Simon i DN

 Foto: DN

Har förstått att min före detta kollega Simon Tullstedt fått mycket utrymme i DN i dag. Har inte läst pappersvarianten men tydligen ska de göra någon serie om det de kallar nynykterism, att unga  i större utsträckning väljer att avstå från alkohol.

Skrattar och suckar åt många av kommentarerna på artikeln. Folk som tror att nykerister ”är” på ett speciellt sätt. Det enda vi har gemensamt är att vi inte dricker alkohol. Simon blir anklagad (så klart) för att vara präktig? Än sen? Präktig är nåt bra. Jävligt bra. För det betyder att man är att lita på. Vem litar på Kungarna av Tylösand? kanske någon, men inte jag.  Jag litar på Simon. Varje dag.

Så här säger han:
På högstadiet gick Simon i en musikklass där det inte rådde någon supkultur, man hade helt enkelt roligt ändå. Men på det tekniska gymnasiet var det många som söp hårt. Simon gillade sina klasskompisar, men när alkoholen var i fokus ville han inte vara en i gänget. Mest illa tyckte Simon om kvinnosynen som följde i supandets spår. – Det var ett gäng killar i klassen som skröt om sina engångsligg på ett rätt grabbsjukt sätt. Eller så mindes de knappt vad som hänt. Jag har alltid haft mycket tjejkompisar och tyckte att hela jargongen var så dräggig.

Masat mig upp

I dag är det måndag. Jag har två saker jag ska göra. Om en timme ska jag fixa håret. Jag har märkt upp diverse frisyrer i en frisyrtidning från förr, som jag kan tänka mig att ha ungefär.

Därefter är det mitt näst sista kommunfullmäktige.

Bestrött med sol och vind som det verkar.

Starke man

Jag är inte missnöjd efter första programmet. Olika kvinnor som försöker reda upp efter olika män, som tummar på vad som är okej. Stor humor med förankring i verkligheten.

Min absoluta favoritscen var när den nyanställda kommunsekreteraren berättade om vad hon läst på universitetet och kommunalrådet muttrade att han gått i livets hårda skola. Tjänstemannen förtydligade då att det är SSU …

Haha. Ja, SSU är ingen lek, det är sant. Men många gånger är SSU faktiskt mer givande än vilken universitetskurs som helst.

Nu Parlamentet, också skoj. Soran Ismail, min hjälte!

Kalla Fakta

I kväll om Habo Finans. Kluvna känslor. En kvinna i programmet säger att folk säger till henne att hon får skylla sig lite själv när hon satsat sina pengar. Och lite så känner jag med.

Spekulera pengar är en mycket märklig verksamhet. Och människornas önskan om att göra klipp, det är inget bra system. Det är så mycket som kan bli tokigt då. Det här till exempel.

Den som har saker …

… har alltid något att göra. Jag har inte gjort något av det jag tänkt idag, nästan. Tog en långpromenad genom parken och sedan skulle jag läsa lite, blev bara KF-handlingarna inför morgondagen. I stället har jag gjort ansiktsmask och efter det sorterade jag alla flaskor och burkar (dags att göra sig av med årets solskydd till exempel) och sedan blev det sminket. Inte ens Ullie visste hur jag skulle tänka kring Juicy Tubes, hur vet man när de är (för) gamla?

Skoningslöst (ganska i alla fall) sorterade jag bort det som fått märklig färg, delat sig eller luktade konstigt. Precis som alla tjejtidningar har lärt mig.

När man gör sådana här halvkärvande övningar går det ganska bra att fundera på saker. Funderat mycket på politiska saker efter samtalet som väckte mig före lunch.

Fixade igår

Jag har börjat packa lite saker som jag tänkte ha på mitt arbetsrum på Riksdagen. De här blir fina. Köpte ramarna på loppis för inga pengar och sedan målade jag i lämplig färg. Världens bästa pyssel.

Skitnöjd

Jag är skitnöjd med gårdagskvällen. Jag låg och läste i två timmar och Markus smörjde mina fötter med Body Shops Peppermint cooling foot lotion. Det är nog den bästa kväll som går att ha.

Vaknade av telefonen klockan elva. Också helt okej. Nu är det söndag och i dag ska jag fortsätta läsa socialdemokratisk litteratur.