Då hade jag som mission att dela ut rosor på Brynäs i närheten av Sommaryran tillsammans med andra partikamrater. Mycket trevligt!
Snart dags att gå iväg igen för att ha sista valledarutbildningen.
Den svenska skolan har inte kommit över kepsen
Galet rolig körnika på Metro.se om lärares problem med huvudbonader i skolan, appropå slöjdiskussionen.
”Folkpartiledaren Jan Björklunds förslag om att förbjuda heltäckande slöjor i skolan har väckt stor debatt. Vad få debattörer tagit upp är att det inte är något nytt, svenska skolan har traditionellt ett ytterst problematiskt förhållande till alla slags huvudbonader.
Den har till exempel fortfarande inte kommit över kepsen.
När jag gick i skolan var åsynen av en keps på ett pojkhuvud det enda som kunde väcka lärarkårens ilska. Vi kunde mobba vikarier, kasta snusprillor på varandra, sabotera stora delar av skolans interiörer utan att lärarna vågade säga någonting.
Men om vi bar skärmmössa inomhus däremot. Då satte de minsann ner foten. Då förvandlades dessa välmenande, tillåtande företrädare för modern och demokratisk pedagogik på en sekund till Sonny Corleone ”Nu lyssnar du på mig” sa de när de drog en i armen till rektorns rum.” Du får gärna trakassera dina klasskamrater, förstöra lektionerna och klottra könsord på katedern, men du gör det barhuvad. Capice?”
Stephan Medel-Erik skrev.
Freedom writers
Jag är inte särskilt förtjust i film, kan inte gärna komma på en favoritfilm. Men nyss slog jag på fyran (i övrigt äter jag Noblesse, surfar runt och allmänt tänker) och hamnade en bit in i Freedom writers.
Hillary Swank är lärare och undervisar en ”problemklass”. En grupp ungdomar som ingen tror på och därför gör de knappast det själva heller. Inte slut än men jag gissar att hennes passion för undervisning och människor hon leder in på bra vägar.
Jag har redan fått rysningar av ett par klassrumsscener där spänningen blir sådan att den går att ta på. I verkliga livet är det lika jobbigt som utvecklande. Att samtala med ungdomar om det viktigaste, hur vi hanterar varanda.
Den lägsta tanken om filmen är att jag är förtjust i den amerikanska skolbänkstypen där man får en egen skrivplatta. Det är ovidkommande om man jämför med det viktigaste. Att vi grupperar och bedömar varandra.
Gärna utifrån så enkla medel som hudfärg. Väldigt populärt. Vardagsrasismen är påtaglig. Folk petar gärna in att någon är invandrare i helt ovidkommande situationer. Folk som aldrig satt sin fot i ett bostadsområde vet hur det är där. Semesterande svenskar bloggar om hur fint det är i varmare länder men hur äckliga araberna som bor där är (typ citat) och massor av liknanade saker som människor jag trodde var skapligt sunda häver ur dig.
Var och en får bedömas utifrån sig själv och sina handlingar. Inte utifrån alla med samma nationalitet eller posnummer eller hårfärg eller whatever. Det är inte rimligare att hävda att alla från moldavien är på samma sätt än vad det är att säga att vänsterhänta är det.
Enklaste frågan, vill du att andra ska tro att du är som din pappa? I mitt fall vore det en ren katastrof. Då jämför jag mig mycket hellre med min kompis Ahmed, som jag tror jag har mycket mer gemensamt med. Ni hajjar det lite stapplande exemplet.
Jag ser mycket fram emot när Lena Sundstrums program om Sverigedemokraterna börjar på tisdag. Jag tänker mig att det är ungefär likadant som allt som finns på nätet där Sverigedemokrat efter Sverigedemokrat säger mycket konstiga saker. Därmed absolut inte sagt att alla SD resonerar likadant.
Människor som har en sådan rädsla för ”vad som ska hända med Sverige”, om någon tjej badar i en baddräkt med långa armar och ben.
Orka …
Say what?
Sara SB-stylist om Tack för kovajen!:
Fan älskar din blogg!! Du är SJUKT SNYGG ! Stå på dig !
Checka de här me:
Kan ni hjälpa mig!!! Jag försöker få min DRÖMKILLE! DEDE!
(Han kan inte ens ha bilder längre för tjejer är helt kära i han och stalkar honom till fotbollsmatcherna!!)Skriv i inlägget ”Dede dissar Sara Bill” att han borde ge mig en ANDRA CHANS!!!
Help me out!!!!! Han är helt OTROLIGT VACKER och finns ingen som han!
Helt OBESKRIVLIG KILLE!<3 DEDE!
Ideellt arbete är ingen uppoffring
Tidigare i dag såg jag en repris på en dokumentär där en kvinna kartlade sin släkts historia, faktiskt med Strömsbro i Gävle som ursprung. Sådant är alltid spännande.
Då talade de om 40-talet som en era där folkrörelserna blomstrade. ”Människorna var offervilliga.”
Jag förstår vad som avses, folk lade mycket tid och egna pengar för de tankar som de trodde på. Precis som massor av människor gör i dag också.
Jag har lagt sjukt mycket av det som andra kallar för sin fritid på arbete i nykterhets- och arbetarrörelsen. Aldrig har det känts som att jag gör ett offer. Det är en fantastisk möjlighet att tillsammans med människor som tror på samma saker som jag, arbeta för det. Oavlönat. Obekväm arbetstid.
PURE LOVE. Inte en enda lektion i skolan har lärt mig mer än de människor jag mött, de erfarenheter jag gjort.
Tack för kovajen!
Jag lovade att komma tillbaka till avtackningspresenten. Jag är ofta besviken över att finfina barnkläder inte finns i vuxenstorlek. Alltså, en luvtröja sydd av finfint komönstrat tyg. Skitduktiga Anna-Karin på Tusen Nålar har gjort den. När jag hängde med kompisar efteråt undrade de om jag skulle ha den i riksdagen (det är så många frågor om riksdagen, de flesta på skoj). Men det går ju inte, där måste jag ju ha kavaj. Men är då inte detta en kovaj?!
Vi har varit i Bollnäs
En del av samlingen med valledarna i länet var praktisk. Ringa till väljare, finputsa det lokala arbetet och hänga lite på marknaden i Bollnäs, Det är det jag och Ellinor gör här.
Vi kom upp lagom till middagen i går kväll. Efter middagen, vid midnatt, gjorde vi fotbad. Ellinor hade badkar på sitt rum, trevligt.
Det farliga kortet
Jag kommer aldrig mer att använda just det här kortet. Det öppnar dörrarna på de kylar som kan tillhandahålla läsk, godis, glass och olika typer av mat som man kanske känner att man ”behöver” på jobbet.
Det har hänt att kanslipersonal har klippt sitt kort då de inte riktigt kunde hejda sina inköp.
Mysfika
Simon och jag fixade fika på vår sista dag. Jag gjorde det bajsbruna.
I det här paketet låg en faktistiskt roligt present. Den förtjänar ett eget inlägg vid senare tillfälle.
Tack UNF.
Lite otur när han tänker
Min käre vän Peter upplyste mig om följande:
Mikael Wiehe ligger i fejd med Sverigedemokraterna. Alltså inte bara sedvanligt ideologiskt, utan högst konkret. SD nallade Wiehes ”Flickan och kråkan”, skrev om en vers för att den bättre skulle passa SD:s storsvenska åsikter, och framförd…e den vid valmötet i Sölvesborg. Helt givet blir Wiehe förbannad och ryter till i ett pressutskick: ”Jag är arg och upprörd och har självfallet inte blivit tillfrågad eller gett mitt tillstånd.
Sverigedemokraterna, med främlingsfientlighet som enda egentliga punkt på sitt program, är det parti som står längst ifrån mina egna politiska uppfattningar.” SD:s pressekretetare Erik Almqvist kan för sitt liv inte förstå varför Wiehe blir så arg. ”Att någon med så stark vänsterbakgrund inte kan dela med sig är konstigt” säger Almqvist och fortsätter: ”Vi vill ju inte heller förknippas med honom och vad han står för.” Tankevurporna är rejäla som saltomortaler – om man inte vill förknippas med Wiehe, varför då använda sig av hans låtar?
Nåja, Almqvist resonerar som den sverigedemokrat han är; med samma sorts felgängade logik som utmärker SD:s själva politik. Jag brukar inte citera Bert Karlsson, men i detta fall är det passande: ”Jag vill inte påstå att han är dum, han har bara lite otur när han tänker.”