Jag har de här stående i arbetsrummet så jag kan byta till dem vid behov. Ingen stålhätta.

Den här fotade jag av förra veckan för att jag skulle skriva nåt om det passade. Nu passar det.

Två gånger under dagen har jag fått höra jägaren från Bollnäs som på bara några timmar sköt fem älgar. Hon berättar lustfyllt om hur hon fick syn på en älgko med två kalvar och hur hon sköt ena kalven. Senare kom resterna av den lilla familjen tillbaka och då sköt hon de båda också. Och två till då.

Jag är lesen. Jag mår illa.

Den här köpte jag i helgen för en tjuga. Väl investerat tycker jag.

Jag har ägnat eftermiddagen hittills åt att läsa handlingar till morgondagens möte med Justitieutskottet, men också annat som hör till just det uppdraget.

Och hämtat mina nya brillor. Jag gillar dom. Jessica kommer inte att gilla dom. Jag har också gjort lite tråkstädning av städskåpet …

Jag har kollat av alla mejl, bokat en tvättid och dragit upp riktlinjer för dagen. Så jag tänker snart sätta igång. Konstaterar att det ser otrevligt ut ute. Det som i går var sol på gula löv är nu bara grått och inga löv kvar.

Det är bara att sätta igång!

Visste ni att enlight folkhälsomålen ska ingen efter 2014 behöva utsättas för ofrivillig passiv rökning. Det känns ju bra.
Dags att förbjuda rökning på perroner, busshållsplatser, uthomhuskonserter. Dags att ta bort askkoppar utanför entréer och ställen där många människor rör sig. Dags att införa ett totalförbud om att röka i närheten av barn och unga särskilt. Vi får inte aga våra barn, men det går bra att röka med barn i bil … Att röka i närheten av sin unge, eller sina barnbarn … Usch usch usch.

Och nej, det är inte ett dugg synd om rökare som får flytta sig så att vi slipper andas in röken. Det är däremot synd om människor som hamnat i ett beroende. Lätt att få hjälp att sluta!

I dag började jag läsa den här. Inte nyutkommen precis, men skapligt ny och omtalad. Från första sidan vill jag bara läsa och läsa. Om det som gör ont och är svårt, sånt vi inte vill prata om. Då eller nu.

Från baksidan:
Mig äger ingen är Åsa Linderborgs berättelse om uppväxten med  sin ensamstående pappa, härdare på Metallverken i Västerås. En berättelse om klasstillhörighet, manlighet och utanförskap. Om alkoholens makt och en dotters vånda. Drömmen om förändring står mot rädslan att sticka ut. Humorn blir en vardagsstrategi för en brokig arbetarsläk under folhemmets storhet och fall.

I eftermiddag har vi haft lite partisnack och det var bra. Åt middag med Markus på Cheers och kan bara konstatera, svamp är ljuvligt.

Min syster Lina har bloggat några finfina bilder på mamma och den överjordiskt söta kalven. HÄR

För några dagar sedan borde jag ha länkat till DET HÄR inlägget av underbaraclara. Nu är det dags. Avhandlar lite om hur jämställt Sverige är och borde vara obligatorisk läsning för alla.