En lilja börjar ge upp

Tråkigt att inte krukväxterna verkar ha hållit ihop under valrörelsen.

Jag sov. Jag städade. Jag duschade. Jag fick mat. Jag hängde. Jag gick en promenad och satt vid vattnet och grät. Jag hängde. Jag spenderade hela kvällen på möte med Arbetarekommunen. Jag hade ett telefonmöte. Jag gräddade våfflor. Jag ser Flilp och Fredrik.

I morgon är en annan dag.

Rött är bäst

Innan jag fotades här bad jag om att alkoholflaskor skulle flyttas. Ser sunk ut med det.
Artikel här hos GD. Som med tanke på den andra bilden som publicerades i går måste få ett okej på den här.

Jag har aldrig kallats för Lundgren. Jag heter Elin.

Saker som gör livet värt att leva

Det är till exempel djur i alla former, alla härliga böcker, vänner jag har och sådana jag kan lära känna, möjlighet att lära mig saker, nya läppglans som kanske kommer, röda kämpar, växter att plantera om, mina söta systrar som piggar upp det mesta, roliga träningspass att träna och tidningar med nonsens att bläddra i. Norrala ligger ju kvar också.

Kanske som en bakfylla

Vaknar upp fast jag borde ha sovit mer, kroppen värker, ögonen svider av sminkrester, allt känns tungt. Solens sken känns jobbigt.

Jag har aldrig varit bakfull i hela mitt liv, eftersom jag värderar det lite högre än så, men tänker mig att det kanske är så här det känns. Med skillnaden att man möjligen haft roligt kvällen innan.

Jag minns också allt som hände igår.

Det är en stor sorg

Det är en stor sorg att leva i ett land där så många människor är främlingsfientliga och rasistiska. En stor sorg.

(Ja, de är rasister, vi vet ur vad SD kommer, vi vet att företrädare har nazistiska kopplingar och sympatiser. Vi vet det.)

Senaste tiden

I går kväll laddade vi för diverse valarbete runt allt som händer i Gävle en lördagskväll. SSU-gänget har jobbat helt fantastiskt. Inga ord finns.

På väg mellan dagens aktiviteter.

Sol. Och regn. Magiskt. I Gävle.