktade sig kommentatorn med att säga att de blandat ihop det för att Daniels föräldrar gift sig i en kyrka i Hälsingland.

Min erfarenhet är att många stockholmare har lika bra koll på resten av Sverige som USA sägs ha på resten av världen.

Väldigt vanligt när jag är på mitt jobb är att stockholmare förvånas vansinnigt mycket när jag säger att det går bra att pendla från Gävle eftersom det bara tar 1.5 timme med tåg. Deras bild är vanligen typ tre timmar.

Jag har flera andra anekdoter också, som den gången jag väntade tappert på hämtning på tågstationen i Borlänge, medan stockholmaren som skulle hämta upp mig där väntade vid Borlänge flygplats eftersom hon absolut trodde att man bäst flyger Gävle-Borlänge.

För att inte tala om de som bor i Stockholm som tror att det inte bara är långt borta, utan att det är mycket lättare för gävlebor att åka till Stockholm än tvärtom, för att umgås.

Hur som helst, Daniel är prins, riddare och hertig och alla är glada.

Modräkten

Jag är mycket glad över att kunna leverera nyheten att jag kan ha min mammas hembygdsdräkt, som är från Mo. Den ort som är angiven i mitt pass som min födelseort. Och den ska jag ha på nästa bröllop. Det blir ett väldigt meck med att få på sig den helt korrekt men det ska nog gå fint. Mamma lämnade instruktioner!

För igår var de här och åt bakpotatisk tills det kom genom öronen på dem. Roligt.

Vigsel

I dag har jag förrättat en mysig utomhusvigsel på Hillegården. Solsken, många släktingar och glada vänner. Visst är det så att vigselförrättare är étt mycket vackert uppdrag.