Jag fixar med ett minital jag ska hålla efter lunch. Det går halvbra. Ingen idé att hymla med det.

Jag tänker heller inte hymla med att det är skönt att det snart är måndag.

Under en kort stund föll regnet och allt som inte var under tak blev galet blött. Men vi hade ju förutom pyttestugan också ett stort tält och vi tryckte när så längde som det krävdes. Träffade en ny rolig vän som jag hoppas träffa på en fest i morgon. Här kan man se att jag är affischnamn på vår gatupratare. Utan att fördjupa mig i det ska jag säga att det är en konstig känsla. För jag är ju mest en My little pony-tjej.

Ur en intervju med författaren Elizabeth Gilberg

Här i Sverige blev det stor Debatt nyligen när författaren Lena Andersson skrev en ledare om det sociala trycket att skaffa barn. Du har valt bort barn – kände du bara att det inte passade dig?

– En så enkel förklaring är det inte acceptabelt att jag har som kvinna, alla blir mycket provocerade. Men, och det känns nästan hemskt att säga detta – jag borde ju vara förkrossad över att jag är barnlös – varje dag jag vaknar och vet att jag inte har barn känns det som om jag vunnit på lotteriet. När jag ser på alla som har barn tänker jag i hemlighet att jag har kommit undan med något helt fantastiskt!

Artikeln finns på DN.se

Lite valstuga och lite annan typ av valarbete som inte krävde någon hjärna, och det var ju lite lättsamt som omväxling. Har haft mina snygga rosa skor på mig och det är inte bara jag som blir glad av den knalliga färgen.

Jag är ganska adrenalinstinn just nu och det gör att även om jag ska upp klockan sex för att dela ut frukt vid bussarna, så vaknar jag av mig själv strax innan. Men i morgon är det sovmorgon. Inte förrän kl 8 är det samling. Och det på en lokal nära mig. Det är värsta semestern mitt i brinnande krig.

En valarbetare som vill vara anonym för att inte råka illa ut av förtrycket från C-maffian har gjort en insats för jämlikheten. Det här är det så kallade spruthuset vid Norralakyrka. Precis vid ån. Precis där det tidigare hölls simskola för barn. Ändå tills det stod klart att kyrkans avlopp rann ut där. Så var det förr i tiden. Somligt går framåt!

Stor förhoppning om att också Norrala vill ha ett mer jämlikt samhälle.

Jag vet fortfarande inte den exakta tanken med att jag skulle stå på cykelstället och slänga sjalen. Men jag såg det som en kul grej!

Varje dag är en strid mot gubbväldet. För frihet för människan. Oavsett kön.

I morse delade vi ut material vid bussarna i Gävle från 0700 och framåt. Idel glada människor mottog röstbudskap.

Utom typ en otrevlig busschaffis som väntade på att lösa av. Ungefär så här
– Jag har varit sosse, men vi vill bygga ett samhälle där man straffar dom som arbetar.
– Kan du förklara lite mer hur du menar?
– Mina gamla klasskompisar som inte jobbar utan lever på en massa bidrag har det precis lika bra som jag.
– Det kan inte vara möjligt, du har lön och vilken massa bidrag har dom?
– Dom har en massa bidrag, de har aldrig jobbat.
– Alltså, det finns ingen massa bidrag. Och vilket bidrag som helst är lägre än avtalsenliga löner.
– Nej, de borde inte ha något. De äter och bor ju.
– Menar du att du tycker det finns människor som inte ska kunna få mat och svälta ihjäl istllet?
– Ja, det tycker jag.

Ganska obehaglig människosyn. Sådan är den, eogismen.

Det här är Åsa och jag. Åsa är en fantastiskt härlig tjej. I åtta år har hon varit tillsammans med sin Lars. I kväll friade Lars till henne i TV. Fast det hörde man typ inte, men ändå. Stort grattis till Åsa som jag vet är mycket glad.

I somars var den blivande bruden lika fin som vanligt. Och så vann hon en växt. Åsa, Andrea och Jens … det var en fin helg. Det var ju också en bröllopshelg.

Inget har hänt på farmerna. Eskil har inte fixat ett skit. Eskil är en mycket ovärdig jordbruksminister.