Som svar på syrrans:

Haha jag dör, är det sant? stod det ”halkar in på ett bananskal”…. alltså så himla roligt.

DN uppmärksammar problematiken.

– Vi får ju erkänna att vi på alla punkter inte kunde överblicka alla konsekvenser, men då måste ju en ansvarsfull politiker kunna säga att då gör vi de här justeringarna som behöver göras, vi tillsätter en ny utredning för att gå igenom detta ordentlig, säger högskole- och forskningsminister Tobias Krantz till Sveriges Radios Ekoredaktion.

Jag, Ellinor och Ahmed har hängt på SSU-expen och förberett lite inför kvällen. Bland annat har jag satt klistermärken på alla de här rosorna. Men också lite annat. Vi softade också lite på Lido och spelade på jukeboxen. Det är fina grejer det.

Barn gillar mina saker. De gillar min lilla stol. De gillar mina kramråttor. De gillar mina multifärgade plastfigurer, de gillar allt mitt smink och de gillar mitt garn. Mycket måste därför gömmas. Mitt hem är inte det minsta barnanpassat (men det blir lite raskt) , ur vuxensynpunkt. Ur barnsynpunkt är det ganska lattjo.

Där är varje tisdag dansbandskväll. Åkte jag helt frivillig? Ja. För att följa med kommunens krogkontrollant.  

Vi anlände samtidigt som polis och ambulans.

Att helt vuxna människor inte klarar av att avgöra vad som är lämpligt för publicering på bloggar eller facebook eller så är ganska skrämmande. Att de dessutom gör vad de kan för att lämna ut all upptänklig information om sina barns görande eller inte görande borde kanske vara lite straffbart.

Och ja, självklart har jag just snubblat över ett par exempel och är därför adrenalinupprörd.

Både GD och Arbetarbladet har skrivit om oss. Man undrar dock ibland lite hur rubriksättarna tänker, men så är det med media. Det var en mindre bild av mig på GDs framsida med texten Halkar in på ett bananskal … Om jag sitter i riksdagen i höst så är det inte på grund av ett bananskal precis. Som om något halkande vore enda skälet.

Dessutom är det genant att köpa en tidning där man är på framsidan.

Det är spännande hur olika en dag kan te sig. Först var allt kul. Sedan saggade jag ihop i soffan framför SATC och slösurf och bläddra i Damernas Värld. Och nu är jag jävligt pissed.

Och för tusende gången ser jag Mat-Tina som säger att jag inte ska pilla på köttet. Nä, det skulle jag inte drömma om faktiskt.

På bilder tagna i dag, av Ellinor och av Arbetarbladet ser jag det. Jag är hemskt lik min farmor. Något som det brukar tjatas om, trots att jag inte är helt nöjd med det. Men nu förlikar jag mig. Jag är lik. Så är det bara. Jag får ha det så.

Det bästa med den här sommaren är att jag haft så mycket tid att träffa kompisar. Inte alla kompisar, men mycket tid för de jag träffar.

I kväll har jag hängt på Helt Enkelt med Eva och Ellinor. Bara en sån sak liksom.

Och i morgon fortsätter det.