Kommentar till budgeten

Socialdemokratisk kommentar till Borgs budgetförslag

Regeringens budget visar att det på många sätt går bra för Sverige. Men det går inte bra för alla i Sverige. Cancersjuka plågas av ett sjukförsäkringssystem som införts för att – enligt regeringens egen beskrivning – ”sänka skatten”. Trots de allvarliga missförhållandena i sjukförsäkringen finns inga förslag på förändringar.

Tusentals jobb i välfärden – skola, vård och omsorg – försvann förra året och uppsägningarna fortsätter i år enligt regeringens egna bedömningar. Trots detta planerar regeringen de kommande åren för permanenta skattesänkningar men inga permanenta investeringar i välfärden.

Arbetslösheten väntas enligt regeringens egen bedömning att uppgå till över åtta procent. Långtidsarbetslösheten biter sig fast och skapar flaskhalsar. Detta leder till höjda räntor. Men trots detta är budgetpropositionen tom på insatser.

Ledsen och ensam

Den känslan åt upp mig nyss! Hastade iväg med mina väskor efter en första sittning med s-gruppen i justitieutskottet. Klockan var sen och det kändes tungt och så hittade jag knappt in i fortet jag bor i. Skittråkigt.

Gick dit Hemtex en gång i tiden låg. Men det hade ju flyttat så jag fick börja googla fram den nya adressen. In och högg ett täcke och en kudde utan dun, som var varmt och lagomt hög. Det där med att väga, mäta och fundera gäller aldrig när jag konsumerar halvnyttorpylar. Jag bara hugger, och det har aldrig blivit till stort missnöje hittills. Insåg att blodsockret  var i botten och åt på Kungshallen. fick fel mat, och fick ändra.

Mycket gått fel i dag liksom. Fått min nya telefon och likt en 60-årig farbror kan jag inte hantera alla moderniteter, typ en ringa.

Stegade in på Hemköp. Hatar att handla i butiker jag inte hittar i. Slängde ner lite nyttoprylar man behöver när man ska bo. Tackar mina äldre kollegors på minnelser om att städprylar är bra att ha… annars kanske jag enbart kommit tillbaka med nötkräm.

Kortet krånglade och jag höll typ på att inte komma in igen. Släppte kassarna innanför dörren och istället för att grina och tycka synd om mig själv ringde jag mamma. Då blir allt bra igen. Vi bytte lite anekdoter och därefter har jag börjat stuva i ordning. Har bland annat med mig en fin kökshandduk jag fick av Sara i julklapp. Trots det är det spartanskt och mer mysattiraljer behövs. Egentligen akut, men det får vänta till nästa vecka.

Men är det synd om mig? Givetvis inte ett skit. Living da dream. eller nåt.

(Riksdagen har aldrig varit min högsta önskan. Det är som bekant en hund.)

Mysig när det gryr

Gry och gryning är ord som jag sällan använder själv. Bara läser i böcker med lite halvpoetiskt anslag. Men nu gryr ändå dagen och jag sitter på tåget och ser stegen. En konsekvens är moln som ser ut som det brinner i dem, just precis där solen går upp. 

Jag är trött. Som vanligt en morgon. Precis som alla dagar övervägde jag att vägra att gå upp, och precis som alla dagar gick jag upp ändå. Att försova sig är ett tecken på svag karaktär och jag köper inte den där ”klockan ringde inte”. Så jag är uppe.

Mitt emot mig sitter en man med Söderhamnskuriren. Jag ser att jag är på framsidan. Och jag är sugen på att låna tidningen och läsa artikeln men om han har känner igen mig (vilket han ju mest troligt inte gör så klart) blir det så uppenbart, så jag avstår. Fast jag ser när jag sneglar, för nu är han på aktuellt uppslag, att rubriken är Elin Lundgrens intåg i riksdagen. kanske bättre än att tåga ut ur kyrkan. Om någon undrar var jag inte i den där kyrkan alls … för jag är inte så kyrklig.

På dagens schema står val av utskott i riksdagen, konstituerande möte med utskotten (förutom ordinarie  justitieutskottet bli jag också suppleant i civilutskottet), möte med länsbänken och motionsskrivande. Till det med praktiska hör att införskaffa täcke och kudde.

Hur känns det?

Jag vet inte hur många som ställt den frågan till mig sedan jag for ner till riksdagen. Jag har växlat mellan lite olika svar: roligt, spännande, overkligt, märkligt och så vidare.

Det är fortfarande det som gäller. Snart drar det riktiga arbetet igång. Då vet jag mer hur det känns.

Julen närmar sig

Engeltofta har haft TV-reklam för sina julbord länge. I dag slog den an något inom mig. Jag började känna lukten av pepparkakor, se glitter och känna smaken av en Alladinask. Det kändes fint.

Själva julbordet däremot … ganska skabbigt det.

Prat prat prat

Tidigare i dag tänkte jag att det hade varit ett enkelt liv om jag gillat typ att se på Idol och gå på Tyrloerfest, för det verkar så många andra gilla. Tyvärr gör jag inte det. Men jag gillar att hänga med Sergio och Daniel och hard core-prata politik och samhälle på Mingel & Bar i tre timmar. Jag kan vara glad jag! Trots att jag inte roas ett skit av Idol.