Har haft problem med att hitta lämplig kruka till den gigantiska växt mormor tog till mitt hem och gav till Markus, som frånsagt sig vårdnaden. Stått på en tallrik bara i ett drygt år. Men på en inredningsbutik i Söderhamn fanns den här hinken som passar lysande. Om man vill kan man skriva på det svarta.

Blått förkläde. Blått som Norralaån?

De tre färggranna sjalarna.

Hela himlen är blå. Det är ganska varmt. Jag har några saker jag behöver göra, men inte på särskild tid eller någon annan stans än hemma. Det blir en fin dag.

Jag skulle gissa mycket läsa på balkongen. Gick faktiskt upp strax efter nio trots en sen kväll. Merparten av den var hos Peter och Joela. Jag fick rabarber med hem och jag högg dem likt en djungelvandrare med machete.

Eftersom jag varit på resande fot lite så ser lägenheten ut som trash. Det måste jag åtgärda. Ser till mn glädje att växten jag fick plantera om pga krossad kruka verkat älska det och på sina håll blivit en dm längre. Kanske skulle krossa några till.

Än så länge är vardagsrummet på skuggsidan så jag kanske skulle sätta igång genast.

Jag är så glad! Jag är stolt ägare av en hembygdsdräkt från Norrala! Nu när jag har den inser jag hur mycket jag drömt om den!

Passade finfint! Fyra fina sjalar, blått förkläde bland annat och en fantastisk stickad, mönstrad kofta märkt 1958 och tidigare ägares initialer. Kvinnan som haft den har bott några hus bort från mig i Norrala, vilket gör det ännu bättre att jag känner till historien. Ska ringa en annan kvinna jag känner i Norrala som ska få berätta lite mer för mig om den.

Nu behöver jag aldrig mer köpa finkläder i hela mitt liv. Om jag inte vill.

Problemet är så enormt mycket större. Män som tror att kvinnor är handelsvaror. 2010 – yeah!

I dag ska jag åka till Söderhamn för att titta på en Norraladräkt. Se om jag vill köpa den.

Kyla ner de av skavsår sargade fötterna. Hav är läskigt och kul.

De av vattnet mjukt rundade stenarna är en fröjd.

Jag har spanat på mitt livs första raukar. Så där live. Och klappat på dem.

Jag är ganska säker att jag kommer att återkomma till Gotland. Flera gånger.

Två nätter i Visby. Det är ganska fantastiskt att leva i ett land där man stöter på välkända politiker i gränder och på stan och känner att vi är där av samma anledning, för att vi är intresserade av samhället. Vi gör olika analyser och lägger olika förslag, men engagemanget är detsamma.

Mona höll tal i går och hon pratade bara om vilken typ av samhälle som Socialdemokraterna vill se. Såg just ett kort klipp från Hägglund i dag som raljerade över de rödgröna och skrämmer svenskarna med de chocker som väntar vid rödgrönt styre. Chocken att pappor behöver ta lite ansvar för sina barn till exempel. Visst blir det en chock för somliga pappor, men mycket bra för samtliga barn.

En fantastisk påminnelse är hur duktiga UNF är. I vimlet fanns många ex-förbundsordföranden i olika roller, och när jag berättade för mina sossevänner vad UNF:s fd ordföranden (jag började med Peter Axelsson för därifrån har jag koll. Vi satt också på samma restaurang i går jag och Peter) pysslar men i dag är det tydligt att UNF är en fantastisk plantskola. Ingen överraskning egentligen men det blev mycket tydligt.

Svårt solsvedd, värk i en axel, katastrofala skavsår. Politik är tufft.

Anar ni röd bränna på bilden? Jopp.

Det här är den nya omgången knappar som cirkulerar i Almedagen. RG är alltså Rödgröna om det kräver en förklaring. Monas tal handlade mycket om vilket samhälle vi vill ha. Hur ska vi hjälpas åt? Ska vi betala våra egna höftledsoperationer, aborter eller kejsarsnitt själva? Eller ska vi hjälpas åt eftersom ingen av oss ändå vet när eller om vi behöver hjälpen? Självklart ska vi hjälpas åt. Fördela kostnaderna över oss alla och över hela livet. Inte så sugen på att ha sparkonto för att jag inte vet om jag kommer att få diskbråck och behöva behandling för det. Då är den socialdemokratiska politiken den enda rätta.