Baksidan på Blondbellas bok börjar med ”Det är otroligt tufft att vara ung tjej i Sverige idag med all press och hets från omvärlden och inte minst från oss själva”.
Jag VET att det är ett faktum att unga människor mår sämre i dag än tidigare. Jag vet också att samma trista trend inte finns i vårt grannland Finland. Jag har hört olika teorier in varför det är så (att vi blir vuxna och får ordnade liv med hem och jobb så sent t ex) och lite annat.
Men varje gång jag hör konstaterandet som Blondinbella (också) gör, nämligen att det ÄR svårt att vara ung, så blir jag irriterad. Det är inte alls säkert att det är svårt att vara ung. Visst, det händer grejer men precis som vuxna hanterar unga det på olika sätt. Inte alla tjejer karvar upp armarna. Inte alla bråkar med sina föräldrar. Inte alla snattar.
Några hänger med kompisar, pluggar och idrottar. Andra engagerar sig i en filmklubb eller dansar sig fram. Och tycker det mesta är kul och lustfyllt.
Att som ung fåhöra från alla håll att det lite förväntas att man ska ha olika problem och må dåligt kan inte vara bra. Självdestruktiva beteenden som att skära sig smittar i olika gäng ibland. Genom att säga att unga mår dåligt vaccinerar vi inte precis mot sånt utan säger att det här heeeeelt i sin ordning.
