I går kväll hade vi rosa moln. I kväll hade vi en helt rosa himmel. Gävle är magiskt.

Filter är lite Hänt Extras motsats. Och det är en bra grej. Jag förbjupade mig i repotaget Annika Norlin, om de jeansskapande samerna samt journalisten som är namne med Sverigedemokraternas pressis.

Samereportaget fick mig att fnissa inombords vid tanken på den urbefolkningskonferens som jag och Elin var på i Vålådalen kanske 1996. Jojkande samer kom in i vår kåta på natten. Intressant. Varför var vi där? För att lyssna den dagen de skulle prata om vilket helvete alkoholen är för urbefolkningar jorden runt. Urbefolkningar också.

Intressant med samer och SD i samma tidning. I Härjedalen är SDs främsta mål att ta ifrån samerna så mycket rättigheter de kan. I SDs pariprogram hävdas att samer inte är svenskar. Det är helt absurt.

Jag har bytt om till mjuka kläder och tröstäter lite apelsinkrokant. Det är tråkigt att känna att jag inte utnyttjat min fulla potential, när jag vet att jag kan bättre. Mycket bättre.

Ingen skada skedd, egentligen. Men ändå.

Apelsinkrokant är för övrigt det bästa Sverige har att erbjuda i godisväg.

Nu är mina naglar så sjukt långa och fina att jag njutningsfullt ska måla dem i någon riktigt knallig färg.

Ellinor har skrivit ett mycket bra och läsvärt på vår valblogg. Det sved lite.

I går var det verkligen bara skit på TV. Verkligen ingen lust att se Livvakterna en gång till, eller nåt av det andra som visades. Så jag gjorde som jag brukar. Läste olika saker i stället. Först läste jag ut de hör två böckerna:

Lilla hjärtat var en slags thriller som jag hackade mig fram igenom och ofta lade bort. Fick inte till något flyt. Författaren gjorde det enkelt för sig med slutet. Helt enkelt inte värd tiden.

Den andra boken Enzo och konsten att köra fort i regn var sååå bra. Om man känner en hund så gillar man också boken. Skriven av någon som är en riktig djurvän. Ett spännanade perspektiv på den stundtals ledsamma handlingen.  Verkligen värd tiden. Snabbläst bok. Någon timme bara.

Efter det högg jag tänderna i en biografi av Palme. Får återkomma till den.

Tog en promenad till centrum (närmaste centrum är Brynäs Centrum) och kikade in på Kupan. Röda Korsets butik. Hittade en finfin IOGT-nål som jag är mycket glad över.

Mitt samlande av Annika-böcker gjorde också framsteg. Ytterligare tre till samlingen som nu når hela vägen fram till bokstödet.

Eva kom förbi en sväng och så har Markus och jag tvättat och ätit rester.

När jag är så slapp så det nästan börjar falla av kroppsdelar. Då kan man väl i alla fall gå till Brynäs centrum för att kika på en krukväxt eller så?

Högskolan i Gävle

Jag hör från olika håll, läser på olika ställen om de som kommit in på utbildningar. Och jag blir lite avundsjuk. Att plugga är bland det roligaste jag vet att göra. Att bläddra i en katalog och fundera på vad jag ska förkovra mig i, söka, komma in, träffa roliga kompisar och få ny kunskap. Det är riktigt, riktigt fint.

Nu har jag inte pluggat nåt på 1,5 år och det suger ganska mycket.

Mitt favoritställe på högskolan i Gävle är det stora huset längst bort i bild, Freja. Där håller det naturvetenskapliga till. Det absolut roligaste!

Baksidan på Blondbellas bok börjar med ”Det är otroligt tufft att vara ung tjej i Sverige idag med all press och hets från omvärlden och inte minst från oss själva”.

Jag VET att det är ett faktum att unga människor mår sämre i dag än tidigare. Jag vet också att samma trista trend inte finns i vårt grannland Finland. Jag har hört olika teorier in varför det är så (att vi blir vuxna och får ordnade liv med hem och jobb så sent t ex) och lite annat.

Men varje gång jag hör konstaterandet som Blondinbella (också) gör, nämligen att det ÄR svårt att vara ung, så blir jag irriterad. Det är inte alls säkert att det är svårt att vara ung. Visst, det händer grejer men precis som vuxna hanterar unga det på olika sätt. Inte alla tjejer karvar upp armarna. Inte alla bråkar med sina föräldrar. Inte alla snattar.

Några hänger med kompisar, pluggar och idrottar. Andra engagerar sig i en filmklubb eller dansar sig fram. Och tycker det mesta är kul och lustfyllt.

Att som ung fåhöra från alla håll att det lite förväntas att man ska ha olika problem och må dåligt kan inte vara bra. Självdestruktiva beteenden som att skära sig smittar i olika gäng ibland. Genom att säga att unga mår dåligt vaccinerar vi inte precis mot sånt utan säger att det här heeeeelt i sin ordning.

Att säga ”jag läser inte böcker” verkar många tycka inte är något konstigt, men om jag säger ”jag gillar inte att se på film” bemöts det med stor fundersamhet. Fast det gör inget för inte ens i närheten av annat jag inte gör som tycks konstigt för många. Så jag klarar mig liksom …

Jo, jag ser på film ibland. Helst på bio. För då kan jag sitta still precis så länge som krävs. Hemma är det svårare, särskilt med filmer som innehåller ens sekvenser av våld. Jag orkar inte så länge.

Två kvällar i rad har vi sett på film, Markus bror och hans roliga familj har varit på besök. Vid filmtid sover dock de två, små pojkarna. Första kvällen tittade jag. I går inleddes filmen med en dödsskjutning, då började jag läsa om djurförsök istället.

Men jag har fått tipset att titta på filmer i dubbel hastighet. Det är jag lite intresserad av att prova.