Aftonbladet skriver om tankar som EU har för att få folk att avstå från rökning. Det roligaste med den typen av artiklar är de hjärndöda kommentarerna. Behöver inte ens bläddra, det räcker att se de senaste.

Någon hävdar att rökning bara drabbar en själv. (alltså inte tänkt efter)
En annan får upplysa om att sjukvården kostar enormt mycket för rökare
En tredje undrar då självklart vad man ska göra åt alkoholen som också är farlig, men det finns väl för många sköna skattekonor att tjänadär (men kom igen, läs på nåt basic kring alkoholrelaterade kostnader)
Nästa skriver att bara gamlingar blir sjuka av rökning (både fel, och inte mindre dåligt)

Vad är det med folk? Ge oss mer folkbildning!

Och så självklart den säkert mycket poppis rubriken ”Öl ökar personalens kreativitet”. Inte förvånanade att krukväxter eller semester eller kaffe höjoer trivseln, men svenskarna vill gärna höra att alkoholen är bra. För kreativitet då, eller för hjärtat. Men ingen vill höra om baksidan. De rent ekonomiska förlusterna t ex som den opåläste i tobaksdebatten hade noll koll på, eller alla som tvingas leva det minerade liv som anhöriga med alkoholproblem innebär.

Jag har ungefär en miljon sådana här i kontokortsstorlek. Ska användas i valarbetet. Vill du ha en med autograf på (klart du vill), så säg bara till …

Astrid pratar i telefon. Så just nu pratar jag inte med henne. Då gör jag ingenting.

Visst, ibland har det varit jäkligt jobbigt att gå upp 8.30 när det är sommar och ledigt. Det har känts lite segt att vara uppe och göra kul 02.00 efter att ha sovit länge morgonen innan. Jag har blitiv uttråkad och trött på färja.

Men jag har inte på riktigt varit trött. Det insåg jag i går kväll. Efter att ha sovit drygt 4,5 timmar, stigit upp i ottan och jobbat hårt (pratat mycket) så gick jag som i trans hem från tåget. Då är soffan livsfarlig och jag tog mig ut på promenad. Sista kvarten släpade jag fötterna efter mig.

Höll ögonen uppe till före 23 då jag tvingade dem att läsa lite. Sedan minns jag inget mer.

Men i morse, då var jag pigg. För somnar man tidigt blir det mer sömn.

Idag just work, no fun.

Tåget hem är sent och därpå följer telefonmöte och sedan sänge. Så jag kan upp och hoppa i morgon bitti igen.

Är jag ledsen och sur för detta? Nej. Att vara ledig är roligt och bra. Att jobba är ännu roligare och ännu bättre. Men det är väl för att jag är ledig ibland. Plötsligt orkar jag liksom bolla tjugo saker på en gång igen, istället för att mest fundera på hur jag ska lyckas undvika att behöva laga mat.

I dag samlades toppkandidaterna till riksdagen från de rödgröna i Gävleborg och träffade Arbetarbladet, Radio Gävleborg och TV 4 för att berätta lite om hur vi ser på politiken och samhällsutvecklingen.

En sak som vi pratade om handlar om studietraditionen i Gävleborg. Den är dålig. Vi har en kultur av att vi inte pluggar, många gånger är det vuxna som säger till sina ungar att inget är säkert att det blir bättre för att man ”läser”. Säkert är det inte men sannolikheten är stor.

Den enskilt största gemensamma nämnaren för arbetslösa är att de saknar god utbildning. Utbilda sig kan man göra på många sätt och vi vill erbjuda många attraktiva chanser. Grundskola och gymnasium ska självklart vara bra. Komvux finns alltid för kompletteringar och en andra chans (nu finns tyvärr färre platser på Komvux än när vi styrde sist) och det ska vara lätt at tkomma in på högskolan, inte bli svårare som det blivit med borgerligt styre.

Högre utbildning hänger ihop med högre inkomst och bättre hälsa, varför det är skitviktigt att satsa på.

Borgarna har nedmonterat möjligheterna och därmed behålls klassklyftorna.

Har pratat och pratat och pratat med Astrid i dag. Jag får akta mig så jag inte pratar helt ihjäl henne.

Är på väg tillbaka till Gävle just nu och det känns bra.

Varje gång man varit ledig länge (typ vilken måndag som helst egentligen) är det en typ av chock när klockan ringer. Jag tror jag somnade strax före klockan halv två. Det ger ungefär 4,5 timmes sömn. Och det är helt okej, om jag hade varit på det varvet. Nu är jag inte det. Men jag är på tåget. Jag är laddad för dagens arbetsdag.

Det största och viktigaste som händer i dag är ett ”maktskifte”. Astrid, min mycket kompetenta efterträdare, tar över allt ansvar från i dag och jag kan sitta i en stol och tycka lite saker.

och nu är det synd om henne eftersom en varg började leka med henne och när vargar leker så bits de lite. I och för sig är hon ganska samlad och skyller inte på någon eller så, utan lämnar tipset att inte gå in till en varg.

Men om hon vet så mycket, varför kunde hon inte räkna ut det innan?

Det är ungefär som när rökare får rökrelaterade sjukdomar och ska varna andra. Bra i och för sig, men hade de själva inte kunnat räkna ut det innan?

Klockan tolv öppnade affärerna och då ville jag vara först in. Det gick ganska bra. Satt på nya bänkarna utanför Filmstaden och väntade. Kikade på vårt nya torg. Jag gillar rostdetaljerna.

Och se på den här bilden. Här ser jag tydligt att jag flinar likadang som mamma. Det betyder att min mammas gener är skyldig till att jag har de här små läpparna. Trist.

För övrigt klurar jag på hur jag ska få tid att färga och klippa håret som nu är en smärra katastrof. I ett i-land.

Det är lätt att bli vemodig sista dagen på semestern. Ingen mer sommaraktivitet, ingen mer snok på bryggan, ingen hund …

Däremot faktiskt lite sol, men är det då bra eller dåligt?

Tvingade upp mig halv tio. I morgon ska jag upp strax efter sex, och då måste det bara fungera. Ingen idé att tro att jag somnar före ett i natt i alla fall för det gör jag inte.

Blues, hunden, är den mest fantastiska hund. Jag saknar henne. Bilden är egentligen en skitbild. Hon vägrar posera på bild (hon har väl stolhet i kroppen) så därför blev det inget mer.