Så är det. De sista skävlande dagarna. Känner egentligen inget speciellt för det. Det här med att göra ingenting är inte nåt att stå efter egentligen. Däremot den frihet det innebär att kunna hitta på och göra vad man vill är härlig. Och de dagar det är sovmorgon … det är alltid en bra start på dagen. I början av sommaren vaknade jag strax efter nio. Nu har jag klockan på ringning 10.30 och snoozar ett tag. Jag vet att det ses som finare att vakna tidigt, men sån är inte jag.

Ställa klockan på 6.10 blir en chock. Men jag har klarat det för. Efter julledigheten för två år sedan somnade jag 5.30. Men inte tvekade jag att stappla upp 6.30. Jag hade ju ett jobb att sköta!

Först gjorde ju Sara och jag rödvinbärsbakelser under maräntäckt. Blev som gjorde av en toppkonditor. Glada i hågen gjorde vi runt midnatt botten till falsk potatisbakelse. Skulle ju ändå kallna över natten. Stor besvikelse i morse när det visar sig att delar av kakan fortfarande är smet.

Krämen blev skit för jag var obetänksam och mest troligt hade i för mycket smör. Trots det har jag just ätit en skapligt god kaka med skapligt god kräm på.

Egentligen skulle det ha varit mer gottis på, om det varit på riktigt. Men en halvmessyr kan vara helt okej ibland.

Sara och jag har kollat en del på Animal Planet (bästa kanalen) och pratade om att rottweilerhunderna fortfarande ses som ”farliga” trots att de är typ världssnälla. Saras kommentar är helt sann, att de biffiga, barnsliga pojkarna hade såna innan de gick över till terriervarianter.

De biggifa och barnsliga pojkarna. De är livsfarliga. Och hundar blir i deras händer. Skamplig. Av de biffiga.

Det är Mirus Lifestyle. Snyggt och trevligt. Smycken, kläder och prylar. Hemsidan gör tyvärr inte rättvisa åt butiken. Det är dit jag går när jag är i Söderhamn.

Jag och Sara bakar. Det ska bli rödvinbärskaka, snickerskaka och falska potatisbakelser. Vi har varsitt fint förkläde så vi inte smutsar oss.

Jag sitter på huk vid krusbärsbuske. Letar något fint bär, strängt upptagen. Monika stormar fram ur häcken med rätt stor, död gnagare i munnen som hon glatt viftar med i det som känns som ansiktshöjd. Jag skrek inte, jag är ingen som skriker åt sånt. Men jag tyckte hon kunde ha det ogjort.

I huset finns dörrar med glas i. Som solen lyser genom när ytterdörren är öppen.

Först var vi i mamams stuga i Tönnånger. Rodde lite, tittade på snokar och sydde nytt tyg på stolarna. Mamma gjorde ännu lite mer.

Skogs kyrkogård när mammas farmot och farfar ligger begravda. Den här stenen är dock inte deras, utan tillhör en kongomissionär. Är det inte fantastiskt?

Avrundade med en fika på IOGT-NTO i Lynäs. En förening med fantastisk lokal. Om UNF-klistermärken modell äldre på spegeln.

Det blev någon timme på Mias prylbod. Jag fick den här figuren av min mamma. Köpte lite sjalar, en tavla och sånt pyssel.

Just kommit hem från Kinsta där vi firat Karin som fyllde 30 år i dag.