Jimmie Åkesson (SD) har en pressekreterare som har en blogg.

Det här inlägget är ganska spännande. Ett sånt klassiskt ”frågamigsåsvararjag”-inlägg. Just det där med årtalet, när Sverige var ett bra land att leva i har vi frågat SD-are lite nu och då, men aldrig fått något riktigt svar. Men nu vet vi. 1975 och före var bra. Återkommer med hur det var i Sverige 1975 med olika saker.

Vilket land tycker du är ett föredöme?

Sverige innan 1975. Enkelt: innan dess var inte mångkulturen påtvingad som den är idag.

Tror du på solidaritet? Och i så fall i vilken form? Var går gränsen? Bör solidaritetstanken stanna vid dig själv, familjen, din by, de som tycker som du, din samhällsklass, ditt landskap, ditt land, europa, norden? Motivera gärna ditt svar på var gränserna bör gå, och varför. På vilka sätt får man vara olik för att innefattas av solidaritet från en annan?

Först och främst tycker jag att vi ska ta ansvar för dem som bor i vårt land. Den första gränsen går alltså vid Sverige. Sen tycker jag att vi ska värna om grannländerna, därför går andra gränsen vid Norden. Därefter ska vi självklart hjälpa krisdrabbade områden i hela världen och där finns inga gränser, förutom ekonomiska.

Arbetarbladet besökte när jag var på Soffe i går. Jättetrevligt. Inget i artikeln är precis fel (tja … jag sade ju aldrig att jag önskade ett departement, utan ett utskott så klart) och bildtexten är ett rätt roligt ihopbakande av saker jag visserligen sade, men inte alls ihop på det här sättet utan i helt andra sammanhang: 

TRIVS SOM LÄRARE. Riksdagsledamoten Elin Lundgren (S) besökte sin gamla arbetsplats Sofiedalskolan för att hålla koll på vad som händer inom skolan och läraryrket. ”Jag hade önskat att jag fått sitta i miljö- och jordbruksdepartementet, eftersom min mamma är bonde, men jag hamnade i justitieutskottet som ägnar sig åt polis, domstolar, lagstiftning och annat. Det passar mig bra eftersom det var advokat jag ville bli när jag var barn”.

HÄR är artikeln.

Det är lite, lite, mycket märkligt att vara en typ av offentlig person så att det är intressant för media när jag åker till mitt gamla jobb.

Som det tyvärr finns gott om.

Redan de gamla grekerna …

Lite pedagogiskt material.

Aha, har det jobbat en gammal UNF:are på den här skolan?

När jag bokar alla mina tågbiljetter hit och dit så ingår det i mitt kort frukost/mat. Om man vill ha specialkost så måste man RINGA om detta minst ett dygn innan resan. Man kan heller inte få sin specialkost tillagd på sin reseprofil så att det liksom sköter sig automatisk när man uppger sitt nummer. Helt stenålders alltså.

Ibland struntar jag i det eftersom jag inte vill äta, ibland äter jag allt utom köttet till frukosten. Men de gånger jag har ringt och bokat innan eller resebyrån har gjort det så har utfallet varit sådär. Cirka två av fem gånger har det fungerat, annars har den liten ledsen konduktör berättat att något måste ha blivit fel. Ibland får man kompensation, ibland inte.

Nu tänkte jag strategiskt och gjorde alla bokningar fram till jul själv och ringde sedan SJ och sade att jag på samtliga ville ha vegetarisk mat.

Så har jag gjort förut och då har det gällt en eller två resor. Nu är det kanske tio resor.

Och kvinnan ba: -Det vet jag inte om det går att göra, det har jag inte befogenhet att svara på.
Elin: -Faaaast, om man kan göra så med typ två resor måste man väl kunna göra det med alla?
Kvinnan: -Det är inte alls säkert, jag får ta reda på det och återkomma.
Elin: –Men menar du allvar?
Kvinnan: -Ge mig din epost så får jag återkomma under morgondagen, vi kan inte lösa det här nu.

Jag blir sur.

Min skugga blir rätt lång i solnedgången.

Sara och jag låg och pratade till två i natt. Jag tror hon har lite tomtefrossa. Sov djupt efter det. Väcktes vid elva, då Lina hade dukat upp en rejäl frunch.  Det var så gott, mannagrynsgröt bland annat.

Nu har jag en kalasfin utsikt över Norraladalens vita vidder, strösslade med rika mängder sol.

Väldigt mycket feelgood. Löjligt mycket.

Packat och klart för intensiva timmar med några av dom jag gillar allra bäst. Åker norrut alltså!

Till frukost har jag ätit först lite puffat ris med mjölk och sedan har jag rundat av med julmust och saffransskorpor. Fina tider verkligen.

Ser att snön yr lite utanför. Bara den inte hejdar tåget … men jag har haft rätt stor tur med mina tåg hittills.

Snabbgjort lite julklappsetiketter. En söt julmus och lite slarvigt glitterllim. Obs! Namnen på bilden säger inget om hur många klappar det blir till slut, så Lina behöver inte oroa sig.

Världens enklaste julgodis. Kavla marsipan lagom tjock, stansa ut favoritform med peppakaksmått. Pensla med valfri, smält choklad.

Inser att mitt pysslande är lite för pretto när jag är redo att grina för att inte någon av mina hundratalet pennor passar bra i färg till stämplen. Så nu taggar jag ner det lite. Men om du skulle få ett julkort, och färgen inte är perfekt så är jag medveten om det.