Äntligen en riktigt viktig fråga i Magdalena Ribbings spalt.

Del av frågan: Vänner till mig, som har barn stora nog att tala själva, säger alltid när det är dags att säga hej då att ge xx en kram nu till sina barn. Vi vuxna kramas hej då vi är nära vänner, men barnen känner inte mig lika bra. Jag blir illa till mods när jag ibland ser deras blyghet inför kommande fysisk beröring. Jag tänker att om barnen vill krama mig så gör dem det utan påtryckningar.

Del av svar: Du har helt rätt och jag har precis samma uppfattning som du. I min bok “Bra att veta för alla unga” har jag särskilt noga understrukit att inga barn ska tvingas till kramar och att de själva absolut måste få säga nej därtill.

Det är precis så jag känner. Tycker det är obehagligt när äldre tvingar sig på barn med kramar och pussar, fast det syns lång väg att de inte vill. Det är väl menat, men det är inget kul. Har inte alla själv varit små och vet det?

Och jag heter Ellinor.
Vi är inte systrat.
Vi är inte kusiner.
Men vi är bra vänner.

(vi är verkligen inte lika men alla män över 40 år som inte känner oss riktigt bra blandar ihop oss)

Dagen var intecknad i dag. Heldag nämnd med påföljande presskonferens.  Därefter har jag och Ellinor arbetat med att förebereda morgonens valarbete på Nordost. Det här Nordost och ett av de två husen jag har bott i.

Ellinor klistrade upp våra snygga affischer.

Jörgen Martinsson, vd för Sveriges Pälsdjursuppfödares Riksförbund (SPR) avfärdar utredningen som propaganda. – Detta är så klart ett sätt att misskreditera vår näring. Jag är helt övertygad om att de allra allra flesta som sysslar med minkuppfödning tar hand om sina djur, säger Martinsson, till SVT Rapport.

Huvudet på spiken Jörgen! Inte har de som värderar djurs välmående ett intresse av att påvisa att det funkar, när det inte gör det. Industrin har haft massor av år på sig att komma tillrätta med missförhållanden (lidande), men skitit i det. Att/om de allra flesta sköter sig spelar ingen roll när inte alla mår bra.

Påminner om ett pressmeddelande från Centerpartiet ”Allianspartierna räddar minknäringen”. Rädda minkarna istället.

Vi hänger inne på mitt kontor, jag, Astrid och Linda. Det är trevligt. Sånt här är snart historia. Ledsamt. Jag har till och med slagit in min Bommerviks-tavla i papper för hemtransport.

Slog på Rapport när jag kom hem och till min glädje var det ett långt inslag om hur minkarna behandlas illa på Sveriges pälsfarmer. Långt ifrån en nyhet om man haft lite koll på farmningen. Nyheten ligger också på Aftonbladet.

Det är självklart att vi ska ha ett stopp för pälsfarmning i Sverige. Nu!

Jag glömmer så lätt bort att dricka vatten under dagarna. Då blir jag lite extra konstig i huvudet. SÅ nu försöker jag bota det med att ta med en flaska vatten till de flesta ställen. Det går ganska bra.

Dessutom har jag nu också en period då jag är under avvänjning på pepsi max. Jobbiga tider.

När jag var hemhemma sist konstaterade jag att kockan i kyrktornet precis som när jag var yngre alltid är ett par minuter över sju. Tiden har alltså stått stilla.

Ytterligare bevis på det är när jag gör något så högst ovanligt som att youtuba diverse. Eller diverse och diverse. Jag började med politik och nu är jag på Marky Mark och Prince Ital Joes United. Fantastiskt låt från en fantastiskt skiva där också I wanna se more happy people fanns med.

Och jag är rädd för att jag nu kommer att dra fram min boc med CD-skivor med hip hop från början av 90-talet. Konstaterar att vad än annat jag lyssnar på är det hip hop som är grejen. Alltid!

Den 13 juni 1992 spelade Marky Mark i Globens Annex. Det var en fin kväll. Men jag såg honom också när han var förband till NKOTB i november året innan. Att jag tog mig från Norraladalen till Globen när jag var 13 är helt galet. Men det gick.