Sara SB-stylist om Tack för kovajen!:
Fan älskar din blogg!! Du är SJUKT SNYGG ! Stå på dig !
Checka de här me:
Kan ni hjälpa mig!!! Jag försöker få min DRÖMKILLE! DEDE!
(Han kan inte ens ha bilder längre för tjejer är helt kära i han och stalkar honom till fotbollsmatcherna!!)Skriv i inlägget ”Dede dissar Sara Bill” att han borde ge mig en ANDRA CHANS!!!
Help me out!!!!! Han är helt OTROLIGT VACKER och finns ingen som han!
Helt OBESKRIVLIG KILLE!<3 DEDE!
Tidigare i dag såg jag en repris på en dokumentär där en kvinna kartlade sin släkts historia, faktiskt med Strömsbro i Gävle som ursprung. Sådant är alltid spännande.
Då talade de om 40-talet som en era där folkrörelserna blomstrade. ”Människorna var offervilliga.”
Jag förstår vad som avses, folk lade mycket tid och egna pengar för de tankar som de trodde på. Precis som massor av människor gör i dag också.
Jag har lagt sjukt mycket av det som andra kallar för sin fritid på arbete i nykterhets- och arbetarrörelsen. Aldrig har det känts som att jag gör ett offer. Det är en fantastisk möjlighet att tillsammans med människor som tror på samma saker som jag, arbeta för det. Oavlönat. Obekväm arbetstid.
PURE LOVE. Inte en enda lektion i skolan har lärt mig mer än de människor jag mött, de erfarenheter jag gjort.
Jag lovade att komma tillbaka till avtackningspresenten. Jag är ofta besviken över att finfina barnkläder inte finns i vuxenstorlek. Alltså, en luvtröja sydd av finfint komönstrat tyg. Skitduktiga Anna-Karin på Tusen Nålar har gjort den. När jag hängde med kompisar efteråt undrade de om jag skulle ha den i riksdagen (det är så många frågor om riksdagen, de flesta på skoj). Men det går ju inte, där måste jag ju ha kavaj. Men är då inte detta en kovaj?!
En del av samlingen med valledarna i länet var praktisk. Ringa till väljare, finputsa det lokala arbetet och hänga lite på marknaden i Bollnäs, Det är det jag och Ellinor gör här.
Vi kom upp lagom till middagen i går kväll. Efter middagen, vid midnatt, gjorde vi fotbad. Ellinor hade badkar på sitt rum, trevligt.
Jag kommer aldrig mer att använda just det här kortet. Det öppnar dörrarna på de kylar som kan tillhandahålla läsk, godis, glass och olika typer av mat som man kanske känner att man ”behöver” på jobbet.
Det har hänt att kanslipersonal har klippt sitt kort då de inte riktigt kunde hejda sina inköp.
Simon och jag fixade fika på vår sista dag. Jag gjorde det bajsbruna.
I det här paketet låg en faktistiskt roligt present. Den förtjänar ett eget inlägg vid senare tillfälle.
Tack UNF.
Mikael Wiehe ligger i fejd med Sverigedemokraterna. Alltså inte bara sedvanligt ideologiskt, utan högst konkret. SD nallade Wiehes ”Flickan och kråkan”, skrev om en vers för att den bättre skulle passa SD:s storsvenska åsikter, och framförd…e den vid valmötet i Sölvesborg. Helt givet blir Wiehe förbannad och ryter till i ett pressutskick: ”Jag är arg och upprörd och har självfallet inte blivit tillfrågad eller gett mitt tillstånd.
Sverigedemokraterna, med främlingsfientlighet som enda egentliga punkt på sitt program, är det parti som står längst ifrån mina egna politiska uppfattningar.” SD:s pressekretetare Erik Almqvist kan för sitt liv inte förstå varför Wiehe blir så arg. ”Att någon med så stark vänsterbakgrund inte kan dela med sig är konstigt” säger Almqvist och fortsätter: ”Vi vill ju inte heller förknippas med honom och vad han står för.” Tankevurporna är rejäla som saltomortaler – om man inte vill förknippas med Wiehe, varför då använda sig av hans låtar?
Nåja, Almqvist resonerar som den sverigedemokrat han är; med samma sorts felgängade logik som utmärker SD:s själva politik. Jag brukar inte citera Bert Karlsson, men i detta fall är det passande: ”Jag vill inte påstå att han är dum, han har bara lite otur när han tänker.”
Den här båten brann för någon vecka sedan. Ligger förtöjd bredvid Limöbåten. Till många barns förtjusning. Många gillade att likna den vid grillad kyckling. Både till lukt och look.
Dagen spenderades på Limön där jag och Ellinor valjobbade. Det märks inte när det fint väder och trevligt häng på Unga Örnars kollo, och galet trevliga båtresenärer. -Är ni här OCKSÅ!? Självklart ….
Därefter direkt till Nordost där vi spelade så mycket fotboll. Många var sugna på att spela och om gladast vinner, så vann vi! Delar av vårt lag syns på bild.
Direkt hem till kakbak inför morgondagen. Min sista jobbdag på Essingen som UNF:s generalsekreterare (i praktiken har Astrid varit bossen i två veckor). Och alldeles nyss en sväng på Sommaryran i parken bredvid där jag bor. Karuseller, stånd med det vanliga, käk, musik … Trevligt. Inte ätit middag än men nu är det dags.
Beat it liksom! Och inga skojiga skämt om stora bakdelar. Jag stod i mål, det är en fördel där!