Strosade runt i Gävle i 90 min och pratade i telefon med mamma och mormor om duverse. Vanlig uppdatering. Nu måste jag försöka äta nåt.

Försökte kampanja utanför Sandvik i dag. Alltid gått bra tidigare säger de som vet. Från nu går tydligen inte det, så det blev bara en halvtimme. Roligt att träffa Patrik igen.

Vi pratade om A-kassa i dag. Att vi tycker den ska frivillig, solidariskt finansierad och kosta cirka 80 kronor för alla yrkeskategorier. Inte som i borgarnas förslag där de med mest risky jobb ska betala massor medan en läkare betalar lite. Och att 80 procent ska få 80 procent av lönen.

Jag kör med blockerande solskydd. Det är farligt i naturen.

83.000,- per år plats i grundskolan
92.000,- per år plats i gymnasiet
76.000,- per år plats på högskolan
530.000,- per år plats i särskilt äldreboende
50.000,- ett kejsarsnitt
80.000,- en höftledsoperationför

Magen full av pasta efter en middag på Tennstopet med Peter och Markus. Innan det en trevlig sammankomst med kamrater som laddar för valarbetet.

Då hade jag som mission att dela ut rosor på Brynäs i närheten av Sommaryran tillsammans med andra partikamrater. Mycket trevligt!

Snart dags att gå iväg igen för att ha sista valledarutbildningen.

 Galet rolig körnika på Metro.se om lärares problem med huvudbonader i skolan, appropå slöjdiskussionen.

”Folkpartiledaren Jan Björklunds förslag om att förbjuda heltäckande slöjor i skolan har väckt stor debatt. Vad få debattörer tagit upp är att det inte är något nytt, svenska skolan har traditionellt ett ytterst problematiskt förhållande till alla slags huvudbonader.

Den har till exempel fortfarande inte kommit över kepsen.

När jag gick i skolan var åsynen av en keps på ett pojkhuvud det enda som kunde väcka lärarkårens ilska.  Vi kunde mobba vikarier, kasta snusprillor på varandra, sabotera stora delar av skolans interiörer utan att lärarna vågade säga någonting.

Men om vi bar skärmmössa inomhus däremot. Då satte de minsann ner foten.  Då förvandlades dessa välmenande, tillåtande företrädare för modern och demokratisk pedagogik  på en sekund till Sonny Corleone ”Nu lyssnar du på mig” sa de när de drog en i armen till rektorns rum.” Du får gärna trakassera dina klasskamrater, förstöra lektionerna och klottra könsord på katedern, men du gör det barhuvad. Capice?”

Stephan Medel-Erik skrev.

Jag är inte särskilt förtjust i film, kan inte gärna komma på en favoritfilm. Men nyss slog jag på fyran (i övrigt äter jag Noblesse, surfar runt och allmänt tänker) och hamnade en bit in i Freedom writers.

Hillary Swank är lärare och undervisar en ”problemklass”. En grupp ungdomar som ingen tror på och därför gör de knappast det själva heller. Inte slut än men jag gissar att hennes passion för undervisning och människor hon leder in på bra vägar.

Jag har redan fått rysningar av ett par klassrumsscener där spänningen blir sådan att den går att ta på. I verkliga livet är det lika jobbigt som utvecklande. Att samtala med ungdomar om det viktigaste, hur vi hanterar varanda.

Den lägsta tanken om filmen är att jag är förtjust i den amerikanska skolbänkstypen där man får en egen skrivplatta. Det är ovidkommande om man jämför med det viktigaste. Att vi grupperar och bedömar varandra.

Gärna utifrån så enkla medel som hudfärg. Väldigt populärt. Vardagsrasismen är påtaglig. Folk petar gärna in att någon är invandrare i helt ovidkommande situationer. Folk som aldrig satt sin fot i ett bostadsområde vet hur det är där. Semesterande svenskar bloggar om hur fint det är i varmare länder men hur äckliga araberna som bor där är (typ citat) och massor av liknanade saker som människor jag trodde var skapligt sunda häver ur dig.

Var och en får bedömas utifrån sig själv och sina handlingar. Inte utifrån alla med samma nationalitet eller posnummer eller hårfärg eller whatever. Det är inte rimligare att hävda att alla från moldavien är på samma sätt än vad det är att säga att vänsterhänta är det.

Enklaste frågan, vill du att andra ska tro att du är som din pappa? I mitt fall vore det en ren katastrof. Då jämför jag mig mycket hellre med min kompis Ahmed, som jag tror jag har mycket mer gemensamt med. Ni hajjar det lite stapplande exemplet.

Jag ser mycket fram emot när Lena Sundstrums program om Sverigedemokraterna börjar på tisdag. Jag tänker mig att det är ungefär likadant som allt som finns på nätet där Sverigedemokrat efter Sverigedemokrat säger mycket konstiga saker. Därmed absolut inte sagt att alla SD resonerar likadant.

Människor som har en sådan rädsla för ”vad som ska hända med Sverige”, om någon tjej badar i en baddräkt med långa armar och ben. 

Orka …

Sara SB-stylist om Tack för kovajen!:

Fan älskar din blogg!! Du är SJUKT SNYGG ! Stå på dig !

Checka de här me:

Kan ni hjälpa mig!!! Jag försöker få min DRÖMKILLE! DEDE!
(Han kan inte ens ha bilder längre för tjejer är helt kära i han och stalkar honom till fotbollsmatcherna!!)

Skriv i inlägget ”Dede dissar Sara Bill” att han borde ge mig en ANDRA CHANS!!!

Help me out!!!!! Han är helt OTROLIGT VACKER och finns ingen som han!
Helt OBESKRIVLIG KILLE!<3 DEDE!

www.dedeprivat.blogg.se

Tidigare i dag såg jag en repris på en dokumentär där en kvinna kartlade sin släkts historia, faktiskt med Strömsbro i Gävle som ursprung. Sådant är alltid spännande.

Då talade de om 40-talet som en era där folkrörelserna blomstrade. ”Människorna var offervilliga.”

Jag förstår vad som avses, folk lade mycket tid och egna pengar för de tankar som de trodde på. Precis som massor av människor gör i dag också.

Jag har lagt sjukt mycket av det som andra kallar för sin fritid på arbete i nykterhets- och arbetarrörelsen. Aldrig har det känts som att jag gör ett offer. Det är en fantastisk möjlighet att tillsammans med människor som tror på samma saker som jag, arbeta för det. Oavlönat. Obekväm arbetstid.

PURE LOVE. Inte en enda lektion i skolan har lärt mig mer än de människor jag mött, de erfarenheter jag gjort.

Jag lovade att komma tillbaka till avtackningspresenten. Jag är ofta besviken över att finfina barnkläder inte finns i vuxenstorlek. Alltså, en luvtröja sydd av finfint komönstrat tyg. Skitduktiga Anna-Karin på Tusen Nålar har gjort den. När jag hängde med kompisar efteråt undrade de om jag skulle ha den i riksdagen (det är så många frågor om riksdagen, de flesta på skoj). Men det går ju inte, där måste jag ju ha kavaj. Men är då inte detta en kovaj?!