Jag vet fortfarande inte den exakta tanken med att jag skulle stå på cykelstället och slänga sjalen. Men jag såg det som en kul grej!

Varje dag är en strid mot gubbväldet. För frihet för människan. Oavsett kön.

I morse delade vi ut material vid bussarna i Gävle från 0700 och framåt. Idel glada människor mottog röstbudskap.

Utom typ en otrevlig busschaffis som väntade på att lösa av. Ungefär så här
– Jag har varit sosse, men vi vill bygga ett samhälle där man straffar dom som arbetar.
– Kan du förklara lite mer hur du menar?
– Mina gamla klasskompisar som inte jobbar utan lever på en massa bidrag har det precis lika bra som jag.
– Det kan inte vara möjligt, du har lön och vilken massa bidrag har dom?
– Dom har en massa bidrag, de har aldrig jobbat.
– Alltså, det finns ingen massa bidrag. Och vilket bidrag som helst är lägre än avtalsenliga löner.
– Nej, de borde inte ha något. De äter och bor ju.
– Menar du att du tycker det finns människor som inte ska kunna få mat och svälta ihjäl istllet?
– Ja, det tycker jag.

Ganska obehaglig människosyn. Sådan är den, eogismen.

Det här är Åsa och jag. Åsa är en fantastiskt härlig tjej. I åtta år har hon varit tillsammans med sin Lars. I kväll friade Lars till henne i TV. Fast det hörde man typ inte, men ändå. Stort grattis till Åsa som jag vet är mycket glad.

I somars var den blivande bruden lika fin som vanligt. Och så vann hon en växt. Åsa, Andrea och Jens … det var en fin helg. Det var ju också en bröllopshelg.

Inget har hänt på farmerna. Eskil har inte fixat ett skit. Eskil är en mycket ovärdig jordbruksminister.

Färgåtergivningen blir inte bra i artificiellt ljus, men man kan tydligt se att kängorna är rosa! Min födelsedagspresent från Markus!

I kväll har jag tagit en debatt på konserhuset. Läs om det här.

Individutskottet på nämnden gick ganska snabbt så jag hann hem och mejla lite grejer samt äta lunch vilket känns skönt. Och diska. Det är de små stunderna som gör det just nu, annars tenderar det att de förjävla illa ut här hemma. Men det gör inget just nu, för det finns viktigare saker i livet att fixa med just nu.

I kväll är det en välfärdsdebatt på konserthuset. Det allra roligaste med den är att jag ser så mycket fram emot att träffa min kompis Daniel som jag inte sett på evigheter.

Fullt upp igen. Fullt upp med valmöte före åtta, vidare till soc, snabb frukos tpå fik, kik på Ellinors två debatter på Vasa och så ett roligt politiskt mingel för unga. Helt utan alkohol faktiskt, nåt som andra Socialdemokrater gärna får ta efter.

Och så ut till Bomhus och och träffa väljare där, riktigt bra ordnat som alltid i Bomhus.

Nu ett bra tag med den tjocka handlingsbunten till socialnämnden i morgon.

Men det är ganska kul ändå, det är det. Det är roligt att träffa allt folk.

En gång hade jag så vansinnigt ont i fötterna efter att ha stått upp och hoppat i timtal på en Robbie Williams-konsert. Det gjorde så ont att fötterna värkte så jag nästan dog. Och det fortsatte på morgonen dagen efter. Det är inte så vanligt.

Nu är jag rädd att mina små värkande fötter inte blir sig själva igen. Vad göra? Deal with it.

I dag har varit en riktigt härlig dag. Jag har träffat tre klasser och haft informationer om socialdemokratisk politik. En ihop med Ulla Andersson från Vänsterpartiet och två med Ellinor.

Så otroligt skönt att ha gott om tid, reda ut begrepp och missförstånd, återigen säga att Moderaterna ljuger när de säger att S vill förbjuda friskolor och få massor av intressanta synpunkter.

Vad är det enda nackdelen. Efter att ha stått upp hela dagen har jag skapliga smärtor i fötterna. Precis som på den gamla goda lärartiden. Jag älskar klassrum. Jag älskar ungdomar. Jag är en politisk nörd.