Diskuteras just nu i Debatt. Två deltagare är med i programmet. Två killar. Det är bra det, nu ser vi precis hur dumma de är. Kanske var de det innan också. Nu ballar de sig genom att be de andra debattörerna prata svenska, eftersom de inte förstår vanliga svenska ord längre än två stavelser.

Nemo säger just att han inte tycker att det som skildras i programmet är så farligt.

Att supa så man kräks. Vad är det? Varför gör man det? Supa så man blir ovän med sina vänner? Supa så man somnar i bubbelpoolen?

Sverige består tyvärr till stor del av ett gäng högkonsumerande män som låter höhö och viftar med sina ölflarror. Vad kommer för gott ur det? Inget.

Människor som glorifierar alkohol visar att de 1) inte kan analysera samhället omkring sig eller 2) har alkoholproblem.

Tänk så många unga män (äldre också) som skulle bli förvånade om de visste hur deras flickvänner (kanske pojkvänner också) berättar för sina vänner att de önskar att partnern drack mindre … Men de vill inte säga det för det blir så dålig stämning.

”Ni kalla det festa, jag kallar det missbruk!”

Det är alltså dags att införskaffa nya. Här är tre som jag älskade i butiken vid en snabb check. Har tidigare mejlats till några som känner mig väl och här är deras svar:

Syster Jessica: Jag väljer ingen.
Sambo Markus: Bom blå var fina. Lika så dom röda.
Kompis Ullie: Dom blå var snygga!
Kompis Ellinor: Definitivt de blå och stora! Du ser både yngre och hippare ut. Absolut inte de guldiga.
Syster Lina: Jag tycker det är finast med neutrala.
Syster Sara: Jag tycker du ser smådryg ut i alla.

Det roligaste med de här svaren är att de är så typiska för avsändaren. På något sätt hade jag inte behövt fråga, jag visste redan typ hur de skulle svara.

Fler synpunkter mottages tacksamt.

En erfaren riksdagsledamot har sagt att det nya livet börjar nu. Jag har ingen aning om exakt vad det betyder men jag är redo. Jag har köpt några färglösa plagg, jag har bokat tid för hårklippning och optiker och jag har snart läst ut biografin om Palme.

Jag är redo att fortsätta kampen för solidaritet med ny plattform. Hello riksdagen!

Det härären antologi där författare som Katarina Mazetti, Åsa Linderborg och Maria Sveland berättar sina mormödrars historia. Det är givetvis så skiftande, ibland ett av alla tusentals tragiska kvinnoöden där det egna livet tryckts tillbaka av mannen, andra gånger en kvinna som alltid funnits där.

Jättebra bok som lockar till både mys och vemod. Läste en undersökning i Metro för ett tag sedan där det stod klart att barnbarn oftast föredrar sin mormor. Mormor fattar bättre än farmor.

Bokmässan pågår i Göteborg. Jag har aldrig, aldrig varit på den. Det känns liksom inte som att det räcker att jag känner en massa människor som varit där och kunnat berätta hur kul det var.

Jag vet att det inte bara är böcker, utan en massa annat också, som föreläsningar och sånt. Och jag är sugen på precis allt. Kanske nästa år?

Jag tycker inte om att valet är en rysare. Jag tycker inte om att inte veta hur saker ska bli. Åtminstone den närmaste tiden.

Uppfattar det som att Värmland har slarvat. Så damn klumpigt. Man gör absolut inte det, och SÄRSKILT INTE när det är så viktiga saker som ett val.

Så många har valt att kryssa mig i riksdagsvalet. Detta utan att jag bedrivit någon personvalskampanj.

Innerligt tack till er alla.

Väldigt ofta funderar jag på hur det är okej att peka ut den ena gruppen efter den andra som parasiter på samhället, medan den grupp som gör störst skada för sig själv och andra är gruppen män. Förmodligen för att män själva inte ens ser sig som en grupp, utan som det absoluta.

Hanne skriver en finemang ledare om det i dagens DN.

Har återigen turen att ha en fet bukett på köksbordet. Det är en fin känsla.

Jag försöker göra saker som piggar upp. Sovmorgon i dag och nyss fyra våfflor med grädde och hjortronsylt. Made by Fläskanders. Hjortronsylt är kanske det enda positiva med marknader. Kanske en av de godaste ätbara i världen.

Solen skiner, i dag tycker jag i alla fall inte att det är fult. Vad vi aldrig får göra, är att strunta i att resa oss efter fallet. Jag tror jag är ganska upprest nu.